Som ni kan läsa i min presentation längre ner i högerkolumnen så har jag 5 barn. 5 barn som jag älskar mer än allt annat på jorden! ♥
Att vara mamma är ett av de absolut svåraste jobben man kan ha - men det kan också vara det mest fantastiska! (Det gäller säkert också för att vara pappa, men nu skriver jag utifrån mitt perspektiv som mamma.)
En sak kan vi ju bara erkänna så där rakt av på en gång: Varje barn är ett experiment! Det är ju inte som att de kommer med en instruktionsbok...!
Men man lär sig mycket under resans gång, och man blir säkrare och säkrare i sin mammaroll för varje dag som går. Men varje ny bebis är också en ny och alldeles egen individ som det inte alls är säkert att man kan förhålla sig till och vara med på samma vis som det/de andra...! Alltså experimenterar man vidare; gör lite "rätt", gör lite "fel" och ibland trampar man ordentligt i klaveret..! Så är det för alla föräldrar!
Jag säger ofta att jag inte tror på uppfostran! Jag tror på goda förebilder! Och det står jag för! Barn behöver inte uppfostras - de behöver kärlek och trygghet, de behöver goda förebilder, de behöver bli tagna på allvar, bli hörda, lyssnade till och bekräftade. De behöver helt enkelt få alla sina behov tillgodosedda! Men uppfostras... ICKE!!
Min mamma brukade säga att det är barnet som uppfostrar föräldrarna, och det ligger mycket sanning i det! Men framför allt ser jag det som att man lär sig och utvecklas tillsammans! Och det är ju faktiskt så att man i varje givet ögonblick bara kan göra sitt bästa, och när man kan bättre så kommer man att göra bättre!
Människor som kommer till mig för Sorgbearbetning, PSYCH-K eller bara samtal har olika svårigheter som ofta skapades i barndomen, och ofta av föräldrar som inte förmådde mer än vad de gjorde och som av olika anledningar inte kunde tillgodose sitt barns grundläggande behov - och då menar jag INTE mat, kläder, en säng att sova i och såna saker utan på psykiskt och emotionellt plan. Jag kan bli lite ledsen ibland när jag får höra deras livshistorier och traumer, men då känns det ändå bra att ha tillgång till metoder som kan både lindra och läka emotionella och psykiska sår.
Har du barn så var rädd om dem! SE dem! LYSSNA på dem! BEKRÄFTA dem! Och framför allt: Visa att du älskar dem! Man KAN INTE skämma bort ett barn med kärlek!
Ett annat och viktigt sätt att vara rädd om sina barn är att vara rädd om sig själv! Det finns ingenting bra med att "utplåna" sig själv för sina barn och ständigt sätta sig själv sist i kön! Men det viktigaste är att du följer din egen känsla och övertygelse för vad som är bra för er alla! Det är varken lättare eller svårare än så! :P
Om det är nån av er som undrar varför jag helt plötsligt skriver om det här, så ska jag villigt erkänna att jag inte har en susning! Jag blev bara inspirerad till det helt enkelt!
Jag avslutar med att säga som Kodjo på Morgonpasset i P3: Ta hand om er därute! ♥
Anneli.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar