Barnledig

Igår åkte jag ju till Stockholm för att bli firad av mina älskade barn - så nu har jag blivit firad i dagarna tre! Så kan det gå när man fyller år...! :D Tur att jag verkligen gillar både att bli firad och att fira andra!
Jag tänker att enda anledningen till varför man fyller år är för att man ska fira sin dag och göra nåt roligt! Alltså inte fira att man blivit ett år äldre, men ändå fira att man fyller år! Hänger ni med!?!
Men having said that, så ska jag bara förtydliga att jag inte har nån åldersnoja över huvud taget! Ålder är bara en siffra - men man vill ju "hänga med" så länge som möjligt!

Vi började med att samlas på en restaurang på söder för gemensam lunchbuffé och sen drog vi vidare hem till mellandottern med sambo för samvaro och fika! Men det dröjde innan det fanns plats i våra magar för nån fika! Alla var proppmätta efter lunchen! :P Men när väl fikat kom fram så lät vi oss väl smaka, och jag fick lite sång till kaffet (Ja må du leva)!

Jag vet inte om jag säger det här varje år, men det känns som att det var den bästa födelsedagen ever! Det är inte så ofta jag har förmånen att umgås med alla mina 5 barn samtidigt, men det gjorde jag ju igår! ♥ Och som "grädde på mose... eh.. tårtan" ;-) så var två av mina bästa och äldsta vänner med också; "tantista" och min käre killkompis T som varit min kompis sen vi var typ 5 pannkakor höga!
Det är med ett STORT leende jag tänker på dagen som var igår! ♥

Idag sitter jag här i min soffa i mitt vardagsrum i mitt hus igen, men en person fattas...! Adrian stannade nämligen i Stockholm och ska bo hos sin äldsta storebror hela veckan. Han har ju sportlov, men jag befarar att den enda sporten han kommer att utöva är sån som är på data- och TV-spel...!
Ja, ja..! Jag få i alla fall ha min dator ifred, vilket inte är fallet när han är hemma!

Men nu ska jag dra iväg till jobbet! Ha en bra dag allihop!

Anneli.

Åldersnoja - Nej tack!

Nyss hemkommen från Stockholm dit Janne, bröderna Bus och jag åkt över dagen för att fira att min äldsta dotter fyllt 30 år!
Det här med ålder är märkligt...!! På nåt mysko vis så känns det som att Linnéa har vuxit om sin mamma...!! Jag menar, jag är ju inte en dag över 25...!! Hehehe...!! :P Nja... njo... liiite äldre har jag nog blivit - men inte i huvudet!!

När jag bodde i Kärrtorp (södra Stockholm) så hade jag en granntant som var sisådär en 85+ och jag var in till henne ibland och fikade och pratade. Hon berättade lite om sig själv - hur hon när förra seklet var ungt hade vuxit upp i ett fosterhem med stränga fosterföräldrar, och hur hon var förbjuden att träffa en pojke på byn som hon var kär i. När fosterföräldrarna somnat för natten hände det att hon rymde ut genom fönstret för att träffa honom! Det glittrade i hennes ögon när hon mindes tillbaka och berättade för mig hur det var!!
Det var en sån härlig tant!! Full av liv fast kroppen var skröplig!
Hon lärde mig att ålder bara är en siffra (eller två eller tre...)!
Hon sa: "Du förstår, det är inte förrän jag reser mig upp eller går förbi en spegel som jag tänker på att jag är gammal! Jag känner mig ju som jag alltid har gjort - jag är ju den samma"!
Själv var jag 27 år då och tvåbarnsmamma. Men jag förstod helt plötsligt att det hon sa, det var alldeles sant!! Jag vet inte om jag nånsin har haft anlag för åldersnoja, men hade jag det så botade hon mig för evigt!!

Numera så har jag vänner som både är rätt mycket äldre och rätt mycket yngre än mig, och jag märker att en del kan reagera på det...! Men varför haka upp sig på siffror?? Det viktiga är väl att man trivs tillsammans!?!

Anneli.