Precis när jag diskat klart och skulle packa ihop mina saker för att åka hem så ringde det igen. Det var ett av mina barn som var ledsen för en sak som hänt. Vi talar SORG - BIG TIME!!!
Mitt i livet - när man minst av allt anar det händer något som ställer allting på ända, som kullkastar alla planer och kanske ändrar inriktning på ens liv. Vi kan inte skydda oss, inte nån av oss! Livet drabbar oss och det är bara att låta sig svepas med.
På facebook läser jag bl a kommentarer som "var stark", "cola + peppande musik är underskattat", "var glad att du vet vem du är och kan vara sann mot dig själv" vilket rent intellektuellt kan stämma men inte hjälper att komma igenom sorgen.
Alla dessa kommentarer är förstås välmenade!! Mitt älskade barn är synnerligen begåvad med människor som verkligen bryr sig och vill väl!!
Men intellektuella sanningar hjälper inte...!
Det är just det jag försökt att förmedla när jag tidigare skrivit om handlingsprogrammet Sorgbearbetning!!! I värsta fall gör intellektuella kommentarer t o m mer skada än nytta genom att de ofta uppmanar till att vi ska sysselsätta oss med nästan vad som helst som distraherar oss och/eller insinuerar att man inte ska vara ledsen!
Vad vi behöver göra är att tillåta oss att känna det vi känner!! Intellektuella kommentarer och påståenden hindrar oss från att ta hand om känslan!
Vill man hjälpa en människa som har sorg finns det några bra riktlinjer:
1. Ställ frågor som t ex "hur fick du veta", "när förstod du..." och andra frågor som man inte bara kan svara "ja" eller "nej" på.
2. Undvik att prata om dig själv!! Att du har varit med om något liknade spelar ingen roll just nu, och fall inte i fällan att säga "jag vet hur du känner dig" - det vet ingen annan än personen själv!! Du kan möjligtvis komma ihåg hur det kändes för dig i en liknande situation!
3. Våga ringa/träffa personen! Du behöver inte veta vad du ska göra/säga! Det viktigaste är att du lyssnar! Helt enkelt vara ett hjärta med öron!!
Sorg är den normala och naturliga reaktionen på en förlust, och var och en har sin process i bearbetningen!
Sorg har inga faser och tar inte en förutbestämd tid att gå igenom!
Emotionella känslor behöver tas om hand på emotionella sätt - allt annat är dömt att misslyckas!
Gå in på www.sorg.se om du vill veta mer!
Anneli.
Inlägg
14 kommentarer:
"...ett hjärta med öron" - fint! DET skulle du ha som din logotype!!
Ja det är så sant, allt uppmuntrande gör att man bara tränger undan sorgen och ignorerar den när det man egentligen behöver göra är att få känna.
Bra skrivet vännen, Ha en bra helg KRAM
Vad klokt och fint skrivet!
Önskar dig en fin helg!
tantista: Eller istället för fotot på mig...!! :P
Lesly: Tack så mycket!
nurseblog: Tack så mycket!! Ha en fin helg du med!!
Hjärta med öron, det är väl Anders Magnusson på Svenska institutet för sorgbearbetning som skapat det begreppet? För övrigt håller jag med dig om det du skriver här.
Hej Annika, och välkommen till min blogg!
Nja... jag vet inte om det är Anders som skapat begreppet... Använder inte John och Russel det i Amerika också?? Jag vet faktiskt inte...! Men i boken "Sorgbearbetning" som Anders har översatt står det "Ett hjärta med öron", så jag tycker att det borde komma från orginalspråket!
Hej igen! Du får gärna kommentera hos mig, det gillar jag. Men jag vill inte ha svar jag ställt på andra ställen, i min blogg. Det blir lite knepigt för andra läsare. Och jo, Anders har visserligen översatt boken, men uttrycket är hans eget. Men det kanske var en fånig påpekan av mig, tycker bara om att ange källan när jag använder andras begrepp. Ha en fin dag!
OK! Ska försöka minnas det..!
Du verkar mer insatt i det här med att vara ett hjärta med öron än vad jag är - får jag fråga hur det kommer sig? Håller du också på med Sorgbearbetning eller nåt?
Ha en fin dag du med!! :D
Jag jag arbetar med sorgbearbetningskurser förutom yogakurserna, www.stillastund.se är min hemsida om du vill se!
Nu är det ju så att uttrycket "hjärta med öron" ursprungligen kommer från kyrkofadern Augustinus, död år 430. Han pratade om "hjärta med öron och själ med märg". Bra metaforer för sådana kvaliteter som du besitter, Anneli - och säkert även du Annika. Språket är viktigt för mig också och jag brukar också reagera när någon stjäl någons uttryck utan att ange källan. Men när ett uttryck är jävligt bra, som detta är, så får det vingar och det kan vara svårt att veta var det kommer ifrån. Eller hur Annika. Du visste ju inte heller;) Skall man avstå från att använda det då, eller skall man hedra uttryckets briljans just genom att använda det? Alla våra uttryck kommer ju nånstans ifrån. Detta uttryck var redan välbekant för mig men jag tyckte ändå att det passade just Anneli så väldigt bra, för det är exakt sådan hon är ♥
Fast från början var det Augustinus' frisör som sa det;)
Annika: Va kul att du också arbetar med Sorgbearbetning!! :D
Ska in på din hemsida och kolla efter jag svarat på kommentarerna!! :D
tantista: Tack för den infon!! Va du kan!!
Och tack för dina fina ord om mig!! ♥
Självklart är det bra om man kan ange källan till vad det nu är, men eftersom jag hänvisar till Svenska Institutet för Sorgbearbetning så trodde jag ju att det var det jag gjorde, typ.
Men eftersom det är stört omöjligt att veta - eller ens ta reda på - vart allt kommer ifrån så är det ju inte alltid praktiskt möjligt att hänvisa över huvud taget! Så länge man inte hävdar att det är man själv som är upphovsman så måste ju det få vara OK!!
Fast å andra sidan så kan det ju faktiskt vara så att man ÄR upphovsman till nåt, men att nån annan någon annanstans kommit på samma sak samtidigt - oberoende av varandra...!! Vem kan veta vad som faktiskt är nytt under solen!?! :P
Ojoj, inte var det meningen att trampa på några tår :) Eftersom Anders Magnusson ofta säger det uttrycket så var jag säker på att det var hans. Han kan ju iofs också ha skapat det utan att känna till något om Augustinus... Men eftersom Anneli hänvisar till Svenska institutet när hon skriver så tänkte jag att hon visste att det var Anders men glömde nämna det. Jag tycker det är viktigt med källhänvisning både när det gäller text och bild. Något som väldigt många slarvar med. Det var inte mer än så och har verkligen inget att göra med vilken person Anneli är.
:D Ingen fara Annika!! Mina tår är i alla fall intakta!! :D
Skicka en kommentar