Långsamt mala rättvisans kvarnar...

Idag var den stora dagen! Den dagen som jag väntat på i 6 veckor! Det känns som att de veckorna har gått både jättefort och jättelångsamt!

Jag har hängt i Limbo... pendlat mellan hopp och förtvivlan... rannsakat mig själv... försökt tänka logiskt och samtidigt försökt känna in; vad vill jag, vad tycker jag, vad orkar jag och vad borde jag...
Under tidens gång har det så sakteliga börjat utkristalliserats vad jag måste göra.

Idag var det så dags för mitt möte med Försäkringskassan och min doktor. När jag på mötet sa vad jag kommit fram till så såg min doktor ut att vilja utbrista: "Halleluja! Hon har äntligen förstått", men det gjorde han förstås inte...!

Jag får uttrycket "Långsamt mala rättvisans kvarnar" i huvudet, men jag skulle vilja modifiera det lite till: "Långsamt mala Försäkringskassans kvarnar"...
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så hade jag ingen aning om hur snabbt eller långsamt det går från ett beslut till det det träder i kraft, men idag fick jag svaret! Och nu ska ni få det också:
Från och med idag och året ut är jag sjukskriven på 100 % (innan var jag ju sjukskriven på 75 %) och efter nyår (vet inget exakt datum) kommer jag att vara det som inte heter sjukpensionär längre! Sjukersättning tror jag det heter... Men så lång tid behövde Försäkringskassan på sig för att ha alla papper och beslut i ordning! Men kontentan är iallafall att jag kommer aldrig mer tillbaka till jobbet! (Mer än att jag behöver avsluta ett par saker och hämta mina grejer... men jag kommer inte att arbeta mera.)

Det känns konstigt! Det känns sjuuukt konstigt!! Jag vet inte om jag är glad eller ledsen, lättad eller förtvivlad... men jag är nog allt av det där... Jag vet inte än hur jag ska förhålla mig till det faktum att igår var sista dagen på jobbet! Jag kan knappt tänka eller säga det! Det känns... overkligt! Men jag landar väl - förr eller senare! Det finns ju inte direkt nåt alternativ...! Och det blir nog bra vad det lider!

Men nåt som är skönt är att nu vet jag, nu slipper jag vänta på besked, så nu är det bara resten kvar! Av livet menar jag! Av mitt nya liv! Det är ju rätt spännande faktiskt, för man vet aldrig vad jag hittar på...!! ;o) Men först ska jag bara ta det lugnt... och sova! Inte i hundra år som Törnrosa, men lääänge! Och det första som jag ska försöka lära mig är att ta hand om mig själv! Det blir en utmaning! Men en utmaning som jag iallafall får göra helt i min egen takt och på mina egna villkor! Det känns helt Ok och görbart! :o)
Sounds like a plan helt enkelt!

Så... I'm out of here! Off to live my new life! Och vill du följa mina vidare "äventyr" så rekommenderar jag att du prenumererar på mina blogginlägg så du inte missar något!

Ärtor ut! (Peace out!)

Anneli.