Det enda vettiga jag har orkat göra idag är att plantera om några krukväxter!! Jag satt på en stol ute i vår trädgård med ekologisk blomjord, lecakulor, sekatör och blomkrukor! Hade tänkt att fota lite, men den tanken var som bortblåst när jag väl satt där!
Imorgon ska jag träffa några från kommunen för att prata vidare om stöd till vårt Sociala företag. Hoppas jag är lite piggare då, för jag ska träffa två nya kommunsnubbar som inte har varit med på nåt av mötena, så jag behöver kunna presentera företagsidén och formulera vad vi behöver hjälp med på ett så bra sätt som möjligt!! Hjälp....!! :P
Men det ska nog gå bra!! Till min hjälp har jag med mig chefen för Samordningsförbundet som är väldigt hjälpsam och pepp på att hjälpa igång oss så mycket hon bara kan, så jag är inte ensam i alla fall!!
Men för att vara mitt allra bästa jag så är det nog bäst att jag börjar tänka på refrängen så jag orkar upp i morgon bitti!!
Natti natti cybervänner!!
Anneli.
Inlägg
2 kommentarer:
SVAR från min blogg:
Oj!! Blev förvånad över att du känner igen dig, men skönt för mig att känna att du får ökad förståelse för vad jag går igenom.
Jag tycker absolut du ska lyssna till din kropp och sätta en gräns i tid! Vad andra tycker och tänker om detta eller hur det blir med projektet, är inte din sak! Jag uppfattar det som att du tagit på dig lite för mycket och upplever att allt ansvar hänger på dig. Men om du börjar delegera ut ansvaret, kommer du att märka att de andra mer än gärna vill hjälpa till. Annars är det risk att ekorrhjulet bara spinner vidare. I know how it is...
Du skriver att du "ska vara så kompetent och peppig hela tiden", är den en bild du själv har skapat eller är det någon annan som kräver det av dig?
Jag hoppas verkligen du följer ditt hjärta och din kropp och är snäll gentemot dig själv. Jag vet, det är lättare sagt än gjort! Men det är väl det vi är till för här i blogg-världen, att stötta varandra med det som kan kännas svårt att säga till sig själv!?
Tack för dina fina, värmande ord och tack för att jag fick vara till stöd för dig denna gång :-) Du kommenterar så mycket du vill. Som du skrev till mig en gång; "Man orkar läsa det man vill läsa" och samma är det nog med att kommentera "Man orkar kommentera det man vill kommentera". Men samtidigt kan jag inte riktigt instämma i det, för man kan vilja, men inte känna kraft. Kanske är det precis så du nu upplever? Skriver nog mer om detta i ett mail till dig...
Kram och kärlek!!
/E.
Vad gäller projektet så faller mycket på min tack vare att jag är den som har en fast telefon...! De andra har bara mobiler som det är dyrare att ringa ifrån...! Plus att det är jag som har mest erfarenheter och "vet hur en slipsten ska dras"...! Det är ju ganska viktigt för framtiden att allt blir rätt från början..! Så det är svårt för mig att säga nej!
Självklart är det jag som har skapat min bild som kompetent och peppig - delvis för att det är den jag vill vara, men också för att kompensera för mina (som jag tycker) brister.
Mycket kommer från att ha växt upp med en tvillingsyster där allt blev en tävling och man blev jämförd hela tiden!
Jag försöker verkligen följa mitt hjärta och vara snäll mot mig själv, men det är inte så lätt alla gånger...!
Skönt att vi "bloggsystrar" stöttar varandra!! ♥
Jo, visst är det så att man ofta VILL t ex skriva en kommentar till nån, men känner att man inte riktigt orkar. Jag har faktiskt skurit ner en hel del på mitt kommenterande på sistone!
Du får jättegärna skriva ett privat mail till mig!! Ta det när du orkar och vill!! Kram!!
Skicka en kommentar