Hjärtligt Välkommen!

Välkommen till min blogg! Jag som skriver den här bloggen är en riktig mångsysslare både vad gäller professioner och intressen, så bli inte förvånad om de ämnen jag skriver om inte verkar höra ihop alla gånger!! ;-) Min fysiska hälsa fick gärna vara bättre, och jag jobbar på att det också ska bli så, med bl a naturmedicin och homeopatmedel. I högerkolumnen hittar Du min e-mailadress och jag blir jätteglad om Du hör av Dig till mig om det är nånting Du undrar över! Kommentarer välkomnas förstås också! Kom ihåg att komma tillbaka och se vad jag svarade på din kommentar!!//Anneli.

Visar inlägg med etikett hunger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hunger. Visa alla inlägg

fredag 5 augusti 2016

Borta bra men hemma bäst

Så har jag då sovit i min egen säng efter att ha varit i Stockholm i tre veckor och en dag.
Jag sitter här och funderar på hur jag kan beskriva känslan... Hmm...Jag vet inte om jag kan... Det är märkligt hur nånting kan vara så vant och så ovant på samma gång! Och det gäller inte bara känslan av att sova i sin egen säng, utan att vara hemma igen över huvud taget! Efter bara tre veckor... Konstigt... Men jag misstänker att det inte kommer att ta så värst mycket tid att vänja sig! :o)

Resan hem igår gick helt friktionsfritt! Jag halvslumrade lite ett tag och hann sticka några varv på min blåa sjal, och så var jag hemma liksom! :o)

Här hemma väntade en liten välkomstkommitté, och jag var inte sen med att fiska upp min mobilkamera och filma lite:
Efter att jag packat upp lite så gick hela familjen (d v s Janne, Adrian och jag) ut till Da House där trumsetet står tillfälligt. Där bytte Janne ett av trumskinnen och sen hjälptes vi åt att försöka stämma trummorna lite. Men innan vi blev färdiga slog hungern till och vi lämnade resten till idag och gick in till boningshuset och lagade mat. Men så fort jag har postat det här blogginlägget ska vi gå ut och fortsätta. Och sen ska det bli trumma av!! Jäklar i min lilla låda!
Jag misstänker att det kommer kännas ganska ovant att spela trummor till att börja med, men det ska jag nog se till att vänja mig vid fort som 17! :o) Hoppas bara att jag kommer ihåg alla takterna som Adrian lärde mig... Men det visar sig snart! :o)

Nä men, då är det väl egentligen bara att posta det här blogginlägget och gå ut till Da House! :o)

Anneli.

torsdag 5 september 2013

Jag har funderat på en sak...

Idag är jag helt sjuuukt trött efter massa arbete med siffror på jobbet (fakturering, RUT-avdrag, kundnummer...), men jag ska försöka orka skriva ett blogginlägg i alla fall!

Jo, som titeln avslöjar så har jag funderat nu igen..!! :P Som ni vet så följer jag ju 5:2-dieten (har en halvfastedag idag), men inte bara det! Nä, jag försöker samtidigt följa en slags periodisk fasta som går ut på att man bara äter under 8 timmar för män (8:16) och 10 timmar för kvinnor (10:24) och resten av dygnet dricker man bara sånt som är kalorifritt. (Jag skrev om det här på bloggen den 29 januari i år).
Den 10 januari började jag med det - alltså ca 2½ månader innan jag började med 5:2-dieten. Den periodiska fastan i sig gjorde inte att jag gick ner just nåt i vikt, men eftersom jag tyckte att det funkade bra för mig att äta på det viset så har jag fortsatt - alltid slipper man några onödiga kalorier! För mig innebär det att jag inte äter mellan kl 20.00 och 10.00, men ofta går jag 16 timmar utan att äta något. Funkar hur bra som helst för mig eftersom jag inte är hungrig på förmiddagarna i alla fall. Men... och nu kommer alltså det jag har funderat på... kvällarna kan vara - om inte problematiska, så lite "knepiga" ibland.
Ni vet vad man säger (och som alldeles säkert är sant) att mat och annat man stoppar i munnen många gånger används för att trycka ner känslor och inte för att man egentligen är hungrig. Att framför allt vi som är överviktiga använder mat/mackor/godis för att slippa känna det vi verkligen känner. När jag nu har bestämt att jag inte äter efter kl 20.00 så uppstår det lite då och då gånger när jag - fortfarande efter så lång tid - får impulsen att stoppa något i munnen efter kl 20.00. Men naturligtvis hejdar jag mig! Har jag bestämt mig så har jag, och då är jag benhård! Men nu när jag inte dövar några känslor genom att falla för frestelsen att stoppa nåt i munnen, vad händer då? Jaa... jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Ingenting faktiskt!
Rådet brukar ju vara att stanna upp och verkligen känna det man känner. Jag försöker verkligen... men jag kan inte påstå att jag känner just nånting! Kanske är det så att jag inte har ätit för att döva känslor.. kanske har jag ätit för att jag har haft tråkigt... eller bara har dålig karaktär när det finns något smaskens att stoppa i munnen... Jag vet inte! Men jag är förvånad att beteendet fortfarande sitter i efter att jag inte har ätit på kvällarna på snart 8 månader!
Men nu orkar jag inte fundera över det här längre!! Om ni som läser detta har några funderingar i ämnet så vill jag väldigt gärna höra/läsa dem!!

Anneli.

PS. Nu har jag gått ner 10,1 kilo sen den 30 mars!! DS.

fredag 5 april 2013

Befrielse

Mitt i natten kommer jag på att jag vill skriva lite på min kära blogg...!! Jag hade tänkt att skriva för flera timmar sen men fastnade i telefonen rätt länge...! Närmare bestämt i 3½ timme. Det var en av mina systrar jag pratade med och vi pratar inte så ofta - med följd att vi har desto mer att avhandla när vi väl gör det!

Det jag ville skriva om idag var bl a att jag har fastat idag igen, men det blir bara en dag den här gången. Imorgon ska jag ut och åka buss i egenskap av bussvärd för första gången och då vill jag inte bara dricka hela dagen, för mig veterligen finns inga toaletter på Avestas bussar...!! :P

Jag har nog aldrig berättat det här på nån av mina bloggar, men ända sen jag var liten så har jag varit rädd för att vara hungrig! Jag höll på att säga att jag inte förstår varför, men det gör jag ju faktiskt. Jag VET varför men förstår inte riktigt att det har kunnat påverka mig så djupt och så länge...!
Orsaken till denna min rädsla (eller före detta rädsla numera - jag kommer strax till det) är faktiskt min egen mamma!

Så här var det:
När min mamma var liten så var hennes familj väldigt fattiga och mamma berättade att hon många, många gånger trodde att hon skulle dö under natten för att hon var så hungrig. Jag har alltid älskat att höra berättelser från förr och om hur min familj hade det när de växte upp, så många var de gånger jag bad min mamma berätta om sin barndom!
Om jag ville så skulle jag kunna skriva om hennes berättelser i flera veckor här på bloggen; om hennes uppväxt på Söder i Stockholm, om morfars skrotupplag på Renstiernas gata, om somrarna på morfars båt, om hunden Pricken som var så väldresserad och åkte spårvagn själv för att hämta hem morfar från ölkaféerna men sen vägrade släppa in honom i lägenheten om han var onykter, om hur mormor sjöng med sin vackra stämma när hon skurade trapphuset där de bodde.....! Men det som verkligen satte sig i mitt unga sinne var just min mammas berättelser om svälten och hungern...!
Så fast jag aldrig har behövt gå hungrig en enda dag av mitt liv så har rädslan funnits där hos mig, och jag har ofta, ofta ätit för att inte bli hungrig istället för att äta för att jag är hungrig..! Skruvat kan tyckas, men så var det...

Men nu är den rädslan helt plötsligt borta! Alldeles borta!! (Vilket inte betyder att jag tycker om att vara hungrig - men numera känns det helt Ok!)
Anledningen till detta framsteg är faktiskt de här fastedagarna! Jag har liksom fattat att när man blir/är hungrig så räcker det med att dricka något och så klarar man sig en stund till. Och sen kan man dricka lite till! :D Hungern har liksom blivit avdramatiserad! Och det är sååå skönt! Rent av befriande!! Och än en gång blir jag påmind om att det är en sak att förstå i teorin och en annan sak att verkligen förstå!
Eller som min mamma brukade uttrycka det:
"Det är möjligt att veta allt, utan att förstå ett enda dugg"!

Och med denna sanning avslutar jag för denna gång och går och lägger mig!

Anneli.