Hjärtligt Välkommen!

Välkommen till min blogg! Jag som skriver den här bloggen är en riktig mångsysslare både vad gäller professioner och intressen, så bli inte förvånad om de ämnen jag skriver om inte verkar höra ihop alla gånger!! ;-) Min fysiska hälsa fick gärna vara bättre, och jag jobbar på att det också ska bli så, med bl a naturmedicin och homeopatmedel. I högerkolumnen hittar Du min e-mailadress och jag blir jätteglad om Du hör av Dig till mig om det är nånting Du undrar över! Kommentarer välkomnas förstås också! Kom ihåg att komma tillbaka och se vad jag svarade på din kommentar!!//Anneli.

måndag 28 november 2016

Sorgliga besked och svåra beslut

Som jag vid ett flertal tillfällen har skrivit lite om så är mitt liv lååångt ifrån som jag skulle önska just nu. Både på grund av utbrändheten som fortfarande håller mig i ett järngrepp, och saker som hänt - och inte hänt - under de senaste månaderna.

I veckan fick jag ett besked som fullständigt golvade mig, och det har att göra med det där som jag varit ledsen över sen i september och som jag inte kan skriva om eftersom det är för privat och inte bara har med mig att göra.
Av förekommen anledning har jag nu tagit beslutet att ta en fullständig paus från denna min kära blogg! Så detta blir sista blogginlägget på ett tag. Hur länge vet jag inte, det får tiden utvisa! Men jag tror knappast att jag kommer skriva nåt här på denna sida nyår, och det kan dröja längre än så...

Nu behöver jag fokusera på mig själv, på att börja må bättre och att sortera upp problemen i mitt liv i två kategorier: Vad jag KAN göra nåt åt och vad jag INTE KAN göra nåt åt, och så lägga mitt fokus och energi på det jag kan påverka och förändra/förbättra. Och till det behöver jag lugn och ro och så få "måsten" som bara går! Och då får min kära "Rosa Blogg" stryka på foten. 😢 Det är verkligen med blandade känslor jag tagit det här beslutet; både med stor sorg men även en viss lättnad. Meeen... a woman's got to do what a woman's got to do!
Mitt nya "mantra" som hjälper mig att orka har blivit:
Min äldsta dotter har en liten skylt med ovanstående citat på hemma hos sig, så det var där jag såg det och "adopterade" det. Och så gjorde jag mig en egen skylt! 😊

Min Gröna Blogg tänkte jag iallafall försöka fortsätta skriva på! I den bloggen ligger ju inte fokuset på mig och mitt liv så som det gör här, så det är lite annat att skriva där; mer allmänt och med fokus på hälsa, och inte så personligt.
Men jag har ju en släng av skrivklåda, så att sluta skriva helt vill jag absolut inte! 😛 På Gröna Bloggen skriver jag ju inte heller varje dag, utan bara när jag har nåt jag vill förmedla, så jag lägger inte på mig samma krav om kontinuitet som jag gör på den här bloggen. Så jag hoppas och tror att jag åtminstone ska orka blogga lite där!

Så kära bloggläsare: This is farewell!  Jag kommer att sakna er och bloggen, men jag vet att detta är rätt beslut under rådande omständigheter! Och med allra största sannolikhet kommer jag tillbaka när tiden är mogen!

Om ni saknar mig så hittar ni mig på min Gröna Blogg och på facebook!

Anneli.

måndag 21 november 2016

Grått och tråkigt

Här händer inte mycket just nu... och det lilla som hänt den senaste veckan har jag redan skrivit om på min Gröna blogg... Jag är så trött igen, och fortfarande ledsen (av samma privata orsak som för drygt 2 månader sen) så jag orkar inte ta mig för just nånting... 😩 Ja, det är till och med så "illa ställt" att den gångna veckan var jag inte ens iväg på ett enda språk- och stickcafé! Caféet här i Nyhyttan är ju avslutat för terminen så det hade ju varit svårt att gå på, men i onsdags hade jag velat åka in till det språk- och stickcafé som är i stan, men just den dagen var jag extra trött och hade ont i huvudet så jag valde att stanna hemma. Så det är inte bara vädret som är grått och tråkigt - mitt liv är det också! 😢

Man kan ju tycka att nu när jag är förtidspensionär så har man hela dagarna till sitt förfogande och borde hinna göra massor av saker, men det är inte så det funkar... inte i mitt liv iallafall! Min upplevelse är att jag knappt får dagarna att räcka till, men i praktiken - om jag ska vara riktigt ärlig - så går det mesta av min tid åt till att se på TV och sitta vid datorn! Jo, jag stickar några varv emellanåt, nästan alltid vid datorn med ett head set på huvudet, lyssnande till musik från youtube... mitt i natten... Men målningen i min vuxenmålarbok har det t ex inte varit just nåt bevänt med på sistone! På mer än en månad är detta det enda jag åstadkommit i den:
Inte ens hälften av detta uppslag är färglagt, och hur lång tid det kommer att ta att bli klar med bilden, ja, det har jag förstås ingen aning om! Jag tror att jag lite grann tappat sugen för att färglägga...

Trummor övar jag iallafall på, men inte varje dag längre... men det blir bortåt 3 - 5 gånger i veckan iallafall. Alltid nåt, och jag tycker fortfarande att det är roligt!

Ja, som ni märker så har jag inte så mycket att skriva om med tanke på att mitt liv är som det är just nu. När jag började skriva på det här blogginlägget så tänkte jag att jag skulle skriva typ "Det blir inget blogginlägg för jag har inget att skriva om", så jag är uppriktigt förvånad att det trots allt blev så här långt! Ibland är det som att fingrarna vet bättre än huvudet när de "dansar" över tangentbordet! 😛 Men nåt mycket längre än så här blir det inte, för både Adrian och jag är hungriga!
Men innan jag avslutar så vill jag bara tacka Blogger för att de äntligen lagt till emojis!! 😄 Jag gillar emojis! Tack! 😄

Anneli.

söndag 13 november 2016

Hemlighetsmakeri

Idag är det som ni säkert vet Fars Dag. Normalt tycker jag att det är svårt att hitta på bra presenter till folk - ja det beror ju förstås på till vem, men jag tycker inte om att köpa en present bara för att man "ska"! Jag vill ge nåt jag vet att personen blir glad för!
Av alla människor jag känner är Janne den svåraste personen att fixa presenter till! Tro mig! Antingen svarar han att han inte behöver/vill ha nåt när man frågar vad han vill ha, eller så - i bästa fall - säger han att han vill ha ett par strumpor... Men hur kul är det att ge bort strumpor år efter år? Men nu kom jag på nåt jag visste att han skulle uppskatta! :o)
Men för att överraska Janne idag fick jag vara lite hemlighetsfull.

Så här är det: Min älskade make har en väldigt annorlunda diet, men jag ska inte gå in så mycket på det. Det enda jag behöver säga om det är att han tål ungefär 10 livsmedel... Och vilka det är kan dessutom variera lite!
Just nu har han kommit på att han tål havrekakor! Det är STORT när man bara kan äta ca 10 olika livsmedel! Hittills har han bara ätit köpekakor. Visserligen ekologiska, men fortfarande bara köpekakor. Så igår smet jag ut till Da House under förevändning att jag skulle meditera och vattna blommorna. Men det jag gjorde var att baka havrekakor till honom!
När kakorna var klara ringde jag till mina svärföräldrar; "F&F" (farmor och farfar) och bjöd in dem på fika idag.
När jag började skriva på det här blogginlägget hade de precis åkt hem till sig igen.

Kakorna blev jättegoda, och bäst av allt: Janne blev glad och tyckte om dem! :o)
Vill ni ha receptet? Ok då! Här kommer det:

ANNELIS SKURNA HAVREKAKOR, ca 36 st.

INGREDIENSER:
140 g smör eller kokosolja
3 msk ljus sirap
4 msk grädde eller mjölk
1,75 dl socker
1 nypa salt
7,5 dl havregryn

Gör så här:
Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
Smält smöret, rör ner sirap och grädde/mjölk och häll det över torrvarorna. Blanda noggrant till en smulig deg.
Häll ut degen på en bakplåtspappersklädd plåt och tryck ut den till en rektangel. Pressa ihop degen ordentligt - var speciellt noga ute i kanterna så att degen håller ihop.
Grädda på 175 grader ca 12 - 15 minuter. Låt svalna på plåten och skär sen upp ca 36 kakor. Förvara kakorna svalt och i tättslutande burk.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

För övrigt har veckan som gått varit lugn. Jag har fått på vinterdäcken på min bil, och i onsdags var första gången jag körde på snöiga, hala vägar sen förra vintern. Det var när jag åkte till språk- och stickcaféet i stan. Men innan dess var jag på terminsavslutningen på språk- och stickcaféet här i Nyhyttan i måndags. Nu blir det inget mer där förrän nån gång i mitten av januari, och jag kommer sakna dem alla! Men onsdagscaféet fortsätter iallafall ett tag till! :o)

Det är konstigt att jag tycker så mycket om att sticka! Jag har aldrig i hela mitt liv gillat att handarbeta förut! Vad det beror på är lite oklart... kanske är det åldern... eller helt enkelt för att jag är så utbränd... Hmmm... När jag tänker efter så kan det ju INTE bero på ålder... (blink, blink), så det måste ju vara utbrändheten! (Ska sanningen fram så är det nog en blandning av båda, men säg inget till nån!!) ;o) 

Resten av kvällen tänkte jag bara titta lite på TV, så varför inte plocka fram stickningen och sticka några varv samtidigt?!? Jo, jag tror banne mig att jag gör det! :o)

Anneli.

söndag 6 november 2016

Ny vecka - ny tårta!

November... snö... kallt... Iallafall i mina trakter! Brrr...!
Om jag kunde skulle jag gärna gå i ide!

Den här veckan har jag mått lite konstigt... Jag har inte varit sjuk, men inte riktigt frisk heller. Jag har bara känt mig konstig... nästan lite yr i huvudet, fast ändå inte... Jag har nästan som lock i högra örat, fast ändå inte... Nä, jag kan inte sätta fingret på det, och ännu mindre förklara. Men jag har mått - och mår - konstigt helt enkelt!

Men har det stoppat mig från att göra den där tårtan jag fick beställning på? Icke!
Igår kväll förberedde jag tårtan så långt jag kunde:
Sen ställde jag den kallt över natten och gjorde färdigt den alldeles innan jag åkte in till kalaset tårtan var ämnad för!
Och Ja! Den var lika god som den ser ut! :o)

Annars har det varit en lugn vecka, mycket beroende på hur jag mått. Jag har stickat lite, suttit vid datorn, kollat på TV, druckit massor av té...  ja, ungefär så... En enda gång har jag orkat ta mig in till bebodda trakter (läs down town Avesta) och det var för att hämta ett paket jag skickat efter (och som jag berättat om på min Gröna Blogg. HÄR kan du läsa det blogginlägget om du vill). Det här med att gå i ide känns riktigt lockande..! Meeen... sist jag kollade var jag fortfarande människa, och människor går inte i ide... Nä, det är bara att härda ut och vänta på våren!

Imorgon är det språk- och stickcafé här i Nyhyttan - terminens sista! Det känns lite tråkigt att det inte blir fler på denna sida nyår, men det är som det är. Men språk- och stickcaféet som är på onsdagarna inne i stan håller på ett tag till, dock vet jag inte hur länge, men förhoppningsvis in i december iallafall. Men allting har en ände - och korven den har två... och det är inte mycket att göra nåt åt!

Och nu är denna vecka slut, och detta blogginlägg lika så! En bra vecka önskar jag er alla! ♥

Anneli.