Direkt efter skolavslutningen juni 1993 gick flyttlasset för mig och mina då 3 barn från Stockholm till Grangärde utanför Ludvika. Ungefär en månad innan vi flyttade hade jag fått kontakt med Janne och vi hade brevväxlat intensivt under den månaden, men aldrig setts - inte ens på foto!
När barnen och jag hade bott i nya huset i en knapp vecka kom Janne och hälsade på mig för första gången, och kärleken var ett faktum! Det tog bara 13 dagar så var vi förlovade och efter 5 månader var jag gravid! Vi gifte oss när jag var i 5:te månaden och direkt efter skolavslutningen 1994 flyttade barnen och jag hit till Avesta där vi fortfarande bor. Då var det bara drygt 2 månader kvar av graviditeten och jag var stor som ett hus!
Efter att Janne och jag gifte oss blev Janne väldigt sjuk och jag trodde att jag skulle bli änka innan ens vårt första barn var fött. Det var en jobbig tid för oss alla, men som tur var hade livet andra planer med Janne och oss! Precis lagom tills det var dags för förlossningen hade han repat sig så pass att han t o m kunde köra mig till Falu BB.
Söndagen den 14 augusti började som vilken annan morgon som helst. Det var en vecka kvar till beräknad förlossning, och jag hade ju gått över tiden med de andra tre barnen så jag hade inga som helst förväntningar på att det skulle vara nåt på gång. Men så fel jag hade! Vart efter dagen led stod det mer och mer klart att det faktiskt var dags att ta min redan packade väska och åka till BB. Wow!! En vecka före tiden - den var ny!! :D
Vi kom fram till Falu lasarett vid 21-tiden har jag för mig och blev visade in i ett rum. Min kära tvillingsyrra anslöt sig till oss efter ett tag, för hon ville vara med även på denna förlossning!
Natten gick och förlossningen framskred ganska långsamt. Vi försökte vila så mycket som möjligt. På morgonen bad jag om att få bada i det stora badkaret som finns där på BB-avdelningen och det fick jag.
Det var helt ljuvligt att lägga sig i det varma, sköna vattnet! Värkarna blev mycket lindrigare och jag ville verkligen stanna i vattnet och föda mitt barn! Men barnmorskan var inte alls inne på den linjen! När jag började få krystvärkar och vägrade gå upp ur badkaret så drog hon helt sonika ur proppen så vattnet sakta rann ut! Jag blev arg, ledsen och besviken men kunde ingenting göra förutom att fortsätta föda fram mitt barn! Men det var så tydligt att i samma takt som vattnet försvann tilltog smärtan av värkarna! :-(
När bebisen kom ut var det mindre än en decimeter kvar av vattnet och det var till ingen hjälp! Men besvikelsen över att inte ha fått föda i vattnet byttes snart ut till lycka, för kl 9.05 låg där på min mage en välskapt liten pojke med 10 fingrar och 10 tår! Eller liten och liten... han vägde 4 209 g och var 51 cm lång! Och jättesöt!
Nu hade jag fyra barn - två flickor och två pojkar - och trodde att jag var färdig med barnafödandet! Tänk vad man kan inbilla sig!! ;-)
♥ Grattis på 20-årsdagen Martin ♥
Jag älskar dig!
Anneli - världens stoltaste (då) fyrbarnsmamma.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar