Mitt i natten kommer jag på att jag vill skriva lite på min kära blogg...!! Jag hade tänkt att skriva för flera timmar sen men fastnade i telefonen rätt länge...! Närmare bestämt i 3½ timme. Det var en av mina systrar jag pratade med och vi pratar inte så ofta - med följd att vi har desto mer att avhandla när vi väl gör det!
Det jag ville skriva om idag var bl a att jag har fastat idag igen, men det blir bara en dag den här gången. Imorgon ska jag ut och åka buss i egenskap av bussvärd för första gången och då vill jag inte bara dricka hela dagen, för mig veterligen finns inga toaletter på Avestas bussar...!! :P
Jag har nog aldrig berättat det här på nån av mina bloggar, men ända sen jag var liten så har jag varit rädd för att vara hungrig! Jag höll på att säga att jag inte förstår varför, men det gör jag ju faktiskt. Jag VET varför men förstår inte riktigt att det har kunnat påverka mig så djupt och så länge...!
Orsaken till denna min rädsla (eller före detta rädsla numera - jag kommer strax till det) är faktiskt min egen mamma!
Så här var det:
När min mamma var liten så var hennes familj väldigt fattiga och mamma berättade att hon många, många gånger trodde att hon skulle dö under natten för att hon var så hungrig. Jag har alltid älskat att höra berättelser från förr och om hur min familj hade det när de växte upp, så många var de gånger jag bad min mamma berätta om sin barndom!
Om jag ville så skulle jag kunna skriva om hennes berättelser i flera veckor här på bloggen; om hennes uppväxt på Söder i Stockholm, om morfars skrotupplag på Renstiernas gata, om somrarna på morfars båt, om hunden Pricken som var så väldresserad och åkte spårvagn själv för att hämta hem morfar från ölkaféerna men sen vägrade släppa in honom i lägenheten om han var onykter, om hur mormor sjöng med sin vackra stämma när hon skurade trapphuset där de bodde.....! Men det som verkligen satte sig i mitt unga sinne var just min mammas berättelser om svälten och hungern...!
Så fast jag aldrig har behövt gå hungrig en enda dag av mitt liv så har rädslan funnits där hos mig, och jag har ofta, ofta ätit för att inte bli hungrig istället för att äta för att jag är hungrig..! Skruvat kan tyckas, men så var det...
Men nu är den rädslan helt plötsligt borta! Alldeles borta!! (Vilket inte betyder att jag tycker om att vara hungrig - men numera känns det helt Ok!)
Anledningen till detta framsteg är faktiskt de här fastedagarna! Jag har liksom fattat att när man blir/är hungrig så räcker det med att dricka något och så klarar man sig en stund till. Och sen kan man dricka lite till! :D Hungern har liksom blivit avdramatiserad! Och det är sååå skönt! Rent av befriande!! Och än en gång blir jag påmind om att det är en sak att förstå i teorin och en annan sak att verkligen förstå!
Eller som min mamma brukade uttrycka det:
"Det är möjligt att veta allt, utan att förstå ett enda dugg"!
Och med denna sanning avslutar jag för denna gång och går och lägger mig!
Anneli.
Visar inlägg med etikett spårvagn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spårvagn. Visa alla inlägg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
