Glädje och sorg

I onsdags skrev jag att det varit en seg dag... och sen dess har det varit segt överhuvudtaget tycker jag. Jag har varit så trött och så har det hänt en mycket tråkig sak. Men jag tar det i kronologisk ordning:

I torsdags tänkte jag att nu ska jag baske mig in till stan! Jag ville ju redan i onsdags köpa stickor till mitt nya garn och en virknål att fästa alla lösa garnändar i min stickning, men kom ju inte ur huset...

Halsduken är äntligen färdig! Eller färdig och färdig... Det ena garnet tog slut helt enkelt så den blev inte alls så lång som jag hade velat! :o(

Endast 95 cm "lång"... och som ni ser så har jag redan börjat fästa trådarna! Jag kom nämligen in till stan som jag ville! Och jag fick tag på ett par stickor och inte mindre än 2 virknålar! :o)

Jag tror inte att ni kan gissa hur mycket jag fick betala för dem...
Det var nämligen som så att jag ringde till min Språk-kompis och frågade henne om hon ville följa med ut på stan och det gjorde hon gärna! Så vi gick bland annat till en av Avestas Second Hand-butiker, och det var där jag hittade stickorna och virknålarna!

Så nu förstår ni att jag fick dem billigt! Men HUR billigt? Vad tycker ni skulle vara rimligt?
Ja, jag har inte en susning om hur mycket det skulle ha kostat om jag köpt stickorna och virknålarna på en garnaffär, men jag tänkte när jag stod i kön till kassan att jag var beredd att betala runt 30 kr ungefär. Så döm om min förvåning när han som stod i kassan sa 10 kronor! Men... det visade sig efter att ha grävt i både min väska och mina fickor att allt jag kunde uppbåda i kontanter var ynka 7 kronor, men han i kassan skrattade bara och tyckte att det var Ok! Så för den blygsamma summan av 7 kronor fick jag ett par stickor, storlek 3, och 2 virknålar, storlek 3½ och 4½! Tack för det! :o) Den större av virknålarna är perfekt i storlek för att fästa alla lösa garntåtar på halsduken! Så jag ska väl ta och göra klart det innan jag börjar sticka med mitt nya garn.

Ja, det var det roliga... så här kommer det sorgliga...
Efter att jag lämnat min språk-kompis nån gång vid 19-snåret åkte jag hem och satte mig i soffan i vardagsrummet, med ett öga på TV:n och ett på datorn - så där som jag oftast gör på kvällarna. Klockan tickade på, och framåt kl 23.30 ringde min telefon. Det hör ju inte till vanligheterna att det ringer vid den tiden, även om de flesta vet att jag alltid är vaken så dags.
Det var kompisen Katta som ringde och undrade om jag hade hört av en annan, gemensam kompis till oss. Nej, svarade jag, inte på ca 2 veckor. Då berättade Katta att hon hört rykten om att vår gemensamma kompis var död, men hon visste inte om det var sant. Vi avslutade samtalet med att Katta skulle undersöka saken och att vi skulle höras av dagen efter.

Jag hann inte mer än precis vakna så ringde Katta igen, och hon kunde berätta den sorgliga nyheten att vår vän faktiskt var död! Men just då visste hon inte hur det gått till. Chocken kändes som ett slag i magen! Under dagen lyckades jag ta reda på att hon dött i sviterna av sjukdom, vilket kändes konstigt eftersom vi sist vi sågs just pratat om att hon kände sig frisk som en nötkärna...! Men saker kan hända snabbt, vilket det också gjort den här gången. :o(

R.I.P Janet ♥

Bilden har jag stulit från Janets facebooksida.

Hela dagen igår brann det ljus här för Janet, och i mitt huvud gick jag igenom allt vi sagt och gjort tillsammans... Chocken har lagt sig lite nu, men saknaden är stor, och jag kan inte riktigt förstå att det verkligen är sant att hon är borta... Så ung och så full av liv och glädje... 

Men himlen har blivit en bättre plats! ♥

Anneli.