Philomena

Igår kom min ärkepolare "tantista" hit som planerat - fast lite tidigare än (vad jag) planerat, men det gjorde ingenting!! Snarare tvärtom!! :D Men när hon som överenskommet skickade mig ett sms om att hon var framme om 10 minuter stod jag fortfarande i nattlinne och borstade tänderna! Hjälp!! Jag hade ju lovat att möta henne vid T-banestationen!!
Jag spottade ut tandkrämen, slängde på mig kläderna och sprang ner och ut samtidigt som jag i telefonen försökte förklara hur hon skulle gå! Ungefär halvvägs till T-banan möttes vi; jag med andan i halsen och håret på ända! En syn för Gudar.... eller inte!! ;-) Haha!! Såna här tillfällen får man bara skratta och bjuda på sig själv!! :P

Efter lite god soppa som tantista hade med sig åkte naturligtvis Tarotkorten fram! Jag fick en läggning av henne och hon en av mig! :D Jag fick dessutom en present av tantista: läckert genomskinliga och runda Orakelkort! (Orekelkort är lite liknade Tarotkort kan man säga).

Ja, sen gick vi på Bio och såg filmen "Philomena" som jag skrev om igår.

Jag ska nu försöka recensera filmen utan att göra en "spoiler", d v s avslöja för mycket för er som funderar på att se den men inte gjort det än.

Handlingen utspelar sig i Irland och USA, och filmen börjar i Irland, nån gång i mitten av 1900-talet. Philomena är en ung, katolsk flicka som blir förförd av en ung, stilig pojke och blir med barn. Skammen är outhärdlig för Philomenas pappa som lämnar henne i ett kloster där nunnorna "tar hand om"  ogifta flickor som "råkat" bli gravida, och där föder hon en liten pojke under stor smärta eftersom han föds i sätesbjudning (med rumpan först), medan nunnorna bara tycker att det är rätt åt henne och Guds straff för hennes otuktiga leverne.

På klostret får de unga flickorna jobba hårt 7 dagar i veckan och får bara träffa sina barn 1 timme om dagen. Nunnorna säljer sedan barnen till adoption och mammorna har ingenting att säga till om! En dag när Philomenas son är ungefär 3 år ser Philomena hur han plötsligt åker iväg i en främmande bil och förstår att han blivit bortadopterad. Hennes förtvivlan vet inga gränser och filmen handlar sen om hur hon i 50 år håller allt detta hemligt, men varje dag tänker på pojken och försöker hitta honom utan resultat, tills en journalist dyker upp och hjälper henne.
Jag ska inte avslöja hur det går, men jag kan säga att ungefär mitt i filmen så var det som att det var där den kunde ha slutat och jag tänkte att "vad ska filmen handla om nu då?". Det vart liksom en vändning i filmen som jag inte hade förutsett! Men filmen fortsatte, och fortsatte att vara spännande/engagerande eller vad jag nu ska använda för ord...!
För att runda av min lilla recension så kan jag säga att filmen är klart sevärd! Den bygger på ett verkligt människoöde som är sorgligt, fantastiskt, tänkvärt, omvälvande och inte minst en bit historia från inte allt för länge sen.

Nu avslutar jag detta blogginlägg med att önska er alla en Riktigt God Jul! Jag tar ledigt ett par dagar från bloggen nu och återkommer med nya friska tag på andra sidan julafton!

Ha det BÄST!!!

Anneli.