Hjärtligt Välkommen!

Välkommen till min blogg! Jag som skriver den här bloggen är en riktig mångsysslare både vad gäller professioner och intressen, så bli inte förvånad om de ämnen jag skriver om inte verkar höra ihop alla gånger!! ;-) Min fysiska hälsa fick gärna vara bättre, och jag jobbar på att det också ska bli så, med bl a naturmedicin och homeopatmedel. I högerkolumnen hittar Du min e-mailadress och jag blir jätteglad om Du hör av Dig till mig om det är nånting Du undrar över! Kommentarer välkomnas förstås också! Kom ihåg att komma tillbaka och se vad jag svarade på din kommentar!!//Anneli.

måndag 28 september 2015

Blodmånen och Månförmörkelsen i bild

Hallå i cyberspace! Har ni fått nån sömn efter att varit uppe och tittat på månförmörkelsen och blodmånen?
Jag kröp ner i sängen kl 06.45 och vaknade faktiskt av mig själv 6 timmar senare! Och jag är (än så länge) relativt "pigg"! Med tanke på att jag alltid är så himlans trött så har jag svårt att förstå att jag orkar vara uppe en hel natt, och t o m skriva ett blogginlägg! Men sån är jag - tydligen! :P
Jag ÄR ju duktig på att skärpa mig, men tyvärr kan det komma surt efter... speciellt nu när jag är så utbränd! Men det är väl inte värre än att jag lägger mig tidigt ikväll om jag är för trött!

Jag skrev ju i morse att jag skulle ut en sväng och titta en sista gång på månen innan jag gick och lade mig, men att jag inte trodde att det var nån idé att ta fler kort... Jag hade fel! Jag hade missbedömt hur ljust det hade hunnit bli, och klockan 06.05 gick jag ut på ängen framför vårt hus och tog några kort till!

De korten jag tog inatt har jag nu förstorat lite grann (de jag la ut i förra blogginlägget var helt oredigerade, förutom sista kortet som jag hade förstorat lite), så jag lägger ut ett par foton till från inatt:
De här två fotona ser riktigt häftiga ut tycker jag! Lite mystiska så där... Fantasieggande...
De är tagna innan förmörkelsen hade börjat märkas.

På nästa foto kan man se att nu har det hänt nåt:
Och på nästa foto är den totala förmörkelsen inte långt bort:
Och här kommer de sista två bilderna jag kommer lägga ut om månförmörkelsen och blodmånen:
Dessa två foton är tagna ungefär kl 06.05, och det sista fotot är som sagt taget på ängen framför vårt hus:
Här kan man se att månen fortfarande är lite överskuggad av jorden och på väg ner bakom trädtopparna.

Jag är jätteglad att jag stannade uppe inatt! Det var spännande att följa händelserna på himlavalvet! Och vilken fantastisk tur att det var klart väder! Det var det tyvärr inte på alla håll i Sverige! Men nån gång ska man väl lyckas befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle!! :o)

Anneli.

Himlars vilket himlafenomen

Har ni tittat månförmörkelsen inatt? Det har jag! :o) Häftigt!

Jag såg att många av mina facebookvänner skrev att de skulle sätta väckarklockan och gå upp tidigt för att se månförmörkelsens sista fas, men jag gjorde tvärt om: Jag har varit uppe hela natten och tänker inte gå och lägga mig förrän månen började återgå till det normala igen! Men så är jag ju en nattsuddare av rang..! :P

Jag försökte fota händelseförloppet, men som ni vet så är det supersvårt att ta bra foton på månen - speciellt när man som jag inte äger en riktig kamera, utan fotar med mobilen...! Men det här lyckades jag få på bild:
Innan månförmörkelsen började tog jag den första bilden. Klockan var då 01.20:
Jag har tagit ganska många bilder, men de blev som förväntat inte särskilt bra... Denna tog jag när det var 30 minuter kvar till total månförmörkelse:
Den lilla pricken högst upp är den sista lilla månskärvan som inte var röd. De andra ljusprickarna är från två hus en bit bort. Synd att den röda månen inte ens syns på fotot! 
Jag videofilmade en liten stund också, men blogger vägrar ladda upp filmen...! Synd!

När jag stod där i mörkret med min mobilkamera så vände jag mig om och tog ett kort på vårt hus också. Så här blev det:
Sista fotot blev något bättre! :o) Kortet togs när det bara var några minuter kvar till total månförmörkelse! 
Jag har beskurit bilden lite så att den blev förstorad så att månen ska synas lite bättre, men du kan även klicka på bilden så kommer den upp större! (Och de andra bilderna också förstås!)

Jaa... Det blir nog inte mycket roligare än så här! Fler foton är ingen idé att ta, men jag ska gå ut en sväng och ta en sista titt på månen innan jag går upp och lägger mig! Så jag säger väl God Natt nu då!! Eller God Morgon kanske är mer lämpligt..! ;o)

Anneli.

fredag 25 september 2015

Hopp om en bättre framtid

Idag var jag på möte med Försäkringskassan angående det här med att jag kommer (till 99,9 % säkerhet) att få Sjukbidrag snart; d v s bli förtidspensionerad (fast det heter inte så längre...).
Min handläggare frågade ut mig om hur jag mår och har det, och vad jag tror om framtiden. Allt nedtecknades och ska tillsammans med min doktors utlåtande/intyg ligga till grund för bedömningen av min arbetsförmåga. Eller brist på arbetsförmåga snarare...
Min handläggare trodde att det hela kunde vara klart till 1 november, men kunde förstås inte garantera nåt. Den som lever får se...

Ekonomin kommer förstås att bli lidande...Det var inga roliga siffror min handläggare visade mig..! Om jag har förstått saken rätt så kommer jag efter skatt att få ca 3 000 kr i månaden mindre än när jag jobbar! Men hon sa att vi kan söka bostadsbidrag och bostadstillägg så det kanske hjälper upp lite... Men att det blir till att dra åt svångremmen står klart med all önskvärd tydlighet! Tur att jag är duktig med ekonomin och inte har några dyra vanor!

Nu efter mötet känner jag mig helt slut! Som en urvriden disktrasa! Så här kommer inte många knop att bli gjorda kan jag säga! Men det känns väldigt bra att jag börjar kunna se ljuset i slutet av tunneln så att jag kan börja fokusera på framtiden utan all osäkerhet som jag haft på sista tiden. Bara DET ska bli jätteskönt, även om jag sörjer min förlorade kraft, energi och arbetslust! Men från och med att beslutet är klart så borde allting börja kännas lättare tycker jag! Då kan jag förhoppningsvis få tillräckligt med energi för att börja fokusera framåt istället för att som nu med varje andetag bara försöka överleva...

Med hopp om en bättre framtid!

Anneli.

tisdag 22 september 2015

Gårdagens Goda Gärning

Just nu händer det inte så mycket i mitt liv... Jag sover rätt mycket... försöker komma ihåg att äta... tittar lite på TV... kollar lite facebook... och... ja det är ungefär det...!
Jo! Vi försöker röja/rensa lite här hemma också... med betoning på lite. Jag orkar inte så många knop i taget. Men sen vi fick hem vår nya (och lite för stora) soffa för drygt 3 veckor sen och rensade ut alla gamla videoband och annat som vi antingen inte vill ha kvar eller ska flytta till ett annat rum i huset, så har kaoset varit ett faktum både i vårt vardagsrum och ute i mitt älskade Da House.
Varför ute i Da House kanske ni undrar? Jo, det är för att vår gamla soffa hamnade där i väntan på att få flytta hem till nån annan. Och igår - äntligen - var det nån som svarade på vår annons om soffan! De som kom och tittade på den visade sig vara nyanlända flyktingar som precis fått uppehållstillstånd och en helt tom lägenhet. Med hjälp av en tolkande ung flicka berättade pappan i familjen att de inte hade nånting utom lägenheten och han undrade om vi hade något annat också som vi inte behövde. Så vi plockade ihop ett bord, två stolar, en dubbelsäng som vi haft som extrasäng + 2 cyklar som vi skänkte till dem också! Gissa om de blev glada! :o) Janne följde med hem till dem också för att hjälpa dem att bära upp allting till deras lägenhet, vilket förstås uppskattades!

Det känns gott ända in i hjärteroten att kunna hjälpa människor i nöd på det här viset! Och samtidigt som vi hjälpte en annan familj så hjälpte vi även oss själva! Vi har för mycket prylar, och det var bara bra att kunna skänka sånt vi egentligen inte behöver och som bara stått här och tagit upp plats! Win - win alltså!! :D

Jag hoppas att mina krafter räcker för att fortsätta röjandet och rensandet här hemma, för vi lovade familjen att höra av oss om vi kunde avvara fler saker som de behöver!
Men idag blir det inget gjort iallafall! Min energi idag räckte typ bara till att vakna, ta en dusch och äta lite "frunch", sen ville jag bara gå och lägga mig igen... Men istället fixade jag mig en kopp kaffe och satte mig vid datorn! Så när jag ändå är här och har lite styrfart så ska jag ut en sväng på facebook också! :o)
På återseende!!

Anneli.

torsdag 17 september 2015

Hangin' in there...

Att landa...
När vet man att man nått marken? Mentalt, känslomässigt och själsligt menar jag då...

Just nu känner jag mig som en gammal heliumfylld ballong som sett sina bästa dagar - ni vet en sån där som tappat så mycket av heliumet att den nätt och jämt orkar lyfta sin egen vikt...! Jag hänger med... men gör inte så mycket av egen kraft...

En vän hade lagt ut denna trösterika text på facebook:
Jag är INTE religiös, men texten är så fin och ger hopp, och jag tror ju faktiskt på att det finns något mer än det vi ser och är medvetna om... Kalla det Gud, kalla det Universum, kalla det vad du vill...
Jag tror att det finns en mening med allt som sker, men fråga mig inte hur! Jag har inte svaren! Det är mer en känsla och inre övertygelse... Så allt är som det ska - just nu! Men ingenting är för evigt och allt är i förändring... Det är spännande att leva!

Anneli.

tisdag 15 september 2015

Långsamt mala rättvisans kvarnar...

Idag var den stora dagen! Den dagen som jag väntat på i 6 veckor! Det känns som att de veckorna har gått både jättefort och jättelångsamt!

Jag har hängt i Limbo... pendlat mellan hopp och förtvivlan... rannsakat mig själv... försökt tänka logiskt och samtidigt försökt känna in; vad vill jag, vad tycker jag, vad orkar jag och vad borde jag...
Under tidens gång har det så sakteliga börjat utkristalliserats vad jag måste göra.

Idag var det så dags för mitt möte med Försäkringskassan och min doktor. När jag på mötet sa vad jag kommit fram till så såg min doktor ut att vilja utbrista: "Halleluja! Hon har äntligen förstått", men det gjorde han förstås inte...!

Jag får uttrycket "Långsamt mala rättvisans kvarnar" i huvudet, men jag skulle vilja modifiera det lite till: "Långsamt mala Försäkringskassans kvarnar"...
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så hade jag ingen aning om hur snabbt eller långsamt det går från ett beslut till det det träder i kraft, men idag fick jag svaret! Och nu ska ni få det också:
Från och med idag och året ut är jag sjukskriven på 100 % (innan var jag ju sjukskriven på 75 %) och efter nyår (vet inget exakt datum) kommer jag att vara det som inte heter sjukpensionär längre! Sjukersättning tror jag det heter... Men så lång tid behövde Försäkringskassan på sig för att ha alla papper och beslut i ordning! Men kontentan är iallafall att jag kommer aldrig mer tillbaka till jobbet! (Mer än att jag behöver avsluta ett par saker och hämta mina grejer... men jag kommer inte att arbeta mera.)

Det känns konstigt! Det känns sjuuukt konstigt!! Jag vet inte om jag är glad eller ledsen, lättad eller förtvivlad... men jag är nog allt av det där... Jag vet inte än hur jag ska förhålla mig till det faktum att igår var sista dagen på jobbet! Jag kan knappt tänka eller säga det! Det känns... overkligt! Men jag landar väl - förr eller senare! Det finns ju inte direkt nåt alternativ...! Och det blir nog bra vad det lider!

Men nåt som är skönt är att nu vet jag, nu slipper jag vänta på besked, så nu är det bara resten kvar! Av livet menar jag! Av mitt nya liv! Det är ju rätt spännande faktiskt, för man vet aldrig vad jag hittar på...!! ;o) Men först ska jag bara ta det lugnt... och sova! Inte i hundra år som Törnrosa, men lääänge! Och det första som jag ska försöka lära mig är att ta hand om mig själv! Det blir en utmaning! Men en utmaning som jag iallafall får göra helt i min egen takt och på mina egna villkor! Det känns helt Ok och görbart! :o)
Sounds like a plan helt enkelt!

Så... I'm out of here! Off to live my new life! Och vill du följa mina vidare "äventyr" så rekommenderar jag att du prenumererar på mina blogginlägg så du inte missar något!

Ärtor ut! (Peace out!)

Anneli.

fredag 11 september 2015

Snurr i huvudet

Anneli funderar:

Äntligen helg!
Jag undrar om det är sista gången jag känner så?

På tisdag är det dags för mötet med Arbetsförmedlingen och min doktor. Risken/chansen är stor att jag blir förtidspensionerad då... Jag törs knappt tänka på det... och ändå är det typ allt jag tänker på! Det snurrar "på loftet" kan jag säga...

Jag är ambivalent... riktigt ambivalent...!
Vet inte vad jag vill... Eller... Jo, det vet jag - egentligen!
Jag VILL vara frisk och orka jobba! Det är vad jag vill! Men det är inte så det ser ut tyvärr... Trots att jag bara jobbat 5 timmar i veckan senaste 6 veckorna så känner jag mig helt dränerad så här på fredagseftermiddagen!
Så, under rådande omständigheter hoppas jag faktiskt på att få förtidspension (som det inte heter längre... jag vet! Men jag kommer aldrig ihåg vad det heter nuförtiden... Men ni vet vad jag menar, och det är huvudsaken!)
Men snart så slipper jag fundera och undra; snart vet jag... på tisdag...

Men nu så har helgen startat och jag har inga som helst planer! Det känns jätteskönt! Ska sova mycket och bara ta det lugnt!

Önskar er alla en härlig helg!

Anneli.

onsdag 9 september 2015

Rönnbärsfritt = vinterfritt?

Så här års brukar vårt stora rönnbärsträd digna av rönnbär, men inte i år! Jag har bara sett en enda klase på hela trädet!
Det sägs ju att om det är mycket rönnbär, och om de mognar tidigt så blir det en tidig och sträng vinter, men vad betyder det om det inte finns nästan några rönnbär alls? Blir det ingen vinter då?

Om jag bara får tänka rent egoistiskt så kan gärna vintern utebli för min del - kyla och snö är ingenting för mig! Lika lite som för hög värme och gassande sol! (Oops... Jösses va så där Svenskt "lagom" jag var helt plötsligt... i det fallet iallafall...!) Hihihi...! ;o)
Men allvarligt: ÄR det ett tecken på den globala uppvärmningen? Ska man bli (ännu mer) orolig nu?

Enligt min livsfilosofi är det bortkastad energi att oroa sig - vilket på inget sätt betyder att jag klarar av att leva upp till min egen visdom alla gånger... And for the record; att inte oroa sig är absolut inte synonymt med att inte bry sig! Men för min egen del så vet jag att jag försöker vara medveten och göra val som är långsiktigt hållbara för vår planet och alla dess innevånare, så jag har ganska gott samvete - jag drar mitt strå till stacken. Men det räcker ju inte att jag, min familj och en del av mina vänner drar sitt strå till stacken - vi behöver ju hjälpa till allihop! (Ja! Jag vet att det är fler som tänker på miljön än ovan nämnda, men ni fattar vad jag menar!)

Jag vet att jag skrivit det förut här på bloggen (men det var länge sen...) men ett av de "klokord" som min mamma brukade säga är väldigt passande här: "Ingen kan göra allt, man alla kan göra något. Om alla gör något så blir allting gjort"! För så är det ju! Vi har alla områden där vi är väldigt medvetna och andra områden som är blinda fläckar. Men om vi gör det vi kan och är medvetna om, och andra gör det de kan och är medvetna om så finns det ju hopp om framtiden! Eller hur!?!

Det var inte meningen att detta blogginlägg skulle bli ett "brandtal" men fingrarna slank iväg utmed tangentbordet nästan utan att jag hann tänka, och jag undrar verkligen vad det kan tänkas betyda att det inte finns just några rönnbär här i år!
När vi kommit fram i februari - mars nån gång så vet om vi fick nån vinter eller inte, men är bristen på rönnbär isåfall ett tecken?? Min fråga kvarstår! Skriv gärna kommentarer på hur du ser på saken!

Till sist vill jag bara berätta att receptet på veganosten jag skrev om i förra blogginlägget nu ligger ute på min Gröna blogg! Klicka HÄR så kommer du dit!

Anneli.

söndag 6 september 2015

Släktkalas och vampyrer

Idag har jag varit på lite släktkalas hemma hos min "sista pappa" i Heby. (Min sista pappa = den man min mamma levde med de sista 21 åren av sitt liv). Trots att bara 2 av mina barn och ett av min tvillingsyrras barn kunde komma så var köket proppfullt med folk. Vi är en stor släkt..! :o) Mamma hade 5 barn och 16 barnbarn, och hur många barnbarnsbarn... ja, jag orkar knappt räkna alla... Vi är en stor släkt om jag säger så...! Tur att inte alla kommer samtidigt faktiskt!

I helgen har jag haft min älskade dotter "Lilla Y" här. Vi håller på att röja här i huset - och främst i vardagsrummet - för att få plats med den nya soffan vi fick hem i måndags, och Lilla Y har en del grejer kvar här fortfarande fast hon inte bott hemma på 5 år, så hon kom för att hjälpa oss med röjandet genom att rensa bland sina egna grejer.

Natten till idag gjorde Lilla Y och jag veganost som blev riktigt bra, och jag kommer att skriva receptet på min Gröna Blogg - dock inte ikväll! Nä, för nu ska jag äta lite och sen blir det TV resten av kvällen! Det är ju sista delen av Twilightsagan på TV 3 ikväll!! Det vill jag INTE missa!
Bilden ärligen snodd på internet.
Jag har redan sett filmen minst 2 - 3 gånger förut, men jag fullkomligt ÄLSKAR både böckerna och filmerna om Bella och vampyren Edward! ♥ Så ikväll bänkar jag mig i soffan och stänger av ljudet på telefonen, för jag tänker INTE svara om nån ringer! Nix! Never! Glöm det! :P Jag säger bara detta: Den som stör mig ligger brunt till!!

Anneli.