Borta bra men hemma bäst

Så har jag då sovit i min egen säng efter att ha varit i Stockholm i tre veckor och en dag.
Jag sitter här och funderar på hur jag kan beskriva känslan... Hmm...Jag vet inte om jag kan... Det är märkligt hur nånting kan vara så vant och så ovant på samma gång! Och det gäller inte bara känslan av att sova i sin egen säng, utan att vara hemma igen över huvud taget! Efter bara tre veckor... Konstigt... Men jag misstänker att det inte kommer att ta så värst mycket tid att vänja sig! :o)

Resan hem igår gick helt friktionsfritt! Jag halvslumrade lite ett tag och hann sticka några varv på min blåa sjal, och så var jag hemma liksom! :o)

Här hemma väntade en liten välkomstkommitté, och jag var inte sen med att fiska upp min mobilkamera och filma lite:

Efter att jag packat upp lite så gick hela familjen (d v s Janne, Adrian och jag) ut till Da House där trumsetet står tillfälligt. Där bytte Janne ett av trumskinnen och sen hjälptes vi åt att försöka stämma trummorna lite. Men innan vi blev färdiga slog hungern till och vi lämnade resten till idag och gick in till boningshuset och lagade mat. Men så fort jag har postat det här blogginlägget ska vi gå ut och fortsätta. Och sen ska det bli trumma av!! Jäklar i min lilla låda!
Jag misstänker att det kommer kännas ganska ovant att spela trummor till att börja med, men det ska jag nog se till att vänja mig vid fort som 17! :o) Hoppas bara att jag kommer ihåg alla takterna som Adrian lärde mig... Men det visar sig snart! :o)

Nä men, då är det väl egentligen bara att posta det här blogginlägget och gå ut till Da House! :o)

Anneli.