Somna med ett leende

Igår var jag tillbaka på stick-caféet, och fick träffa min språkkompis! :o)
Ni vet hur det är när man ska träffa nån för första gången; det är alltid lite pirrigt för man vet inte om man kommer att gilla varandra eller ha nåt att prata om...

Jag hade inte behövt oroa mig! Hon var supergullig! Jag har inte frågat henne om det är Ok att jag skriver hennes namn här på bloggen, så jag tänker inte göra det, men jag kan avslöja att hon är i 30-årsåldern och har två små barn. Dessutom pratade hon riktigt bra svenska! Men hon vill bli mycket bättre och det är det jag ska hjälpa henne med!
Vi bytte telefonnummer och sa att vi skulle ses i veckan! Det ser jag fram emot! Det ska verkligen bli roligt!

Innan jag somnade låg jag och tänkte på stick-caféet och min nya språkvän, och ni kan tro att jag somnade med ett leende! :o)

Nu i natt kommer jag nog också att somna med ett leende, för idag kom min beställning av Bambugarn:

Och det var ännu finare än jag mindes det! :o) (Fast fotot gör inte riktigt färgerna rättvisa tyvärr...)

Jag kan knappt bärga mig - jag vill börja sticka med det NU!!! Men först måste jag skaffa egna stickor i lagom storlek till garnet, så jag får bärga mig tills jag orkat ta mig in till stan! Och jag har ju min halsduk att sticka på så länge, så mig går det egentligen ingen nöd på!! :P

Anneli.