När Universum ger dig chans efter chans...

Idag har det varit ännu en sån där dag som man gärna hade hoppat över... men av en helt annan orsak än igår...! Eller... På sätt och vis så handlar det fortfarande om att gå över sina egna gränser...
Idag handlade det om att stå upp för mig själv och vad jag behöver gentemot en vän - som jag dessutom tycker väldigt mycket om...!

Jag ska inte dra några detaljer, men det handlar om att jag (återigen) bortser från vad som är viktigt för mig, i min iver att hjälpa någon annan.

Jag har i hela mitt liv tillåtit människor att utnyttja det faktum att jag är "snäll", att jag alltid är villig att låna en hjälpande hand när jag kan, och jag har lätt att se och förstå andra människors behov och att sätta dem före mina egna.
Men "Universum" har de senaste kanske 10 åren gett mig chans efter chans att säga ifrån och stå på mig, och att tillåta mig att sätta mina behov före någon annans, men jag har inte varit så duktig på att ta de chanserna...
Idag var jag tvungen. Jag orkar inte längre sätta andra före mig själv! Ok familjen - och speciellt barnen! - men där borde gränsen gå!
Att det ska vara så svårt!!!

Jag tänker att jag bara är sådan som jag önskar att alla människor skulle vara, d v s hjälpsamma, ställa upp för varandra och dela med sig när man har mer än man kanske behöver... Men långt ifrån alla är ens i närheten av att vara så, och vi som är det blir lätt utnyttjade... :o(

Så, kära Universum! Idag tog jag tjuren vid hornen och hade ett samtal som (av flera anledningar) smärtade mig att behöva ha! Kan jag få slippa såna här situationer nu?

Jag kan riktigt höra vad Universum svarar mig... "Ja visst! Säg bara Nej, respektera dina gränser och tillåt dina behov få komma i första hand"!

Hur svårt kan det va?
*Suck* :o/

Anneli.