Idag har jag stickat för första gången sen jag åkte hem från Stockholm förra torsdagen! Jag har inte "haft tid" med stickningen tycker jag. Naturligtvis har det varit ett val; jag har helt enkelt prioriterat annat! Så är det! Men det har känts som att det berott på tiden...
Jag antar att det är utbrändheten - jag orkar liksom inte göra för mycket i taget. Inte för att det är jobbigt att sticka (det är terapi!), men efter jag smackade in i väggen så har det varit "minsta motståndets lag" som gäller. Jag behöver massor av tid på mig att göra ingenting! Att till exempel ha två saker inbokade samma dag - eller ens dagarna efter varandra - är total överkurs!
Men stickningen var det! Så här långt har jag kommit nu:
Min Arch Dude Catharina i Stockholm var lite orolig att det inte skulle räcka med bara ett garn, och sånt är ju jättesvårt att avgöra! Men när jag tittar på det här fotot (och på sjalen in real life) så tror jag att garnet kommer räcka alldeles utmärkt! Och i vilket fall som helst så hjälper det inte att oroa sig! Garnet räcker så långt det räcker!
Men jag ser verkligen fram emot att få den färdig! Den kommer bli skön att svepa om sig i höst! :o)
Anneli.
lördag 13 augusti 2016
Min sjal tar form
Etiketter:
garn,
höst,
ingenting,
minsta motståndets lag,
prioritera,
sjal,
sticka,
Stockholm,
terapi,
tiden,
utbrändhet,
överkurs
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skicka en kommentar