Hjärtligt Välkommen!

Välkommen till min blogg! Jag som skriver den här bloggen är en riktig mångsysslare både vad gäller professioner och intressen, så bli inte förvånad om de ämnen jag skriver om inte verkar höra ihop alla gånger!! ;-) Min fysiska hälsa fick gärna vara bättre, och jag jobbar på att det också ska bli så, med bl a naturmedicin och homeopatmedel. I högerkolumnen hittar Du min e-mailadress och jag blir jätteglad om Du hör av Dig till mig om det är nånting Du undrar över! Kommentarer välkomnas förstås också! Kom ihåg att komma tillbaka och se vad jag svarade på din kommentar!!//Anneli.

lördag 31 januari 2015

Baka, baka liten kaka

Nästa söndag är det dags för mig att fylla år igen! Jag fyller inte jämt (bara en gång om året... ;-) men fira - det tänker jag göra iallafall! Kompisarna är redan inbjudna! :o)

Idag började förberedelserna av mitt kalas genom att Adrian och jag gick ut i Da House och bakade supergoda, skurna havrekakor och kringlor. Kringlorna är också goda förstås, men de är mer som kex... inte så söta som kakor.
Nu är jag helt slut och har ont i fötterna! Men så får det vara när man snart ska ha födelsedagskalas. :P

Jag funderar på vad jag mer ska bjuda på... Tänkte göra nåt annat än det "traditionella", d v s tårta och bullar... Jag ska gå igenom min receptsamling och söka nya recept på nätet så får vi se vad jag kommer att hitta på! Jag har ju en vecka på mig!! :o) 

Anneli.

torsdag 29 januari 2015

Ursäkta, vad är klockan??

Artikeln i Aftonbladet som jag berättade om i förra blogginlägget gick bara att läsa på nätet - OM man är PLUS-kund (eller vad det kallas)! Det kändes ju som ett antiklimax att få veta...! Men journalisten som intervjuade mig sa att kanske, kanske kommer den ut i papperstidningen också så småningom, men han kunde inte garantera nåt.
Jaha... Så var det med den saken! Men de foton som fotografen tog hoppas jag att jag snart ska få iallafall! Jag ska maila honom och höra om han kan skicka dem nu, eller om han måste vänta på att de ska bestämma sig för om artikeln ska komma i papperstidningen eller inte..!
Nog om detta, och över till frågan om varför jag undrar vad klockan är:

Det är som så att när jag sover så vill jag att sovrummet ska vara kolsvart! Siffrorna på radioväckarklockan som vi hade förut lös väldigt starkt, och den störde mig verkligen när jag försökte somna! Så Janne tog sig in till stan en dag för att köpa en ny. Till min stora glädje hittade han en klocka med precis lagom (inte så) starkt lysande siffror och den togs naturligtvis omedelbart i bruk!
Men efter bara ungefär en månad började klockan visa väääldigt konstiga klockslag, eller vad sägs om:
17.77 - vad är det för tid?? Hur mycket är klockan då egentligen??
Eller det här klockslaget:
12.72.... Är det lunchdags, eller??

Nu har vi lämnat tillbaka den väckarklockan och bytt den mot en precis likadan. Hoppas bara att den inte börjar visa konstiga tider den också, utan håller sig till klockslag man begriper sig på!

Anneli.

måndag 26 januari 2015

I väntans tider...

Hej på er ute i cyberspace! Nu var det verkligen länge sen jag skrev och jag har tänkt på er och bloggen såå himla mycket! Velat skriva, men inte orkat eller haft inspiration... eller internet för den delen...!
Vår internetuppkoppling har legat nere långt mycket mer än den fungerat nu igen - hela januari har det svajat supermycket! Ja egentligen under hela hösten och fram tills nu! Men nu har det fungerat sen i torsdags kväll, så jag håller alla tummar och tår att vad som än var felet ska vara permanent fixat nu!

Som titeln till dagens blogginlägg avslöjar så går jag i väntans tider... :o)
Nä, jag är inte med barn (DET hade varit ett mirakel isåfall!) utan jag väntar på något heeelt annat, nämligen ett speciellt nummer av kvällstidningen Aftonbladet som ska komma ut nån gång denna vecka!
Så här är det: Jag fick mail från journalisten Henrik Lundgren i förra veckan och han frågade om han fick intervjua mig angående Oil Pulling som jag har skrivit ganska mycket om på den här bloggen (fast nu var det länge sen..), och jag skrev tillbaka att det fick han gärna, och så fick han mitt telefonnummer. I fredags ringde han och intervjuade mig på telefon; ställde massor med frågor och jag svarade så gott jag kunde. När intervjun var klar frågade han om jag kunde tänka mig att vara med på bild också, och eftersom jag inte är direkt buskablyg (eller har tillräckligt mycket självkritik...hihi..) så sa jag Ja.

Så igår kom fotograf Jonas Bilberg hit och fotograferade mig och några burkar kokosolja! :P Vi var ute i Da House och fotograferade, men också ute i snön med solnedgången som bakgrund! Jonas lovade mig att han skulle skicka bilderna till mig efter att artikeln har publicerats - och när jag får dem så kommer ni att få se dem!! :o) Iallafall om jag inte ser alltför jävlig ut..! :P
Men om ni vill så kan ni ju hålla utkik i Aftonbladet så får ni se både mig och läsa artikeln!

Anneli.

lördag 3 januari 2015

Ska man eller ska man inte?

Idag har jag gjort en helt främmande man mycket lycklig!
Ja, det låter ju... men det är nog kanske inte som ni tror..!!

Jag hade varit hos ärkepolaren Katta under eftermiddagen och på väg hem kom jag på att jag skulle svänga in på Ica för att handla lite.
Utanför Ica står som vanligt en tiggare. En man - förmodligen rom från Rumänien. Han sträcker fram sin pappersmugg mot mig och säger bedjande: "Please, please"! Jag skakar på huvudet och mumlar nånting om att jag inte har kontanter (vilket var en lögn) och går snabbt in i affären. Väl där inne börjar jag tänka på mannen med den bedjande blicken och tomma pappersmuggen.
Vad krävs för att man ska nedlåta sig till att stå i mörkret och kylan, i ett land långt borta från nära och kära och tigga småpengar av främlingar? Att inte kunna språket och följaktligen inte kunna göra sig förstådd eller föra en vettig konversation med någon? Att stå timme in och timme ut i kylan och snålblåsten och tigga...?

Det florerar mycket rykten... det sägs att de egentligen är ganska rika... eller att de har fina bilar... eller att de ingår i ett kriminellt nätverk som kommit hit för att lura oss på pengar... Men vad är sant? Ja, jag vet inte! Jag vet verkligen inte! Men om jag går tillbaka till mig själv så inte sjutton skulle jag ställa mig och tigga om det inte verkligen var KRIS, och knappt ens då!

Romernas livsvillkor i Rumänien är under all kritik! Det vet vi. Men det är väl inte vår sak att lösa deras problem? Och att ge tiggare pengar gör ju bara att de fortsätter tigga för att det lönar sig, och gör så att det kanske kommer hit fler och fler...?
Tankarna snurrade runt i mitt huvud medan jag gick runt mellan hyllorna på Ica. Alltså... det känns inte bra att det står folk och tigger; jag mår riktigt dåligt när jag ser dem och det får mig nästan att vilja vända och inte gå in och handla överhuvudtaget! Jag vill inte behöva gå förbi dem och låtsas att jag inte ser dem, eller skaka på huvudet och skynda mig in på affären!

Men VAD är det som känns? Vad triggar känslan? Har jag dåligt samvete för att jag har det så mycket bättre än dem? Nej... dåligt samvete har jag inte... Men på nåt - kanske själsligt plan - kan jag relatera till deras misär. Jag förstår att beslutet att åka till ett främmande land för att tigga inte görs lättvindigt - det gör man för att man inte ser någon annan utväg!
Men är lösningen att ge dem pengar? Är det det?? Tankarna snurrar och blandas med mina ledsna, upprörda och uppgivna känslor.

När jag kommer fram till kassan och ska betala så har jag tre 20:or i plånboken, och jag har handlat för 38.50. Jag tar fram alla tre 20:orna, ger kassörskan två av dem och stoppar den tredje i jackfickan. Sen tar jag mina två varor och går ut genom dörrarna. Där ute står tiggaren kvar och jag går fram till honom, tittar honom i ögonen, tar upp och visar den hopvikta 20:gan. Sen stoppar jag ner den i hans mugg. Han ler stort och säger "Thank you, thank you" och jag ler tillbaka och ger honom en kram. Han pussar mig på kinden och säger "Thank you" jag vet inte hur många gånger till och jag vet inte vilket som gjorde honom gladast: 20:gan eller kramen..!

Jag gick till bilen med lätt hjärta och lätta steg. Det kändes så rätt! Jag personligen kan inte lösa problemen i Rumänien, men jag kan hjälpa någon att få ett lite drägligare liv!
Sen tror jag inte att det är lösningen att ge tiggare pengar om det är den enda åtgärd som görs. Sverige som land, och framför allt vår regering behöver på nåt sätt hjälpa Rumänien och deras regering att lösa problemen så att dessa människor inte behöver känna sig tvingade att tigga för sitt uppehälle! Jag vet inte om det görs - men det borde det! Hoppas det!!
Vi är alla människor och lika mycket värda, oavsett vilket land vi kommer från, sexuell läggning, eller vilken hudfärg och religion vi har!
Jag säger som en av mina favoritrockgrupper (Orphened Land): "All is one"! (Klicka HÄR för att komma till en version med musik + text).

Anneli.

torsdag 1 januari 2015

God fortsättning kära bloggläsare!

Så skriver vi då 2015 från och med nu och ett år framåt...
Vet ni... jag håller fast vid att det känns som att det kommer att bli ett bra år! :o)

Inatt satt jag uppe alldeles själv - precis som jag redan anat att jag skulle! Janne orkade inte vara vaken till tolvslaget (Nähää?? Nån som är förvånad av er som känner honom??) ;-) men jag hade gott sällskap av en flaska AMÉ, de sista hembakade pepparkakorna och några supersmaskiga chokladpraliner! :o)
Här ett bildbevis på den urdruckna flaskan och det ännu odiskade glaset!

Sen satt jag uppe och pratade i telefonen med en kompis i nästan 3 timmar, så inte kände jag mig ensam! :D

Det här med att 2015 känns som att det kommer att bli ett bra år... alltså; det är bara en känsla - jag har ingenting speciellt att gå på.. MEN: när jag äntligen slog upp mina mörkblå i förmiddags så sneglade jag på väckarklockan så som jag alltid gör när jag vaknar, och klockan var precis 11.11. Jag vet inte om det är ett tecken, men inom numerologin är 11 ett så kallat "Mästartal" och det var ju faktiskt TVÅ 11:or!! :D Jag hoppas att det betyder att det här året blir DUBBELT så bra som jag tror!
 *Håller tummarna så hårt att de blånar* :P 

AMÉ förresten.. Har ni druckit det nån gång? Jag bara MÅSTE ju slå ett slag för det annars! Det är såååå himla supergott, med helt naturliga ingredienser och naturligtvis alkoholfritt! Vem behöver vin (eller nån form av alkohol överhuvudtaget) när det finns AMÉ?!? 
När man dricker det ger det en liten "finare vin-känsla", men smakar tack-och-lov inte vin! (Jag avskyr vin! Och öl för den delen..). Men AMÉ är väldigt gott! 
Så vitt jag vet finns det i 3 smaker: vitt, rosé och rött. Det jag drack var rosé, men alla sorterna är goda! (Den röda är minst god om ni frågar mig... den är lite för lik riktigt vin för att falla mig helt i smaken). Vill du köpa hem och prova så brukar den finnas i vanliga mataffärer för under 30 kronor, så dyrt är det inte heller!

Gav ni några Nyårslöften då?
Det gjorde inte jag, och har inte gjort på många år! Man håller ju ändå inte de där löftena särskilt länge enligt erfarenhet både från mig själv och andra. Eller? Överbevisa mig gärna!

Nu ska jag ut i köket och äta årets första middag! Undrar vad det blir... Asch! Det visar sig!

GOD FORTSÄTTNING på er kära bloggläsare!

Anneli.