Två gamla tonåringar

Nu när Janne och jag är ensamma hemma så spelar vi massor av musik! Dels fick jag 2 CD-skivor (Ghost båda två) i julklapp av honom som vi spelat, men sen har Janne sorterat bland alla hans miljoner (nja.. kanske inte riktigt så många...) CD-skivor med 70-talsmusik... och jag säger bara en sak: TUR att vi inte bor i en lägenhet, för då hade vi garanterat blivit vräkta! Vi har inte direkt spelat tyst... Vi beter oss snarare som två tonåringar som har föräldrafritt! ;o)

Här mina 2 Ghost-skivor. :o)

Allt medan Janne gått igenom alla sina skivor så har han spelat sina favoritlåtar för mig och jag har gjort tummen upp eller tummen ner beroende på vad jag tycker nu eller tyckte om låtarna då när det begav sig. Och nu utkristalliserade det sig nåt intressant! De låtar som jag gav tummen upp var nästan samtliga med häftiga trummor och gitarrer av det lite "hårdare" slaget... (Hårdrock var inte "uppfunnet" än...)

Som ni som hängt med här ett tag redan vet om så är jag hårdrockare i själ och hjärta! Alltså; hårdrock är det bästa som finns. PUNKT! Men... jag har inte alltid varit hårdrockare, och egentligen vet jag inte hur det kom sig att jag blev det! Hmmm... Låt mig tänka efter...

Hemma i mitt föräldrahem spelades mest klassisk musik (mamma) och svensktoppen och dansbandsmusik (pappa). Mina äldre syskon spelade mest 50- och 60-talsmusik som t ex Elvis, Rolling Stones, Beatles, Animals och den typen av musik, och bland mina kompisar var det lite blandat... Sweet, Nazareth, Deep Purple, The Who, Moody Blues, Led Zeppelin och Black Sabbath för att nämna några. Själv lyssnade jag mycket på Supertramp, Pink Floyd, Frank Zappa, Andreas Vollenweider, Billy Idol, Mike Oldfield och Jethro Tull.

Sommaren 1980 träffade jag mina 3 första barns pappa och vi flyttade ihop typ på en gång... Han lyssnade mest på dansbandsmusik och avskydde den musik som jag lyssnade på, så i vårat hem var det mest han som bestämde vad som hördes ur högtalarna. (Jag orkade inte tjafsa med honom om vad jag ville lyssna på..).
1988 gick vi skilda vägar och i min lägenhet var jag äntligen fri att lyssna på vilken musik jag ville! Men vad ville jag lyssna på...? Det kändes som att jag förlorat min musikaliska identitet... Men på den tiden hade MTV börjat sända musik dygnet runt och TV:n stod på för jämnan. Där och då började min musiksmak utvecklas och det gick hela tiden mot "hårdare" och "hårdare" genrer...

Så kom då nådens år 1991. Metallica gav ut "The black album" och förälskelsen var ett faktum! Det HÄR var musik i min smak!! Och ifrån det har det bara blivit mer och mer, "tyngre" och "tyngre" hårdrock/metal. ♥ Så om man tänker på min musikaliska väg fram till idag så skulle man nästan kunna säga att jag var hårdrockare redan innan den genren var uppfunnen - jag bara väntade på den liksom! :o)

Ja, det var den sanna historien om hur jag blev hårdrockare! Och det roliga är att jag inte själv visste om den förrän nu när jag fick tänka efter och skriva om det! Så Tack bloggen, och Tack alla läsare!

Nu önskar jag er en God fortsättning på julhelgerna och går ut i köket för att fixa mig nåt ätbart! :o)

Anneli.