Hjärtligt Välkommen!

Välkommen till min blogg! Jag som skriver den här bloggen är en riktig mångsysslare både vad gäller professioner och intressen, så bli inte förvånad om de ämnen jag skriver om inte verkar höra ihop alla gånger!! ;-) Min fysiska hälsa fick gärna vara bättre, och jag jobbar på att det också ska bli så, med bl a naturmedicin och homeopatmedel. I högerkolumnen hittar Du min e-mailadress och jag blir jätteglad om Du hör av Dig till mig om det är nånting Du undrar över! Kommentarer välkomnas förstås också! Kom ihåg att komma tillbaka och se vad jag svarade på din kommentar!!//Anneli.

Visar inlägg med etikett fötter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fötter. Visa alla inlägg

torsdag 28 juli 2016

Minnenas allé del 3

Igår var jag ju på språng mest hela dagen, och det har straffat sig kan jag säga utan att överdriva! Jag har fortfarande jätteont i mina fötter och svullnaden från igår hade inte riktigt gått ner trots en hel natts sömn. Så kan det gå när man känner sig äventyrlig och lite övermodig...! Så idag blir det seriöst soffhäng hela dagen med fötterna i högläge så mycket jag kan!

Men först kommer här den utlovade videon från igår. Jag skrev ju att jag vek av lite från den närmsta vägen till Slussen och anledningen kommer här:
Min mamma växte upp (bland annat) här med sin mamma, pappa och syster. Min mormor dog innan jag föddes så för mig har det här alltid varit "morfars lägenhet", och jag har massor av minnen härifrån! Bland annat hur vi barnbarn satt och värmde oss framför kakelugnen när det var kallt på vintern, och att morfars julgran var enorm! Det är så högt i tak i de där lägenheterna att granen säkert var en bra bit över 2 meter! Och så hade han riktiga, levande ljus i den! ♥ Det var tider det! :o)

Förresten: när morfar bodde här var Kvarngatan en kullerstensgata! Gissa att mina onda, ömma fötter var glada att det numera är asfalterat! :P

Nu ska jag ta hand om mina stackars fossingar! Jag kanske rent av sätter mig med fötterna i högläge och provar mina nya rundstickor! :o)

Anneli.

onsdag 27 juli 2016

Serious knitting på gång!

Idag har jag haft en dag på språng, och jag har en hel del att visa er! :o)

Efter frukost, d v s straxt efter klockan 12.00 gick jag till T-banan för att åka till Dr Yang i Ropsten. Min älskade make aka Janne var nämligen där på behandling så jag passade på att pussa lite på honom när han ändå var i stan! ♥ Dessutom hade han med sig en sak till mig, nämligen min alldeles nya och rykande färska T-shirt:
"I might look like I'm listening to you but in my head I'm playing my drums"! Moahahahaha...! ;o) Den är så... JAG! :P

Fast jag hade beställt den i lila, och så kom en blå... Men det var ju en snygg blå färg iallafall!
Jag funderar på att maila företaget och klaga på att jag fick fel färg. Har jag tur så skickar de den T-shirten som jag faktiskt har beställt! För jag ville verkligen ha en lila...!

Anyho: När Janne åkte hem till Avesta igen så tog jag tunnelbanan till Mariatorget och gick till en garnaffär som heter "Litet Nystan" och ligger på Sankt Paulsgatan 20. Alltså, snacka om "a knitter's paradise"!! De hade jättemycket fina garner! Jag köpte det här:
Och av det här garnet tänkte jag sticka mig en sjal! :o) Återigen hade jag egentligen velat ha ett lila garn, men det fanns inget i den kvalité som jag ville ha, så då tog jag det här blåa. Det passar ju ypperligt till min nya T-shirt såg jag sen när jag kom hem. :o)

Meeen... Man kan ju inte sticka utan stickor, och min Ärkepolare Catharina hade ju faktiskt rätt när hon sa att jag antagligen inte skulle få så där ont om jag stickar med rundstickor. Men de rundstickor som jag lånade av henne är återlämnade och hade ändå varit i fel storlek, så jag slog på stort och köpte de här:
Jaaahaaa...? Kan vi få se inuti, kanske ni tänker nu. Ok! Inga problem! Så här såg det ut när jag tog bort kartongen:
Men!?! tänker ni kanske nu. Visa för i jösse namn vad som är inuti! (Jag kan nästan höra irritationen i era röster!) ;o) Ja, men Ok då! Här kommer det:
TADAA! 8 par rundstickor i olika storlek!
Och när jag lyfte på stickorna så låg kablarna som man ska skruva på stickorna - 4 st i olika längd - därunder:
Vad som är i de små påsarna har jag inte en susning om! Det lär jag få fråga Catharina om misstänker jag! :P 

Ja, så nu har jag både garn och stickor, så inte kommer jag ha en enda sekund tråkigt framöver! :o)

Efter besöket på garnaffären så började jag gå mot slussens T-bana, men innan jag kommit så långt så vek jag av lite från den närmaste vägen för att spela in en liten videofilm igen, men den gör jag ett eget blogginlägg om imorgon för nu är det här blogginlägget redan så långt!

Jag ska bara säga innan jag avslutar att jag har gått jättelångt idag (för att vara mig alltså) och min fötter är heeelt paj! Jag har så jäkla ont att jag knappt kan stå! Och svullna som 17 är de! Men: Jag kan nu ändå säga att de nya promenadskorna som jag köpte gör det onda värre! Idag hade jag mina sandaler som jag har låtit klistra i ett par mjuka inlägg i och det gick mycket bättre att gå i dem än i promenadskorna! Det tog liksom längre tid att få så här infernaliskt ont! Så nu vet jag det! :o)

Men då så hörni... Då är ni välkomna tillbaka imorgon när jag lagt ut videofilmen jag tog idag! :o)

Anneli.

tisdag 26 juli 2016

Och hela himlen öppnade sig!

Precis när jag tänkte gå ut igår så började det åska och regna! Och det var inte måttliga mängder heller! Hela himlen öppnade sig! Det blev t o m översvämning i T-banan märkte jag sen när jag kom in till stan - för ut kom jag tillslut! Först ut, och sen in - till stan! :o) Men jag väntade tills regnet lugnat ner sig!

Jag hade bestämt träff med min Arch Dude (Ärkekompis för er som undrar...) vid Medborgarplatsen så att vi kunde gå på bio och se filmen "Legenden om Tarzan".
Fotografen är förstås Min Arch Dude Catharina!
Filmen var riktigt bra! Innan jag såg den hade jag väldigt svårt att föreställa mig Alexander Skarsgård som Tarzan, men jag måste erkänna att han var riktigt bra i den rollen! Och som gammalt Tarzan-fan (läste massor av Tarzan-serietidningar som barn + såg alla de gamla filmerna) så tycker jag att de hade lyckats behålla essensen av originalet! Eller som jag föreställer mig originalet iallafall! :o)
Hur gick det med fötterna då kanske ni undrar? Jo, tackar som frågar! Förvånansvärt bra! Men om det beror på att jag hade vilat dem i 2 dagar eller om det berodde på att jag hade mina gamla gympadojor på mig ska jag låta vara osagt. I gympaskorna har jag mjuka inlägg, men i mina nya promenadskor - som var de enda skor jag hade använt sen jag kom hit till Stockholm - finns inga såna. De är tvärt om bara "platta" och utan mjuka, stötdämpande sulor. Men sköna ändå... 

Nästa gång jag ska gå ut nånstans så ska jag prova hur det blir med fötterna om jag går med mina sandaler som jag också lyckats få in mjuka, stötdämpande sulor i. 
Men det blir inte idag, för om en stund får jag gäster! :o)

Anneli.

söndag 24 juli 2016

Husarrest, dag 2

Idag har jag mer "normalont" i mina fötter så det har nog gjort susen att ha husarrest! Lite svullen är jag fortfarande, men det är inget ovanligt att jag är det, så all is well! Eller iallafall som det brukar... Men för säkerhets skull stannar jag inne minst en dag till, för jag märker att jag inte har några marginaler... :o(

Gårdagens blogginlägg avslutades ju med att jag skulle gå ut i köket och laga lite middag, och det var precis vad jag gjorde! :o) Gott som tusan blev det!
Tur för mig att jag efter alla år med massa ungar inte vet hur man lagar mat för en person bara, för det här räckte till precis två måltider vilket betyder att jag inte behöver laga mat ikväll - bara värma! :o)
Jag tror att jag saknar Adalet (min språkkompis), för jag fick för mig att jag skulle äta med pinnar, precis som jag alltid gör hemma hos henne! ♥

Idag har jag dristat mig till att diska, vilket mina fötter förbjudit mig att göra ett par dagar. Som "belöning" efter jag var klar satte jag mig sen i en fåtölj med benen på en fotpall och så började jag sticka på en ny Bambudisktrasa av det allra sista garnet. Jag har inte tagit nåt kort på det, för det är inte så mycket att visa upp än... Inte för att det har hindrat mig förut, men jag tänkte visa vad jag gjorde efter att jag stickat lite istället:
JAG TOG OSKULDEN PÅ MINA NYA FÄRGPENNOR! :o)
Än så länge bara de "vanliga", alltså inte metallic-pennorna, för dem tänkte jag spara till en annan bild.
Jag tycker att man klart och tydligt ser var jag färglagt med de nya pennorna; det är liksom "mustigare" färg där! Håller ni inte med!?! De färgpennor jag har hemma är ju bara ungarnas gamla färgpennor från skolan som jag har fått ärva. De här nya är bättre märker jag..! Ja, det kostar väl inte på ungarna mer än nödvändigt i skolan kanske..! :P

Nu tänkte jag sätta mig och sticka lite mer medan det finns gott om dagsljus. När man med ålderns rätt börjar bli lite "skumögd" gäller det att passa på! :o)

Anneli.

fredag 22 juli 2016

Anneli gör stan - fötterna protesterar

Efter att jag postat gårdagens blogginlägg åt jag lite frukost och gjorde mig i ordning för att åka in till stan. Jag hade stämt träff med min ärkepolare aka Arch Dude Catharina.
Efter ett snabbt besök på Gryningens Hälsokost åkte vi in till T-Centralen och började gå utmed Drottninggatan. Jag slank in på HM och köpte mig ett 3-pack strumpor och sen en sväng in på Indiska också, men hittade inget jag gillade. Orkade inte kolla så noga heller, för mina fötter gjorde redan rejält ont!

Planen var att gå upp till bokhandeln Vattumannen högt upp på Drottninggatan, men det fanns inte på kartan att mina fötter skulle orka bära mig ända dit, så Catharina fick gå dit själv medan jag satt och vilade på en bänk. Efter en stund började jag halta iväg så sakteliga för att vi skulle mötas upp vid en pizzeria längre upp på Drottninggatan, och på min väg spelade jag in två videor. Här är den första:
Och här kommer den andra:
Efter min lilla avstickare till den här underbara innergården, satte jag mig vid ett bord på den Pizzerian som Catharina och jag bestämt att vi skulle äta på. Al Forno tror jag den heter. Jag behövde inte vänta länge innan hon kom, och vi beställde varsin Pizza. Och så här såg min glutenfria ut:
Den hade en tunn, knaprig botten som i ärlighetens namn var rätt smaklös, men det var ju kul att kunna äta en Pizza! Fyllningen var rätt god, men inte fasen var det värd 125 kr! Nåja... vi lyckades flirta till oss kaffe efter maten och det var iallafall riktigt gott!

När Pizzorna låg i våra magar gick/stapplade vi upp till Konserthuset för att vara med på ett stickcafé på Espresso House. Där satt vi i nästan 4 timmar, och det var jättetrevligt! Jag hann ganska långt på min nya Bambudisktrasa - vilken i ordningen är jag osäker på... jag har tappat räkningen!

När nedanstående foto togs hade jag redan stickat en bra stund och hunnit ganska långt:
Några timmar senare såg det ut så här:
23 varv kvar till jag ska maska av! Om bara garnen räcker... Jag håller tummarna, för det vore roligt om det blev en fullstor, blå disktrasa till!

Medan jag satt där i gott sällskap och stickade för allt vad garnen höll så smög Catharina runt och tog kort... Här är ett av dem:
Det var en mycket trevlig avslutning på min eftermiddag/kväll på stan! Fast det var inte riktigt lika trevligt att ta sig hem... Mina fötter var heeelt paj och protesterade för varje steg jag tog! Så ont i fötterna som jag hade på väg hem, under natten till idag och under dagen idag har jag aldrig haft i hela mitt liv! Fy för den lede! Och ganska svullna är de också!

Jag hade tänkt att jag skulle gå ut och handla lite idag, men det var bara att inse att det inte skulle gå! Men jag hade sån tur att min kompis Helene kom förbi och skjutsade mig till en affär! Hon skulle ändå ner till Sickla och handla, så hon "dumpade" mig på Ica medan hon gjorde sina ärenden. Efter min runda på Ica såg mina fötter ut så här:
Jag är svullen ända upp på benen!
Det här är inte kul kan jag intyga! Men jag har ingenting inbokat under helgen, så jag tänker bara stanna hemma och ta fotbad och pyssla om mig lite grann! Because I'm worth it! And need it! Desperately!!

Innan jag avslutar detta långa blogginlägg så lägger jag in ett foto till - bara för att avsluta det lite mer positivt! :P
Det fina blomsterarrangemanget står utanför nämnda Ica, där jag satt och väntade på att Helene skulle komma och plocka upp mig för hemfärd.
Nu är jag hemma igen, och här stannar jag och tänker inte ta ett enda steg mer än nödvändigt på hela helgen! Så det så!

Anneli.

torsdag 7 juli 2016

Börja ladda Catharina!

Nu du Catharina! Nu är det dags att du laddar, för nu är jag redo för dig! ;o) ♥ :P

Jag har länge vetat att jag kommer att spendera ett par veckor i Stockholm den här sommaren, bara inte exakt när. Men nu är det bestämt! Jag åker ner på onsdag i nästa vecka (13/7) och blir kvar några dagar in i augusti.

När jag är nere i Stockholm så är det "obligatoriskt" att jag träffar min kära Ärke-polare Catharina. Och att träffa henne brukar ofta innebära långa promenader genom Stockholm.
Förra sommaren höll jag nästan på att avlida för att jag hade sååå ont i fötterna efter vår framfart på stan, så det kanske inte är så konstigt att jag varit ganska orolig för hur det ska gå med mina stackars onda fötter den här gången. Dessutom är jag lite orolig för att det ska bli för varmt för min smak, för jag har riktigt svårt med värme tyvärr! (Är det över 24 - 25 grader så orkar jag typ ingenting mer än dricka kallt vatten och käka glass...)

För att förekomma och förbereda mig så mycket som står i min makt, tog jag stora plånboken - aka Janne (blink, blink) - med in till stan igår för att shoppa lite. Och detta var vad jag kom hem med:
2 par byxor, typ Haremsbyxor i tunnare tyg, 6 par tunnare sommarstrumpor, ett 4-pack med nylonstrumpor och det viktigaste av allt: ett par mjuka, luftiga promenadskor! Så nu du Catharina; nu är jag redo för dig! :o)

Anneli.

torsdag 5 maj 2016

Ont, det gör ont...

Dagarna går och det blir ingenting gjort... Sen jag planterade lavendeln i zinkhinken och vitlöken i balkonglådan i söndags har jag haft så himla ont i fötterna att bara att ta sig ut till Da House varit en bedrift! Igår började jag bli lite bättre och idag är det som vanligt igen. Inte för att "som vanligt" är särskilt bra, men så är jag ju van vid att det är...
Meeen; det har inte hindrat mig från att öva mig på att spela trummor! :o) Jag har faktiskt spelat lite varje dag sen Adrian började lära mig i lördags, och nu börjar "Yllemössa" att sitta. Någotsånär...! :P Men när jag försöker spela "Yllemössa" med dubbelslag på vart annat eller vart fjärde slag med baskaggen (högerfoten alltså) så gör bara det lilla att jag lätt tappar bort mig! Men det går bättre och bättre! :o)
Men sen försökte Adrian att lära mig "Jazz-yllemössa", och ojojoj... DET var en utmaning kan jag säga!! Shitt Påmfritt! Men det ska väl gå bättre och bättre det med får jag hoppas. Träning ger färdighet! Och idag tränade jag i hela 40 minuter!

Hur har det gått med min 14:de bambudisktrasa då? Som jag skrev i tisdags så vågade jag ju inte sticka färdigt den lilla biten som var kvar p g a smärtor i vänsterarm och axel, men igår kunde jag inte hålla mig längre! Jag var bara "tvungen" att göra klart den!
Det blev t o m en liten virkad ögla på den! Och det lilla (7 varv + avmaskning + öglevirkning + fästa trådarna) var på gränsen till vad jag klarade av i ett svep, men envis som jag är så slutade jag inte förrän den var helt färdig!

Nu längtar jag efter att börja sticka på min 15:de disktrasa, men får nog ta det lite lugnt... Iallafall måste jag skärpa mig och inte sticka så länge i taget, och jag får ta många pauser. Då ska det nog funka! Och så har jag fått tipset att sticka på rundstickor istället för med "gammeldags flaggstänger" som min kompis Catharina uttryckte det i en kommentar på facebook! Rundstickor ska tydligen vara skonsammare för armar och axlar i o m att man inte behöver göra lika stora rörelser med såna.
Ja, jag får väl ta och undersöka saken och se var jag kan få tag på tockna däringa rundstickor då! :o) Men jag misstänker att jag inte kommer att kunna hålla mig borta från stickningen så länge... jag vill börja sticka NU! :P

Men NU är det dags att börja tänka på vad jag ska laga till middag, så stickningen får vänta!

Ha en trevlig Kristi Himmelsfärdsdag!

Anneli.

lördag 27 juli 2013

Det tar sig...

Idag har maken och jag jobbat på ute i Da House nästan hela dagen. Mina fötter är inte glada på mig och tvingar mig till vila med jämna mellanrum, men jag har fått ganska mycket gjort ändå!
Medan jag har gjort ordning i köksskåp och lådor (och förstås diskat massor igen...) så har Janne flyttat runt möbler och lagt golv. Här kommer lite bildbevis:
 Mitt té- och kryddskåp.
 Skåpet med dricksglas och kannor bl a.
 Porslinsskåpet där även min, Kattas och Nettans (i nämnd ordning) koppar fick stå p g a platsbrist i téskåpet.
 Besticklådan.
 Ja, vad ska jag kalla de två sista lådorna...??
Som ni ser är det mest gamla grejer... Det mesta har min pappa haft när han levde och en del är t o m från min farmor!! Jag som är dotterdotter till en skrothandlare tycker att det är jättekul att ha kvar så gamla saker! Och så länge det är helt och funktionsdugligt ser jag ingen anledning att slänga det och köpa nytt!

Till sist kommer ett kort på Janne när han lägger golvet i vardagsrummet. Det är nästan klart nu! :D Och det blir såå fint!! ♥
Imorgon ska vi åka till lokalen och hämta det sista av möbler och prylar. Hoppas vi får med oss allt! 

Nu ska jag fortsätta lite till ute i Da House innan det är dags för TV-soffan en stund!
På återseende kära bloggläsare!

Anneli.

söndag 7 oktober 2012

Förändringens vindar, del 2

Jag har funderat lite till på det här med förändringar som jag vill/behöver göra. Jag listade ju 3 saker igår som kändes som de viktigaste. Kanske var det några av er som tänkte på att motion inte var en av dem!?! Jag funderade själv på huruvida just motion (i någon form) skulle vara med eller inte, och bestämde mig som ni förstår för Inte.
Varför kan man undra..! Det är ju jätteviktigt med motion, det visade om inte annat förra veckans Vetenskapens värld som jag länkade till den 2/10.
Av någon anledning som jag själv inte förstår så har jag ett jättemotstånd till att motionera! Jag önskar att det var annorlunda - men icke! Det är bara att acceptera att det är så det är - just NU. Men ingenting är ju för evigt, och som jag skrev som förändring nr 1 igår så är det (som jag ser det) absolut viktigast att vara så glad och positiv som man bara kan! Att försöka forcera ett motstånd skapar bara ännu mera motstånd - tro mig! Jag har försökt alldeles för många gånger!! Det kanske funkar kortsiktigt, men aldrig lånsiktigt och alltså funkar det inte!
Så motionen får komma när jag känner mig mer redo för det, och redan nu så tar jag ju en och annan promenad, vilket jag aldrig gjorde innan Bolla kom in i mitt liv! ♥ TACK BOLLA ♥

En annan sak som jag har märkt med det här med förändring är att när man väl börjar göra något som känns bra och är "snällt" mot sig själv så vill man göra ännu mera!
Till exempel:
Nu när jag har börjat att ta hand om mitt hår bättre, med inpackningar och hårtoppningar lite oftare så har jag helt plötsligt börjat bry mig om min hy och börjat smörja in mig mer, vilket var nåt jag alltid slarvat med förut! Nu är jag visserligen "begåvad" med en väldigt fin hy som i stort sett aldrig haft finnar och blemmor - inte ens som tonåring, och den har klarat av att inte få så mycket uppmärksamhet. Men med ålderns rätt så börjar det nog bli dags att ta bättre hand om den, och det har jag ju börjat göra nu! :D
Lika dant med mina fötter: Jag har aldrig brytt mig om att ta nåt direkt hand om dem, men nu inte bara filar jag dem när jag duschar, utan masserar dem lite och liksom.... bryr mig! Och allt det här har kommit bara "av sig själv", eller "på köpet" kan man säga nu när jag börjat att ta bättre hand om mitt hår!
Den här positiva effekten tror jag funkar lika dant även på andra områden, speciellt när den får komma av sig själv, utan krav på att det ska vara si eller så. Helt plötsligt så VILL jag äta nyttigare till exempel!! Och vem vet - kanske kommer jag så småningom att känna så för motion!?! Man kan ju hoppas!!

Jag kommer att hävda - till den dagen jag dör - att det viktigaste är att man försöker tänka positivt och vara glad! ALLTING blir lättare då! ALLTING!! Sen kanske det inte är det lättaste alla gånger... det må så vara, men jag kommer aldrig sluta ha det som mål!

Anneli.