Jag dööör!

Onsdagen den 9 mars skrev jag här på bloggen om att jag på kvällen skulle på Utställning och mingel som Avesta kommun anordnade för invandrare och språkkompisar. Vad jag inte visste när jag skrev det blogginlägget var att det skulle vara journalister där... och titta bara vad som hände:

Ja men jag dööör!!! Hade jag tänkt på att det kunde vara journalister där så hade jag åtminstone fixat till håret, och inte bara satt upp det i en hästsvans!!! Haha... men jag får väl bjuda på det!! :P Men första sidan...
Känner ni igen disktrasan förresten? Det var den jag gav till min tvillingsyrra Rosali i inflyttningspresent! :o)

Inne i tidningen är det en helsida där det bl a står om språkvänner:

Vid båda de röda citationstecknen står det saker som jag har sagt. Typiskt mig att alltid hamna i tidningar... och typiskt mig att alltid bli intervjuad och citerad! Men jag är ju en sån person som liksom hörs och syns... jag kan inte rå för det! När Rosali och jag var små så var det inte ovanligt att hon ryckte mig i tröjärmen och sa: "Tyst Anneli! Jag skäms för dig", så man kan väl säga utan att överdriva att jag är född sån!
Men det är ju som jag alltid brukar säga: "Man får väl va' som man e' när man inte blev som man skulle"! ;o)

Anneli.