Att landa...
När vet man att man nått marken? Mentalt, känslomässigt och själsligt menar jag då...
Just nu känner jag mig som en gammal heliumfylld ballong som sett sina bästa dagar - ni vet en sån där som tappat så mycket av heliumet att den nätt och jämt orkar lyfta sin egen vikt...! Jag hänger med... men gör inte så mycket av egen kraft...
En vän hade lagt ut denna trösterika text på facebook:
Jag är INTE religiös, men texten är så fin och ger hopp, och jag tror ju faktiskt på att det finns något mer än det vi ser och är medvetna om... Kalla det Gud, kalla det Universum, kalla det vad du vill...
Jag tror att det finns en mening med allt som sker, men fråga mig inte hur! Jag har inte svaren! Det är mer en känsla och inre övertygelse... Så allt är som det ska - just nu! Men ingenting är för evigt och allt är i förändring... Det är spännande att leva!
Anneli.
torsdag 17 september 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar