Hopp om en bättre framtid

Idag var jag på möte med Försäkringskassan angående det här med att jag kommer (till 99,9 % säkerhet) att få Sjukbidrag snart; d v s bli förtidspensionerad (fast det heter inte så längre...).
Min handläggare frågade ut mig om hur jag mår och har det, och vad jag tror om framtiden. Allt nedtecknades och ska tillsammans med min doktors utlåtande/intyg ligga till grund för bedömningen av min arbetsförmåga. Eller brist på arbetsförmåga snarare...
Min handläggare trodde att det hela kunde vara klart till 1 november, men kunde förstås inte garantera nåt. Den som lever får se...

Ekonomin kommer förstås att bli lidande...Det var inga roliga siffror min handläggare visade mig..! Om jag har förstått saken rätt så kommer jag efter skatt att få ca 3 000 kr i månaden mindre än när jag jobbar! Men hon sa att vi kan söka bostadsbidrag och bostadstillägg så det kanske hjälper upp lite... Men att det blir till att dra åt svångremmen står klart med all önskvärd tydlighet! Tur att jag är duktig med ekonomin och inte har några dyra vanor!

Nu efter mötet känner jag mig helt slut! Som en urvriden disktrasa! Så här kommer inte många knop att bli gjorda kan jag säga! Men det känns väldigt bra att jag börjar kunna se ljuset i slutet av tunneln så att jag kan börja fokusera på framtiden utan all osäkerhet som jag haft på sista tiden. Bara DET ska bli jätteskönt, även om jag sörjer min förlorade kraft, energi och arbetslust! Men från och med att beslutet är klart så borde allting börja kännas lättare tycker jag! Då kan jag förhoppningsvis få tillräckligt med energi för att börja fokusera framåt istället för att som nu med varje andetag bara försöka överleva...

Med hopp om en bättre framtid!

Anneli.