Nattuggla

Jag är en obotlig(?) nattuggla; har svårt med att komma upp på mornarna och är som piggast efter kl 20.00. Varje gång jag har försökt förändra det här så har det "funkat" så länge jag har kämpat och skärpt mig, men det brukar inte ta särskilt lång tid innan jag börjar blir deprimerad. Det vore roligt att förstå varför...

Jag har hört lite olika förklaringar till varför vissa människor är kvällsmänniskor medan andra är morgonmänniskor, bl a att man kan ha olika långt dygn/dygnsrytm. Morgonpiggas dygn är kortare än kvällspiggas. Det kan diffa på flera timmar! Vissa kan ha en dygnsrytm som bara är kanske 22 timmar medan andra har dygn som är uppåt 28 timmar! Jag vet inte hur väl underbyggt de här påståendena är, men NÅT måste det ju vara som gör att vissa vaknar med ett "äntligen morgon" och andra bara vill dra täcket över huvudet och ligga kvar i sängen många timmar till.

Själv har jag ganska nyligen klivit ur sängen. Natten till idag satt jag uppe och pratade i telefonen med min kära vän "tantista" och vi la inte på luren förrän efter kl 03.00. Då var jag inte särskilt trött - jag kunde ha fortsatt att prata i en timma till utan problem, men jag försöker ha lite självbevarelsedrift och anpassa mig.... Inte för att det brukar hjälpa så värst mycket; lägger jag mig för tidigt eller utan att vara riktigt trött ligger jag bara vaken och vrider mig i timmar, så mer sömn får jag inte ändå! Bara mer ont i kroppen av att ha legat för länge... Lite moment 22 alltså...!

Men varför är det alltid vi som är kvällspigga som ska anpassa oss efter de som är morgonpigga?? Det känns inte helt rättvist...! Ett mer flexibelt samhälle vore önskvärt..! Kan vi fixa det, tack!?! (Inte för att jag vet hur det ska gå till, men det vore roligt att nån gång få känna att det är Ok att vara kvällspigg och morgontrött...!)
Men nu när jag ändå är uppe och vaken ska jag försöka göra det bästa av den här dagen!
Carpe Diem!! :D

Anneli.