Av alla människor jag känner är Janne den svåraste personen att fixa presenter till! Tro mig! Antingen svarar han att han inte behöver/vill ha nåt när man frågar vad han vill ha, eller så - i bästa fall - säger han att han vill ha ett par strumpor... Men hur kul är det att ge bort strumpor år efter år? Men nu kom jag på nåt jag visste att han skulle uppskatta! :o)
Men för att överraska Janne idag fick jag vara lite hemlighetsfull.
Så här är det: Min älskade make har en väldigt annorlunda diet, men jag ska inte gå in så mycket på det. Det enda jag behöver säga om det är att han tål ungefär 10 livsmedel... Och vilka det är kan dessutom variera lite!
Just nu har han kommit på att han tål havrekakor! Det är STORT när man bara kan äta ca 10 olika livsmedel! Hittills har han bara ätit köpekakor. Visserligen ekologiska, men fortfarande bara köpekakor. Så igår smet jag ut till Da House under förevändning att jag skulle meditera och vattna blommorna. Men det jag gjorde var att baka havrekakor till honom!
När kakorna var klara ringde jag till mina svärföräldrar; "F&F" (farmor och farfar) och bjöd in dem på fika idag.
När jag började skriva på det här blogginlägget hade de precis åkt hem till sig igen.
Kakorna blev jättegoda, och bäst av allt: Janne blev glad och tyckte om dem! :o)
Vill ni ha receptet? Ok då! Här kommer det:
ANNELIS SKURNA HAVREKAKOR, ca 36 st.
INGREDIENSER:
140 g smör eller kokosolja
3 msk ljus sirap
4 msk grädde eller mjölk
1,75 dl socker
1 nypa salt
7,5 dl havregryn
Gör så här:
Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
Smält smöret, rör ner sirap och grädde/mjölk och häll det över torrvarorna. Blanda noggrant till en smulig deg.
Häll ut degen på en bakplåtspappersklädd plåt och tryck ut den till en rektangel. Pressa ihop degen ordentligt - var speciellt noga ute i kanterna så att degen håller ihop.
Grädda på 175 grader ca 12 - 15 minuter. Låt svalna på plåten och skär sen upp ca 36 kakor. Förvara kakorna svalt och i tättslutande burk.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
För övrigt har veckan som gått varit lugn. Jag har fått på vinterdäcken på min bil, och i onsdags var första gången jag körde på snöiga, hala vägar sen förra vintern. Det var när jag åkte till språk- och stickcaféet i stan. Men innan dess var jag på terminsavslutningen på språk- och stickcaféet här i Nyhyttan i måndags. Nu blir det inget mer där förrän nån gång i mitten av januari, och jag kommer sakna dem alla! Men onsdagscaféet fortsätter iallafall ett tag till! :o)
Det är konstigt att jag tycker så mycket om att sticka! Jag har aldrig i hela mitt liv gillat att handarbeta förut! Vad det beror på är lite oklart... kanske är det åldern... eller helt enkelt för att jag är så utbränd... Hmmm... När jag tänker efter så kan det ju INTE bero på ålder... (blink, blink), så det måste ju vara utbrändheten! (Ska sanningen fram så är det nog en blandning av båda, men säg inget till nån!!) ;o)
Resten av kvällen tänkte jag bara titta lite på TV, så varför inte plocka fram stickningen och sticka några varv samtidigt?!? Jo, jag tror banne mig att jag gör det! :o)
Anneli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar