Jag har funderat på en sak...

Idag är jag helt sjuuukt trött efter massa arbete med siffror på jobbet (fakturering, RUT-avdrag, kundnummer...), men jag ska försöka orka skriva ett blogginlägg i alla fall!

Jo, som titeln avslöjar så har jag funderat nu igen..!! :P Som ni vet så följer jag ju 5:2-dieten (har en halvfastedag idag), men inte bara det! Nä, jag försöker samtidigt följa en slags periodisk fasta som går ut på att man bara äter under 8 timmar för män (8:16) och 10 timmar för kvinnor (10:24) och resten av dygnet dricker man bara sånt som är kalorifritt. (Jag skrev om det här på bloggen den 29 januari i år).
Den 10 januari började jag med det - alltså ca 2½ månader innan jag började med 5:2-dieten. Den periodiska fastan i sig gjorde inte att jag gick ner just nåt i vikt, men eftersom jag tyckte att det funkade bra för mig att äta på det viset så har jag fortsatt - alltid slipper man några onödiga kalorier! För mig innebär det att jag inte äter mellan kl 20.00 och 10.00, men ofta går jag 16 timmar utan att äta något. Funkar hur bra som helst för mig eftersom jag inte är hungrig på förmiddagarna i alla fall. Men... och nu kommer alltså det jag har funderat på... kvällarna kan vara - om inte problematiska, så lite "knepiga" ibland.
Ni vet vad man säger (och som alldeles säkert är sant) att mat och annat man stoppar i munnen många gånger används för att trycka ner känslor och inte för att man egentligen är hungrig. Att framför allt vi som är överviktiga använder mat/mackor/godis för att slippa känna det vi verkligen känner. När jag nu har bestämt att jag inte äter efter kl 20.00 så uppstår det lite då och då gånger när jag - fortfarande efter så lång tid - får impulsen att stoppa något i munnen efter kl 20.00. Men naturligtvis hejdar jag mig! Har jag bestämt mig så har jag, och då är jag benhård! Men nu när jag inte dövar några känslor genom att falla för frestelsen att stoppa nåt i munnen, vad händer då? Jaa... jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Ingenting faktiskt!
Rådet brukar ju vara att stanna upp och verkligen känna det man känner. Jag försöker verkligen... men jag kan inte påstå att jag känner just nånting! Kanske är det så att jag inte har ätit för att döva känslor.. kanske har jag ätit för att jag har haft tråkigt... eller bara har dålig karaktär när det finns något smaskens att stoppa i munnen... Jag vet inte! Men jag är förvånad att beteendet fortfarande sitter i efter att jag inte har ätit på kvällarna på snart 8 månader!
Men nu orkar jag inte fundera över det här längre!! Om ni som läser detta har några funderingar i ämnet så vill jag väldigt gärna höra/läsa dem!!

Anneli.

PS. Nu har jag gått ner 10,1 kilo sen den 30 mars!! DS.