Nattuggla, del 2

Sen jag skrev förra blogginlägget om att jag är en riktig nattuggla så har jag fått klart för mig att det finns en diagnos som heter: DSPS; Delayed sleep phase syndome (kallas ibland också för DSPD; Delayed sleep phase disorder).
Min Ärkepolare "tantista" upplyste mig om detta i en kommentar till förra inlägget, där hon också länkade till wikipedia's artikel om DSPS. tantista har liksom jag svårt att anpassa sig till "normala" tider och sitter uppe och nattsuddar, och sure enough så visar det sig att hon lider av DSPS.
Efter att ha läst igenom wikipedias artikel, och nu också en artikel i svenska läkartidningen, har jag förstått att även jag lider av detta! Igenkänningsfaktorn var skrämmande hög när jag läste artiklarna och det enda som inte riktigt stämmer in på mig är att det skulle vara svårt att väcka mig på morgonen. Nu är det i och för sig ingen som försöker göra det - åtminstone inte förrän framåt 8.30 - 9.00-snåret som tidigast - men då vaknar jag ofta nästan bara av att nån tar i dörrhantaget! Men jag har en teori om det: i och med att jag har sömnapné så sover jag väldigt ytligt och då är det ju inte så konstigt att man är lättväckt!

Det känns himla skönt att veta att det faktiskt finns en diagnos och att jag (med allra största sannolikhet - jag har ju inte varit till läkaren än) har den! Efter att i hela mitt liv fått hört att jag bara är lat och slö känns det som att jag äntligen fått lite upprättelse! Jag är inte lat - jag är trött! Jag försöker anpassa mig, och det passar inte mig!

Så här sitter jag nu, ensam uppe som vanligt vid denna tid... Jag tycker förallandel att det är rätt skönt med mörkret och tystnaden och att ingen avbryter mig eller stör, och eftersom jag bara jobbar halvtid och nästan alltid på eftermiddagarna så funkar ju mitt liv ganska bra trots att jag är så osynkad med resten av samhället. Men nog hade det varit trevlig att vara lite mer "normal"...! Jag äter aldrig frukost med familjen och i veckorna ser jag dem inte förrän framåt kvällen. På helgerna äter jag frukost när de äter lunch... och efter kl 22.00 - 23.00 nån gång sitter jag här ensam igen...!
Men det här är mitt liv och det är bara att göra det bästa av det!

Anneli.