Hjärtligt Välkommen!

Välkommen till min blogg! Jag som skriver den här bloggen är en riktig mångsysslare både vad gäller professioner och intressen, så bli inte förvånad om de ämnen jag skriver om inte verkar höra ihop alla gånger!! ;-) Min fysiska hälsa fick gärna vara bättre, och jag jobbar på att det också ska bli så, med bl a naturmedicin och homeopatmedel. I högerkolumnen hittar Du min e-mailadress och jag blir jätteglad om Du hör av Dig till mig om det är nånting Du undrar över! Kommentarer välkomnas förstås också! Kom ihåg att komma tillbaka och se vad jag svarade på din kommentar!!//Anneli.

söndag 30 augusti 2015

Fullmåne

Det här med att ta kort på fullmånen är inte lätt... Eller... att TA kortet är lätt, men att få det riktigt bra, eller ens Ok-bra - det är nåt helt annat! Natten till idag, nån gång straxt före kl 03.00 gick jag ut och tog detta kort:
Det är taget med min mobilkamera, och om jag hade begripit HUR så skulle jag ha zoomat in månen, men eftersom undertecknat är mer eller mindre teknikanalfabet så fick det bli som det blev...! :P
Jag inser att jag (för länge sen) borde kolla igenom inställningar och funktioner till min mobilkamera innan jag går ut och fotograferar, men jag bara skjuter upp det till nästa gång... en annan gång... Och ni vet ju hur det blir! Det blir liksom aldrig av! "En annan gång" kommer inte! Att man aldrig lär sig...

Nåt annat som jag gjorde inatt och som jag skrev om på min Gröna blogg, var att göra jättegod Granola! Receptet hittar ni HÄR!

Nu ska jag fortsätta städa! Imorgon får vi en ny soffa hemlevererad så vi måste röja lite för att a. Gubbarna ska kunna bära in soffan utan att snubbla över alla skor i hallen, och b. soffan får plats i vardagsrummet och ställs på ett rent golv!

Ha det! :o)

Anneli.

fredag 28 augusti 2015

En "sån" dag...

Bilden ärligen snodd från Internet.
Japp! Idag är det precis en sån dag...! :o/
Jag har haft ont i huvudet ända sen igår och är så trött att jag ser dimmigt... Meeen... Nu är det helg och jag har inga måsten inplanerade, så det ska nog bli bra med det! :o)

Anneli.

tisdag 25 augusti 2015

Som man sår får man skörda... Eller?

Den här sommaren har inte varit den bästa varken för semestrande människor eller odling. :o( Det märks väldigt tydligt nu när det har börjat skördas! Ordspråket "Som man sår får man skörda" stämmer inte alltid kan jag meddela från säkra källor!

Och det är inte bara vädret som ställt till det; sorkar har ätit upp flera meter av både löken och morötterna! Janne säger att i år får vi sämsta skörden nånsin! Sämst går det för potatisen som behöver mycket värme i början av sommaren för att komma igång och bli nåt! När jag frågade Janne om det är helt kört nu svarade han att det pendlar mellan skitdåligt och Ok. OM det blir en lång, varm höst med lagom mycket regn så blir det Ok... Så den som lever får se!

Hur som helst... idag plockade Janne in nästan all lök och de Västeråsgurkor han såg i gurklandet:
Gul och röd lök.
Västeråsgurkor.
Och vi har faktiskt kunnat äta skapligt mycket ärtor också, men om det inte börjar regna så är även de förlorade tyvärr!

Som jämförelse kan jag berätta att ett bra år brukar vi börja kunna äta färska ärtor, utgallrade morötter och Västerås-gurkor redan från slutet av juli och ända tills frosten kommer nån gång tidigast i slutet av september! Men inte i år...! :-( Jaja... det är bara att gilla läget och hoppas på kommande somrar! Och så får man glädjas åt det som blir! :o) 

Anneli.

måndag 24 augusti 2015

Note to self...

Jag försöker verkligen ta det lugn... slappna av.... och ta hand om mig själv... ta dagen som den kommer... och göra mitt bästa... men upptäcker hela tiden att mina tankar vandrar iväg till vad som kanske kommer att hända - med mig personligen och med jobbet...
Med betoning på KANSKE...!

Just nu känns det som att jag befinner mig i limbo... ingenmansland... och jag vet verkligen inte vad som kommer att hända den närmaste tiden framöver... och då syftar jag förstås på mötet med Försäkringskassan och min doktor den 15 september och vad det kommer mynna ut i.

Jag känner mig så... utan kontroll... Mitt huvud säger en sak, mitt hjärta ett annat, och mitt samvete en tredje... Jag intalar mig att jag bara kan göra mitt bästa och att det är gott nog... Och jag vet ju att jag gör så gott jag kan... men ändå så känns det inte som det räcker... Noll koll och noll kontroll...
Men så kom jag att tänka på den här:
(Bilden ärligen snodd på internet)
Och genast känns det bättre! :o) Jag skrattar lite åt mig själv... inser att jag inte behöver veta vad som händer efter den 15 september, och inte behöver ha "plan 1", "plan 2" eller "plan 3"... Det blir vad det blir och jag vet att jag kommer att kunna hantera det! 

Dr Phil brukar säga att "Hur mycket man litar på andra står i direkt proportion till hur mycket man litar på sig själv", och nåt liknande skulle man kunna säga även i det här fallet: "Hur mycket jag litar på processen/att allt blir som det ska står i direkt proportion till hur jag kommer att hantera det som händer/blir". 
Man skulle även kunna säga: "Hur mycket jag litar på min förmåga att hantera vad än som händer står i direkt proportion till hur jag kommer att må"! Eller hur!?! Har jag rätt eller har jag rätt?? ;o)

Så, note to self: Kontroll är en illusion! Slösa inte energi på att försöka räkna ut nåt i förväg som ändå kommer bli som det blir! Jag kommer att kunna hantera vad som än händer!

Anneli.

lördag 22 augusti 2015

Fan va det kliar!!

Som ni kunnat läsa här på bloggen så har jag efter att jag köpt mitt lilla fina cafébord suttit ute i trädgården ganska mycket så här i slutet på sommarn. Vädret har ju varit helt underbart de senaste veckorna! ♥

Förutom att jag fått mig en hälsosam dos syrerik luft och D-vitamin varje gång jag suttit ute så har jag också blivit biten av mygg och knott å det gruvligaste! FAN VA DET KLIAR!! Jag har tätt med bett/stick mellan tårna, på tårna, i hålfoten, på hälen, på ovansidan av foten och runt vristerna - förutom de mer "normala" myggbetten som är lite mer utspridda på resten av kroppen...! Jag har väl aldrig förut varit så mygg- och knottbiten i hela mitt liv! FAAN VA DET KLIAR!! 

Med det sagt så menar jag inte att jag vill att sommaren ska ta slut; tvärt om så tycker jag att det alltid kunde vara så här soligt och lagom varmt och skönt! Men varför måste det finnas myggor och knott (och fästingar för den delen...)? VARFÖR??? Kan inte fåglarna och spindlarna äta nånting annat?? *Suckar uppgivet*

Ja, men nu är det som det är och inte så mycket att göra åt... utom att smeta på sig massa myggmedel... som min hud inte tål... Men ni andra kan... *Suckar avundsjukt*

Men det som retar mig mest av allt är att tidigt i somras läste jag nånstans om ett osvikligt sätt att få myggbett att sluta klia med omedelbar verkan, men jag minns inte vad det var eller var jag läste det! *Ännu en uppgiven suck*
Så om nån av er läsare har nåt bra knep så är jag idel öra!

Anneli.

torsdag 20 augusti 2015

Kontemplation

Klockan börjar närma sig 14.00 och har jag precis fått i mig min supersmaskiga frukostsmoothie. För de flesta av er är väl t o m lunchen avklarad, men i min lilla värld är tiden ur led...

Iallafall så satt jag ute i vår underbara trädgård, vid mitt lilla cafébord och drack min smoothie. Där bordet står nu var det halvskugga, en lätt bris och 21 grader varmt. Helt ljuvligt! Så skulle vädret alltid vara om nån fråga mig! :o)
När jag satt där och kontemplerade över livet och döden och allt där emellan så försökte jag iaktta mina tankar, så som det sägs i olika andliga böcker att man ska göra... och det jag lade märke till var att trots att jag verkligen njöt av vädret och att se allt det vackra runtomkring mig, så snurrade mina tankar kring... jobbet! Jobbet... och hur det kommer att bli om jag får förtidspension... hur det blir om jag inte får förtidspension och på hur Södra Dalarnas Serviceteam ska kunna inte bara överleva utan växa och bli ett större och stabilare företag... med eller utan mig... 

Men alltså; en av anledningarna till att jag har blivit utbränd är ju just att jag inte kan släppa tankarna på jobbet! Det är som att jag inte vet hur man gör...! Min doktor säger att jag inte kan dosera... att jag "knarkar" jobbet... och jag måste tyvärr ge honom rätt...

Jag inbillar mig att om jag blir förtidspensionär så kommer jag per automatik att kunna släppa jobbet, åtminstone mer och mer ju längre tiden går... Men om jag bara kommer att fortsätta vara sjukskriven så vet jag bannemig inte hur jag ska kunna sluta "knarka" jobbet...! 

Nu ska jag inte ta ut nåt i förskott, men tänker på det - det gör jag mest hela tiden... Jag både bävar för det och längtar till den 15 september när jag ska ha ett möte med min doktor och försäkringskassan! Hur det blir då... ja, det kan jag ju inte veta nu, men ett är säkert: blir jag erbjuden förtidspension så kommer jag säga Ja tack! Fast det känns jättekonstigt att tänka på det... Men om 26 dagar är det den 15/9, och under veckorna fram tills dess ska jag försöka att "bara vara" när jag är hemma, och tänka på jobbet de 5 timmar i veckan som jag ska jobba! 
Önska mig Lycka Till...! ;o)

Anneli.

måndag 17 augusti 2015

Tiden går... Själv så tar jag bilen!

Så har skolorna kommit igång - åtminstone här i Avesta - och det betyder att min "bebis" (Adrian) har börjat första året på gymnasiet!
Men hur i hela friden har åren gått så fort?!? Det var ju inte länge sen han sprang omkring i blöjor!

Nåt annat som gått fort är denna sommaren! Förutom de (i mitt tycke) alldeles för varma dagarna i början av juli, så känns det inte som att det varit just nån sommar... Det är som att jag fortfarande väntar på att sommaren ska komma igång...! Men det är bara att inse att hösten står för dörren! Tack och lov att senaste veckan varit så solig och fin! Och denna vecka ska visst vara fin och rätt varm också enligt senaste väderleksprognos. Alltid något! Så dagens visdomsord får väl bli:
"Den som kan vara glad åt lite har mycket att vara glad för"!

Själv har jag jobbat en stund idag. Jag ska ju bara jobba 5 timmar i veckan nu efter senaste sjukskrivningen, men att åka till jobbet för en endaste timme känns ju inte så konstruktivt, så jag planerar att jobba 2½ timme 2 dagar i veckan eller 2 X 2 + 1, d v s dela upp tiden på 3 dagar. Jag gör väl som jag brukar: improviserar! Jag kan ju vara rätt flexibel med min arbetstid och jobba när jag som bäst behövs.

Men resten av den här kvällen kommer jag ägna åt soffan och datorn. Imorgon har jag lite jobbsamtal att ta hand om, men det kommer jag göra hemifrån! Huvudsaken är ju att jobbet blir gjort! :o)

Anneli.

lördag 15 augusti 2015

Är Gudarna galna

Men alltså.... Allvarligt....! På Martins födelsedag!?!?!
Är Gudarna galna???

Vi tar det från början:
Janne hade lovat Martin och hans flickvän att han skulle skjutsa ner dem till Stockholm så att Adrian skulle kunna följa med och fira brorsan tillsammans med de andra storasyskonen. Jag skulle stanna hemma för jag hade lite annat jag behövde göra.

Efter lunch körde de iväg. Det gick några timmar... sen ringde Janne. Bilen hade havererat i höjd med Sala! De hade suttit där några timmar och väntat på bilbärgaren och när Janne ringde var den äntligen på väg. Men nån ersättningsbil gick inte att få tag på trots att det ska ingå i försäkringen så Janne och Adrian började gå in mot Sala där jag skulle komma med min bil och plocka upp dem.
Martin med flickvän skulle få åka med bärgningsbilen till Västerås för att ta tåget till Stockholm därifrån.

Jag släppte vad jag hade för händer, satte mig i bilen och körde iväg. När jag kommit lite mer än halvvägs (27 km av 45,6 km) ringde Janne igen och berättade att de trots allt hade fått tag på en ersättningsbil och att jag kunde vända hem igen, vilket jag gjorde.

Så det var min lilla utflykt det! Men hur gick det för de andra? Jo Janne och Adrian fick gå - först in till Sala, och sen igenom nästan hela stan för att komma dit där ersättningsbilen fanns! En nätt liten promenad på 2 timmar (inklusive att de gick lite vilse på vägen...)!
Och Martin + flickvän fick skjuts till järnvägsstationen och kom till slut med ett tåg till Stockholm... meeeen.... på grund av ombyggnationer (på spåren antar jag...?) var de tvungna att hoppa på en ersättningsbuss i Bålsta och åka resten av vägen med den. Jag pratade med Martin alldeles nyss och då hade de börjat gå hemåt från tunnelbanan. Det tog alltså ca 7 timmar för dem att komma hem mot ca 1½ timme om inte bilen brakat ihop!

Ja, så kan det gå när inte haspen är på! Men nu är alla framme på sina slutdestinationer; slutet gott allting gott! Eller...? Vi vet ju inte kostnaden för reparationen på Jannes bil än... det kan ju bli hur roligt som helst... eller inte...! :-/
Jaja... Den som lever får se! Ingen idé att ta ut nåt i förskott! Fåglarna kvittrar, solen skiner och det är precis lagom varmt för mig! Det kunde ha varit mycket värre! :o)

Men jag vänder mig till Gudarna och ställer frågan igen:
Är ni galna?? Det är ju Martins födelsedag!! :P

Anneli.

fredag 14 augusti 2015

Tjuvstart

Visst är det härligt hörrni att det äntligen är lite sommar! För mig är temperaturen riktigt behaglig och jag har suttit ganska mycket vid mitt nya lilla cafébord på gräsmattan.

Nåt jag inte har berättat för er än är att min käre son Martin är här och hälsar på tillsammans med sin flickvän. Martin fyller år imorgon, men eftersom han vill åka hem och fira tillsammans med sina syskon så tjuvstartade vi firandet redan igår!
Jag hade gjort en blåbärspaj, Raw Foodglass och fruktsallad, och tänk; ingen av oss hade något som helst problem med att göra "heder åt anrättningen"! ;-) Snarare tvärtom...!! :P "Det slank ner som Guds ord i en tokig" som min pappa brukade säga! 
Idag är kidsen iväg till "Storsjön" för att bada. Martin tycker nog att det är roligt att visa sin flickvän sin barndoms sommarparadis. Vi åkte dit nästan varenda dag som solen sken när Martin var liten! Vi brukar lite skämtsamt kalla stranden för "Playa del Storsjön". Jag har förgäves försökt att hitta ett foto från Storsjön i min dator, men kammade noll... så tyvärr kan jag inte visa hur det ser ut där, men jag kan berätta att det är en ganska stor strand med svart sand! Sanden kommer från gruvor som ligger i närheten. :o)

Men nu kära bloggläsare ska jag koka mig en STOOOR kopp té och gå ut på gräsmattan och dricka den vid mitt lilla cafébord! :D

Anneli.

onsdag 12 augusti 2015

Missförstånd och provsvar

Nu har jag varit hos min doktor igen, och den mannen är inte nådig kan jag säga! Men på ett bra sätt...! Idag satte han hårt mot hårt för att få mig att tänka, prioritera mig själv och ta ett svårt beslut.
Men vi tar det från början:
Förra måndagen blev jag ju sjukskriven igen - på halva min halvtid - trodde jag! Men idag visade det sig att jag är sjukskriven på 75 % och ska alltså bara jobba 5 timmar i veckan!
Det kändes så himla skönt när jag fattade det, för jag borde inte jobba alls egentligen... (igår blödde jag näsblod igen...).

Provsvaren från de där 11 rören med blod hade kommit och enligt doktorn var allt heeeelt normalt... Men som ni kanske har förstått så hyser jag mycket liten tilltro till doktorer och vad de tycker är normalt...! Jag menar; om alla prover visade på helt normala värden, hur kommer det sig då att jag mår så in i glödheta dåligt och att jag inte går ner i vikt trots att jag äter så vettigt som jag faktiskt gör? (Jag frågade honom, men han hade inget bra svar...). Men provsvaren ska jag ta med mig till Ola på Tft-hälsan i Västerås så han får ta sig en titt och göra en bedömning utifrån hur han tolkar dem. Och sen får vi se vad som ev kan göras för att få mig på banan igen.

Min doktors svar på hur jag ska komma upp på banan är samma som den varit hela tiden: jag ska inte tillbaka till jobbet - nånsin! Så nu blir det som så att jag kommer jobba 5 timmar i veckan fram till den 15 september, och samma dag kommer min doktor, min handläggare på försäkringskassan och jag ha ett möte om hur det ska se ut för mig i framtiden. Och med stor sannolikhet kommer jag inte komma tillbaka till jobbet nåt med efter det... Men det får vi se då hur det blir! Bäst att inte ta ut nåt i förskott..!

Men nu blir det seriöst soffhäng för min del! Och kanske en kopp té ute på gräsmattan...! Det är ungefär det min energi räcker till just nu!

Anneli.

lördag 8 augusti 2015

Hoppet är det sista som lämnar människan

Som ni som följt min blogg ett tag vet så kämpar jag på med min hälsa och min vikt. Det går väl så där... Ibland känns det som att "nu lossnar det" eller "nu tror jag att jag är nåt på spåren", men sen blir det ett bakslag som nockar sockorna av mig..! Som att jag gått upp 17½ kilo sen i mitten av oktober förra året eller störtblödningarna med näsblod förrförra helgen... För att inte tala om bakslaget vad gäller utbrändheten...

Nåja! Jag skriver inte det här blogginlägget för att beklaga mig! Nä, det är precis tvärtom faktiskt!
Den här bilden snubblade jag över nånstans på nätet (minns tyvärr inte var..), och den om något inger en härlig känsla av hopp:
Kommer ni ihåg TV-programmet "Du är vad du äter" där Anna Skipper i varje program hjälpte en person till bättre hälsa och vikt. De flesta i det programmet fick ju häpnadsväckande resultat - men så hade de också "blåslampan i... ja-ni-vet-vad..."! Och visst är maten superviktig för hälsan - det går nog inte att argumentera emot! Men vad som är minst lika viktigt är hur vi tänker och känner! Är man glad och positiv stärker det immunförsvaret till exempel! Och att vara glad och positiv är ett val vågar jag påstå!
Men med det sagt vill jag påpeka att jag tycker att man alltid ska tillåta sig att känna det man känner - men utan att fastna i negativa känslor. Det går - om man vill - men de flesta av oss behöver öva på det! 

Själv använder jag oftast musik till att förändra mina känslor och tankar. Musik är helt fantastiskt! Och det spelar inte så stor roll vilken sorts musik det är, bara det är musik som man tycker om!
Jag "överlever" till mångt och mycket med hjälp av Riktig Rackarns Hårdrock. Vilken sorts musik hjälper dig att må bättre?

Anneli.

måndag 3 augusti 2015

11 rör

What??? 11 rör vad då kanske ni undrar?!?
Jo....... BLOD!

Idag var jag på Vårdcentralen och träffade min doktor vilket utmynnade i en diger åderlåtning av undertecknad!
Eller, åderlåtning och åderlåtning... Medelst gängse metod (med nål/kanyl) tömdes jag på dessa 11 rör. En gedigen provtagning med andra ord! Och så blev jag sjukskriven på halvtid igen (av den halvtid som jag jobbar), d v s från och med idag jobbar jag bara 10 timmar i veckan igen. Att jobba mer än så känns som utopi!
På onsdag nästa vecka ska jag tillbaka till Vårdcentralen igen. Hoppas mina provsvar har kommit då!

Av denna provtagning blev jag alldeles matt och vimmelkantig - ungefär lika som när jag blödde så där mycket näsblod förra helgen - men trots det åkte jag till jobbet. Jag tyckte att det var lika bra eftersom jag redan var i stan, och så behöver jag ju inte åka in imorgon! Jag tänkte att jag gör som förra vändan jag var halvt sjukskriven, d v s jobbar fler timmar färre antal dagar i veckan. Att åka in till stan för att jobba endast 2 timmar känns inte så konstruktivt - då hinner man ju precis komma igång när det är dags att åka hem igen!

Så..... imorgon ska jag stanna hemma och bara ta det lugnt! Och meditera läääänge! Idag hann jag bara meditera en kvart innan jag var tvungen att åka in till Vårdcentralen. Kanske jag mediterar en stund till senare ikväll när Janne och Adrian gått och lagt sig... Mmm... Jag gör nog det!! :o)

Anneli.

lördag 1 augusti 2015

Det här blogginlägget dedikeras till...

... min Ärkepolare "tantista"! :o)

Och varför gör jag då det? Jo ser ni.... På grund av detta:
Ja alltså.... inte på grund av Halloumiosten, de färska champinjonerna, löken, cashewnötterna, eller det faktum att det är stekt i en rejäl klick ekologisk kokosolja... Nä det är KRYDDAN det är stekt i...!
BAKO - en Etiopisk kryddblandning av 18(!) olika kryddor! Mums!!

Den kan vara lite svår att få tag på, men i Stockholm finns den på Gryningen på Söder tror jag mig veta, och här i Avesta fick jag tag på den på Svenska kyrkan som har en liten butik inne i stan.

tantista var den som introducerade mig till denna goda krydda, och det är därför jag dedikerar detta blogginlägg till henne! ♥ Tack tantista! ♥

Anneli.