I betraktarens ögon

Det är intressant hur olika människor uppfattar varandra på olika sätt! Det har hänt mig flera gånger att jag pratat med någon om någon annan och upptäckt att vi har helt olika uppfattningar om den personen!

En kompis och jag pratade om det härom dagen. Vi upptäckte nämligen att vi hade en gemensam bekant, och den bekanta hade pratat om mig och bl a sagt att hon tycker att jag är dominant.
Jag vet att jag ofta uppfattas som dominant, och jag förstår att jag kan bli uppfattad så. Men jag menar förstås inte att vara dominant eller att dominera någon annan, och jag ser det mer som att jag är duktig på att höras och synas och framföra mina åsikter och idéer - för det är jag! Men det är naturligtvis i betraktarens ögon och också beroende på hur den personen är till sättet. För allting står ju alltid i relation till något annat, och man utgår alltid från sig själv när man bedömer andra - för vem ska man annars utgå ifrån!?

Men jag tycker mig ha märkt att de som tycker att jag är dominant ofta är personer som själva har svårt med att hävda sig/stå upp för sig själva och sina åsikter, medan andra som är duktiga på det istället uppfattar mig som en som vågar säga vad jag tycker och stå för det.
Jag har ett alldeles lysande exempel på det, och det är min egen tvillingsyrra! HON tycker att jag är ganska dominant, och det ÄR jag - i jämförelse med henne! Jag brukar skämtsamt kalla henne för "min bättre hälft", för Rosali är alltid så himla snäll och försiktig och mån om att inte stöta sig med nån, så i relation till henne så är det så klart att jag framstår som (den) dominant(are parten)! Så det är verkligen i betraktarens ögon - och kanske i vilket sammanhang man träffar personen... För visst är det så att de allra flesta av oss anpassar oss efter de personer och situationer vi hamnar i - så gott vi kan! Och det är nog bra i de flesta fall!

När man som jag kan uppfattas som dominant så händer det ibland att andra känner sig hotade av det. I värsta fall börjar de kanske baktala en i rädsla för att känna sig överkörda, istället för att våga stå upp för sig själva och sina åsikter.
Men varför håller vissa människor på och sprider sina mindre smickrande åsikter om andra - ofta sagda som om de vore sanningar? Ja, jag är ju övertygad om att det är så de gör för att åtminstone för en stund få känna sig lite bättre: bättre - i relation till den de pratar om. I grund och botten handlar det om dåligt självförtroende/självkänsla, men kanske även om avundsjuka... Trist är det hursom!

Mina sista ord i detta ämne får bli dessa:
TA INTE RYKTESSPRIDNING SOM SANNING  - BILDA DIG EN EGEN UPPFATTNING ISTÄLLET! (Och det kan vara bra att fråga sig: VEM är det som säger detta, och VARFÖR berättar hen det för mig?)

Anneli.