Följetong...

Här kommer en snabbuppdatering om "lasarettföljetongen" innan jag ska krypa till kojs:
Min hjärtläkare Jens ringde i förmiddags igen för att tala om att det fortfarande inte finns någon plats för mig på lasarettet och att han inte visste när jag skulle kunna få komma dit. Denna gång var jag lite mer vaken när han ringde (till skillnad från igår då han ringde när jag var nyvaken) och jag kom mig för att fråga om jag verkligen behövde den nya medicinen eftersom hjärtat verkar må så bra.
Alltså... ni som känner mig och ni som följt min blogg ett tag vet ju att jag inte är vidare förtjust i läkare och inte har just nåt förtroende för dem heller, men Jens tillhör undantagen! Jag upplever att han lyssnar på mig och tar mig på allvar (även om han tycker att jag är lite våghalsig och galen...), och nu var han helt på min linje vad gäller den nya medicinen! Vi kom överens om att när jag kommer in så ska de kolla hur mitt hjärta slår INNAN nån ev ny medicin sätts in! Det känns ju jättebra, för planen som jag förstår den var ju egentligen bara att se hur hjärtat reagerar på den nya medicinen och så var det bra med det! Men det här känns ju toppenbra att han tycker som jag att vi först kollar hjärtat och sen bestämmer vad vi ska göra! Det finns hopp om läkarkåren!! ;-)

Jaha... nähä... sängen då kanske..!! Zzzzz.....!! :P

Anneli.