Sitter här vid datorn med ännu en död kattunge i handen... Hon dog för bara ett par minuter sen i Jannes famn och är fortfarande alldeles varm... :'-(
I 5 dagar har vi förstått att hon inte mådde så bra och har turats om att stödmata med kattvälling. Först verkade det gå bra, hon ökade lite i vikt de första dagarna, men från och med igår morse har det bara gått utför... Och nu finns hon inte mer..! ;'-(
Idag har jag gett henne healing och bad till Gud/universum/de högre makterna (kalla det vad du vill...) att om det inte gick att rädda henne, så låt henne dö fort och smärtfritt, vilket hon också verkar ha gjort.
Jag tänker på hur djur verkar känna på sig vad som är på gång.
Bella - kattungens mamma - slutade bry sig om den här kattungen för 5 dar sen. Det var så vi upptäckte att allt inte stod rätt till. Jag är helt övertygad om att hon visste att kattungen inte skulle överleva!!
Ute i naturen tycks livet vara grymt, men vi människor kämpar många gånger mot bättre vetande...!
Janne och jag har haft många samtal om huruvida det egentligen var nån idé att försöka rädda Noosha - som kattungen hette, i och med att hennes mamma så tydligt visade att det inte var värt att ta hand om denna unge.
Men vi är människor, med mänskliga värderingar och empati - och förallan del lite andra resurser än en kattmamma, och det fanns inte på kartan att stillatigande låta Noosha dö. Alltså gjorde vi vad vi kunde, vilket känns bra på sätt och vis. MEN: Tanken på att vi bara förlängde hennes lidande gnager i bakhuvudet...!
HUR vet man när det är dags att ge upp - eller att över huvud taget inte ingripa alls??
Jag har inget svar på den frågan, men i mitt hjärta känns det ändå bra att vi försökte rädda henne!
Vila i frid lilla Noosha! ♥
Anneli.
Inlägg
5 kommentarer:
Vad hemskt att behöva uppleva att lillen dör i ens famn! En liten nyfödd mise med hela livet framför sig... Förstår att det känns svårt och också är ett komplext beslut att ta; ska vi låta henne leva eller inte? Vad är bäst för henne? Finns det en chans och möjlighet till fortsatt liv? Djuren kan verka grymma, men det är nog så att de känner av ifall ungen redan är svag... Så kanske man ska lyssna på deras signaler. Men det är ju ursvårt att se på när livet tas ifrån en liten!
Kärlek och pepp till dig!
Ni gjorde så gott och mycket ni kunde- hjärta!
/E.
Så länge hjärtat är med så är det rätt. Universum, Livet och döden är något som jag tror är så svårgreppat så våran bästa vägvisare är just den känslan. Livet finns ju enligt mitt sätt att se det alltid kvar fast skepnaden byts ut till något annat nytt. Vi upplever det som något försvann, För våra "vanliga" fem sinnen får ingen information av denna livsform. Men vi är ju alla mer än våra fem sinnen, Så kanske finns den lilla katten och alla andra vi saknar där bortom våra sinnen. I stillheten, I ett rungande skratt eller kanske i form av livskraften i en växt där utanför fönstret?
hur än unviersum fungerar så är det alltid skönt att få fälla en tår när hjärtat blir tungt. all kärlek till hela eran familj inkluderat alla djur.
TACK Elina och TACK Magnus för era fina svar!
Jag tror ju också att ett liv inte försvinner - bara byter form, men det är inte mycket till tröst när det är den fysiska formen man saknar...! Jo, lite tröst är det...! ♥♥
Varsågod raring!! Det var så lite så... All kärlek till dig!
Du behöver inte sända svaren du skriver från Magnus blogg ;-) Har klickat i rutan nu, eftersom jag missade det först! Det var svårt att minnas vart jag kommenterat, så jag fick gå igenom inläggen igen och känna efter vilka jag eventuellt skrivit i och klicka i rutan när jag skrev igen :-) Är säkert något jag missat, men då får det vara så!
Kram på dig!
/E.
Det är det här med minnet...!! ;-)
Jag har precis postat en ny kommentar både på magnus OCH din blogg...!! Men då vet jag att jag inte behöver göra det sen då!! Bra bra..!! :D
Kärlek tillbaka!! ♥
Skicka en kommentar