Nu har jag bestämt mig!! Nu får det vara nog!!
Med vad då, undrar ni kanske.
Jo, med min övervikt!!
Jag har i såå många år kämpat och kämpat med vikten, med små eller inga resultat!
JAG ÄR SÅÅ SJUKT TRÖTT PÅ MINA ÖVERFLÖDSKILON!!!
Nu när jag faktiskt har fått mer energi av Kyäni Sunrisen och teoretiskt skulle kunna börja röra mer på mig, så klarar jag inte av det för att jag har så ont i mina knän och i en fot som har krånglat i flera år. Besvär som blir värre ju mer jag väger!
Jag brukar kalla mig för "Weight loss resistant" (det låter inget bra på Svenska..) för det verkar inte spela nån roll vad jag gör - jag går bara inte ner i vikt!! Morr!! Och jag har provat ALLT!! Ja... utom operation och bantningspiller som min läkare har föreslagit...! Men banne mig allt annat!!
LITE HISTORIK:
För ca 2½ år sen skickade min läkare mig till Skogsgläntans rehab uppe i Särna på ett 1½-årigt viktnedgångsprojekt i gruppform. Vi var 8 överviktiga som skulle lära oss att leva ett sundare liv med tallriksmodellen som rättesnöre + så mycket motion vi klarade av. Till att börja med bodde vi där i 4 veckor och sen fick vi åka hem med våra nya kunskaper. Vi hade telefonkontakt och några återträffar då vi åkte upp till Särna och stannade i några dagar. Under dessa 18 månader kämpade jag ner mig 6 kg - och när jag säger kämpade så menar jag verkligen kämpade!!! Jag var ständigt sugen på något gott och var tvungen att "skärpa mig" hela tiden!!
För drygt 1 år sedan gjorde jag en riktig kovändning och började äta LCHF-kost = Low Carb High Fat. Det innebär att man utesluter potatis, ris, bröd, pasta, socker, frukt och andra kolhydratrika livsmedel till förmån för smör, ost, vispgrädde, creme fraiche, kokosfett + proteinrik mat. Jag är vegetarian av födsel och ohejdad vana, så jag äter varken kött, fågel eller fisk. Mina proteinkällor förutom ost är Tofu, Quorn- och Sojaprodukter + lite ägg.
På 3½ månad gick jag ner 8 kg i vikt!! Utan att kämpa mot nåt sug efter "nåt gott"!! :D
Tyvärr så har jag sen dess stått still i vikt! Men jag är åtminstone viktstabil!! Klart att jag pendlar lite i vikt: 1 kg upp - 1 kg ner, 2 kg upp - 2 kg ner...! Men det bästa är att jag nästan helt har tappat godissuget! Jag äter så god mat som inte ger mig några större blodsockersvängningar, så jag har inget behov av mellanmål eller godis!! Det är såå skönt!! :D
Men nu har jag alltså bestämt mig!! Nu får det vara nog!!
JAG TÄNKER TA ETT RIKTIGT KRAFTTAG I MIN KAMP EMOT ÖVERFLÖDSKILONA!!
MIN PLAN:
Idag ringde jag och beställde 10 burkar proteinpulver som jag ska ha som måltidsersättning! Varje burk räcker i ca 6 dagar om jag byter ut alla mål.
Jag tänker inte överge min LCHF-kost!! Jag mår alldeles för bra på den kosten!! Men det här proteinpulvret innehåller väldigt lite kolhydrater och jag tänker blanda det med vispgrädde och vatten istället för med mjölk, och funkar inte det här - då funkar ingenting på mig!!
Om du vill veta hur det här kommer att gå, så är det på den här bloggen du kan läsa om det!! Stay tuned!! :D
Vill DU göra denna resa med mig - inte bara genom att läsa om mig här på bloggen, utan att påbörja din egen resa mot bättre hälsa och ekonomi - så tveka inte att höra av dig till mig!!
Det är tillsammans vi skapar och når våra mål!!
Välkommen i teamet!!
Anneli.
måndag 19 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
sv: självklart svarar jag :) hehe
jo jag vet att det är två olika tekniker men som sagt bröstvårtorna är så "trasiga" att jag bara gråter när han ammar. Jag har dessutom märkt att det knappt kommer något ur bröstena nu (fått ihop typ 90 ml på 3 amningar ) och då blir han såklart inte mätt. Mamma hade lite mjölk (ammade mig i 2 veckor bara) och syrran hade lite mjölk (kunde amma en månad typ) så jag har väntat mig att inte kunna amma så länge. Får se hur det artar sig. Känns inte som någon ide att amma om det ändå inte kommer någon mängd och när det ändå gör så ont. Blir bara en ond cirkel tyvärr. Tråkigt för jag vill egentligen amma honom såklart. Men skönt att det finns andra alternativ också :)
Madde: RING till Amningshjälpen!! Din amning har INGENTIG med din mammas eller systers amningar att göra!! De vanligaste orsakerna till att nån inte "kunnat" amma är brist på stöd och inte tillräcklig information!!
Ge inte upp!! Det finns hjälp och lösningar på det mesta!
sv: jag har redan pratat med dem faktiskt. Redan när det började krångla dock så fick jag inte så mkt hjälp. De sa till mig på BB att de ska ha 3-4 timmars mellanrum om inte det är varmt för då kanske de bara är törstiga. Men jag har redan provat att amma men det gör så fruktansvärt ont i bröstvårtorna. Hur han än tar bröstet. Men jag får försöka fler gånger :P
Hejsan!
Såg att du hade skrivit i min syster blogg, om att hon skulle ringa amningshjälpen...
Och nu är det så att det var exakt samma sak för mig,,, i 1 1/2 månad, min dotter bara skrek å skrek, hon tutta å tutta å tutta, till slut så fick jag amma henne var 5:e minut, hon skrek i 15 timmar nonstop!
Då åkte vi in på akuten med henne och då frågade personalen på akuten om dom kunde få ge henne ersättning, och det fick dom såklart,
och vips så blev hon tyst!!!
Jag hade för lite näring i mjölken!!
Och så kanske det är för min syster också!!
Om hon vill ge kevin ersättning så låt na,
det har ingen annan med o göra!!
(inge dumt menat mot din kommentar eller något sånt) men det är hennes ensak.
Måsta bara skriva å berätta vad jag tyckte!
ha det bra.
/Madeilene´s syster
Och hon får all stöd och hjälp hon kan få dessutom!
Ja verkligen! Bort med Jante!
Hoppas det går bra i din viktnedgång, jag ska följa din resa i alla fall :)
Maria
Madde: Tyvärr är inte alltid personalen på BB och BVC uppdaterade på amningsfrågor... därför kan man tyvärr fortfarande få höra såna råd som du fick. Olika hjälpmammor i Amningshjälpen har olika erfarenheter och områden som de kan bättre än andra! En "second opinion" kan därför vara bra att ta! Det är bättre att ringa en gång "för mycket"!!
Linda: Heder åt att du försvarar din syrra!! Men having said that så är hon väl en vuxen kvinna som kan "försvara sig själv" !?! ;-) Dessutom skrev jag utifrån att Madde själv gett uttryck för att hon VILLE fortsätta amma. Men om jag inte minns helt galet så skrev jag också att det inte är amning till varje pris som gäller!! Jag är övertygad att om man känner att man verkligen har gjort allt man kunnat och ändå tvingas ge upp så kommer man att vara OK med det i högre utsträckning än om man "gett upp för tidigt" och i efterhand tänker "varför gjorde jag inte ..."!
För lite mjölk och för lite näring i mjölken går att göra nåt åt - OM man får rätt stöd, rätt information och hjälp! Det är inte mammans "fel" om hon inte kan amma!!
Vill även poängtera att det sista jag vill är att trampa någon på tårna! Jag har en övertygelse, och det är att ALLA ALLTID gör så gott de kan, och när de kan bättre så KOMMER de att göra bättre!!
Maria: Kul att du vill följa min resa på den här bloggen!! Jag följer din blogg också!! :D
Skicka en kommentar