Som jag har sagt förut så är jag inte den typiska "handarbetspersonen". Jag har egentligen aldrig gillat att handarbeta. Under mina år här på denna planet så har jag försökt mig på både att sy, virka och sticka, men aldrig riktigt fastnat för nåt det. Men trots det så har jag nu stickat i lite drygt 3 månader! Först den här lite för korta halsduken:
Och sen fler och fler Bambudisktrasor. Jag håller på med min sjunde nu! Så här ser de ut allihopa:
Alla - utom min första - är stickade med bara rätstickning. Det blir lättast så! Jag har tillräckligt med sjå bara att hålla reda på när det är dags att byta färg på garnet nu när jag stickar med två färger! Och direkt jag krånglar till det genom att försöka mig på t ex mosstickning eller göra så att det blir som en bård runt om, ja då inte bara tappar jag maskor; jag tappar bort mig fullständigt så det blir massor av fel, och jag tappar också lusten att sticka överhuvudtaget! Så antingen stickar jag i terapeutiskt syfte, eller inte alls - så är det bara! Och så länge som jag terapi-stickar så tycker jag att det är kul, och det är ju hela poängen!
Sen har vi ju det där med att det blir en himla massa Bambudisktrasor... Vad ska jag göra med dem? Jag kan ju inte bara samla dem på hög... och jag har redan bambudisktrasor både i Da House och här inne i vårt boningshus. OCH: Jag har två ännu inte ens nystade härvor till, att sticka fler Bambudisktrasor av! Och så kanske det blir en eller två av restgarnerna också...
Asch! Det ordnar sig! Jag får väl fixa nya hem åt dem! :o)
Men nu är det dags att fixa sig nåt att äta, och sen får datorn och stickningen slåss om min tid och min gunst för resten av kvällen!
Anneli.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar