Vid den här tiden hade jag 4 underbara barn och trodde att jag inte skulle ha några fler, och t o m bestämt mig för att sterilisera mig. Jag hade en tid inbokad till kuratorn man var tvungen att träffa för att kolla upp att man verkligen fattade vad det innebar att bli steriliserad.
Ett par veckor innan jag skulle till kuratorn pratade jag med Janne om det definitiva med en sterilisering och vi begrundade detta en stund. Sen sa jag: du Janne... ska vi inte ha en till unge först? Och så blev det! Jag ringde och avbokade tiden till kuratorn och sen kan ni nog gissa vad vi gjorde...! :P
Drygt 9 månader senare - närmare bestämt den 21 juni - var det dags att åka till BB i Falun. Jag visste att detta skulle bli min sista förlossning och mitt sista barn, och den här gången hade jag bestämt att nu banne mig skulle jag föda på mina villkor och på mitt sätt! Vid alla de andra förlossningarna hade jag känt mig mer eller mindre överkörd och det tänkte jag inte låta hända denna gång!! Av denna anledning hade jag fått träffa och prata med en specialistbarnmorska, och min helt underbara gynekolog Ann-Sofi (som är barnmorska i grund och botten) hade lovat att ställa upp som ansvarig för min förlossning (trots att hon inte skulle närvara), men hon litade på att jag visste vad jag gjorde!
Det var nämligen så här att jag absolut ville föda detta mitt sista barn i vatten, och på BB i Falun finns ett stort badkar där jag ville föda. Jag hotade med att stanna hemma och föda barnet själv om jag inte fick som jag ville (vilket jag verkligen hade gjort!), så till slut gick de med på mina krav!
Den 21 juni 1999 började som en vanlig dag men ju längre dagen led desto mer stod det klart att det faktiskt var dags - precis en vecka över tiden! För första gången sen Linnéa föddes behövdes ingen barnvakt - Linnéa var ju 17 år och Rickard 14, så jag kunde med trygg hand lämna över småsyskonen till dem!
Janne och jag åkte mot Falun straxt efter kl 20.00 och väl där fick vi ett rum och sen började väntan på att det skulle ta fart "på riktigt". Efter en stund kom min tvillingsyrra Rosali som skulle vara med även på denna förlossning (hon var med på både Ylvalis och Martins förlossningar, men mer om det i deras blogginlägg) och det kändes bra att ha två personer som stöttade mig och kunde föra min talan om det skulle behövas! (Nu behövdes inte det, men sånt kan man ju inte veta i förväg!)
Mina förlossningar har aldrig gått särskilt snabbt, och det gjorde inte den här heller. Men hur det än är så går tiden och förlossningen fortskred lite i taget. Nån gång efter 02.30-snåret kände jag att det började bli allvar och sa till barnmorskan att det var dags att hoppa i badkaret. Ja... hoppa och hoppa... Men i kom jag efter en dusch med sån där bakteriedödande tvål, Hibiscrub eller vad det heter.
Värkarna blev mer och mer intensiva men i det varma vattnet kändes det mycket mindre än uppe i luften och mellan värkarna kunde jag verkligen slappna av! Jag såg på barnmorskan att hon inte var riktigt bekväm med att jag skulle föda i vattnet - hon hade säkert fått höra nån skräckhistoria där det inte slutat väl - men jag var helt trygg i mitt beslut!
Klockan 03.46 kom en blond och mycket söt bebis ut lugnt och fint! Det var en pojke på (om jag minns rätt - hittar inte papperna..) 52 cm och 4 520 g. Adrian var född! ♥ (Och jag som hade varit så säker på att det skulle bli en flicka! Så fel man kan ha!) :o)
♥ Grattis på 15-årsdagen Adrian! ♥
Jag älskar dig!
Anneli - världens lyckligaste 5-barnsmamma.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar