1:a dagen av resten av mitt liv

Jag tänkte börja detta blogginlägg med att berätta att idag - 1 december 2015 - är min första dag som förtidspensionär! Men i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta faktum... Fira känns inte direkt som att jag vill göra... det känns ju fortfarande så dubbelt...

Det allra bästa med att vara förtidspensionär är att jag aldrig mer behöver tvinga iväg mig till ett jobb med allt vad det innebär av anpassning, prestation och stress, och att jag förhoppningsvis kommer att kunna lägga lite mer tid och energi på att må bra! Så... Det känns rätt bra när jag känner efter!

Men det är två nya saker i mitt liv nu som jag hoppas och tror kommer att bidra till att jag kommer att må lite bättre. Det ena är att jag ska bli språkkompis med nån kvinna som flytt från sitt hemlands fasor (vet inte vem än) och som vill bli duktigare på att prata svenska, och det andra är att jag igår började på ett stick-café som Avesta Kommun tillsammans med Studieförbundet NBV anordnar just för flyktingkvinnor och deras språkkompisar.

Nu "hör" jag hur några av er som faktiskt känner mig höjer på ett ögonbryn och tänker: "Anneli? Sticka"?? Hehehe..! Jo, det måste erkännas att det inte är min starkaste sida... Men jag vet hur man lägger upp på stickorna och jag kan både aviga och räta! Faktiskt tillräckligt bra för att kunna hjälpa en av invandrarkvinnorna som kom igår! Jajjamensan! :o)

Jag hann inte sticka så mycket själv, men några varv hann jag med iallafall:

Och självklart valde jag LILA garn! :P

Vad det ska bli? Jo ser ni, nåt så superavancerat som en halsduk!! ;o) DET ska jag väl lyckas åstadkomma iallafall! :o)
Kan även tillägga att det kändes som rena terapin att sticka! Ungefär som när jag sitter och färglägger i min vuxenmålarbok! Så nu har jag två alternativ när jag behöver "försvinna från världen" en stund! :o)

Anneli.