Hjärtligt Välkommen!

Välkommen till min blogg! Jag som skriver den här bloggen är en riktig mångsysslare både vad gäller professioner och intressen, så bli inte förvånad om de ämnen jag skriver om inte verkar höra ihop alla gånger!! ;-) Min fysiska hälsa fick gärna vara bättre, och jag jobbar på att det också ska bli så, med bl a naturmedicin och homeopatmedel. I högerkolumnen hittar Du min e-mailadress och jag blir jätteglad om Du hör av Dig till mig om det är nånting Du undrar över! Kommentarer välkomnas förstås också! Kom ihåg att komma tillbaka och se vad jag svarade på din kommentar!!//Anneli.

fredag 31 december 2010

Gott Nytt!!!

Gott Nytt År till er allihop!! Nu drar jag till Stockholm!!
PAAARTYYY!!!! :D
Vi "ses" nästa år!!

Anneli.

torsdag 30 december 2010

Packad och glad!

Nu har jag packat allt jag behöver för min helg i Stockholm. Ja, förutom maten som får vara kvar i kylen tills det är dags att åka! :D
Dock har det blivit en liten ändring i resplanerna: Jag skulle ju åka nu ikväll, men kommer istället att åka i morgon förmiddag! Det är egentligen bättre så inte mig emot! :D

Titeln på detta blogginlägg - Packad och glad - låter lite som att jag syftar på alkohol, vilket jag vill förtydliga att jag INTE gör!
Alkohol skapar sååå mycket problem i samhället - både på personnivå och samhället i stort - att jag har gjort ett medvetet val att avstå ifrån det! Jag vill inte vara delaktig i allt det elände som alkoholen bidrar till!
MEN... jag talar inte om för andra hur de ska/borde göra - det måste var och en avgöra själv! Jag tror inte på tvång - jag tror på upplysning och personligt ansvar!

Hur ni än gör med alkohol i helgen, så var rädda om er och varandra!!

Anneli.

onsdag 29 december 2010

Mitt första klokord!

Några av de andra bloggarna jag följer brukar ha klokord lite då och då och jag tänkte att jag behöver ju inte vara sämre!! :D
Det här snubblade jag över på facebook idag:
Om Du går så långt som Du kan se, så kommer Du därifrån se tillräckligt för att gå ännu längre! Mycket klokt sagt - men jag vet inte av vem...!

Om en stund kommer min PSYCH-K-kompis hit för att vi ska balansera oss lite!! Det var jättelänge sen! Det är nästan så jag undrar om vi kommer ihåg hur man gör...! ;-)
Nej då!! Det sitter i förlängda märgen, plus att vi har en manual som man går efter! :D

Nu är det bestämt att jag firar Nyår i Stockholm i år igen! Men denna gång utan familjen! Det är mitt gamla kompisgäng som ska ha knytkalas hos en av mina bästa kompisar från förr och hon bad så vackert att jag skulle komma! Jag åker imorgon kväll och kommer hem på söndagkväll.
Och sen.... sen ska vi börja göra iordning min lokal!! :D Tjohoo!! :D

Anneli.

måndag 27 december 2010

Födelsedagsfika

Alldeles straxt ska kompisen Katta och jag åka och fika hos en gemensam kompis som fyller år! Katta ska först bli färdig med sin Ortobionomibehandling av min äldste som som har ont i ryggen.
Under tiden skriver jag den deprimerande uppdateringen av min vikt- och midjemåttsutveckling denna vecka:
Vågen visade på + 1,1 kg och måttbandet på + 1 cm! Om jag inte redan var så galen skulle jag säga att jag blir galen!!
Visst - det är jul och jag HAR ätit min beskärda del av julgodis - men bara LCHF-godkännt godis. Nötter har ju också slunkit ner i större mängd än vad jag normalt äter, men maten har jag varit lika strikt med som vanligt!
Risgrynsgröt, pepparkakor och lussebullar har jag bara luktat på och det kan man väl ändå inte gå upp i vikt av!?!

Ja, ja!! Som jag brukar säga till andra: Man kan bara göra sitt bästa - och det bästa är gott nog!!
När man kan göra bättre, så kommer man att göra bättre!!

Ha en riktigt God fortsättning på julen!!

Anneli.

söndag 26 december 2010

Ännu mera snö!!

Hur mycket ska det snöa egentligen??
I natt har det snöat så mycket att när min man skulle släppa ut en av katterna så kunde han inte öppna altandörren!!
Skönt att det i alla fall inte är så kallt längre!!

Hur har er Jul varit? Jag hoppas att ni haft det minst lika bra som jag har!
Min kära man gav mig 3 böcker som jag verkligen önskade mig:

Ska försöka prioritera att läsa dem - hur nu det ska gå till...! Vi ska börja göra iordning i lokalen nu så fort det går också! Men det ordnar sig!! Jag orkar ändå inte göra samma sak för länge i taget! Min kropp kräver variation för att inte klappa ihop...!

GOD FORTSÄTTNING, kära bloggläsare!

Anneli.

fredag 24 december 2010

Anders hade fel...

Kommer du ihåg vad det var för väder den dagen Anders hade namnsdag??
Här hade vi kallt, soligt och massor med snö! Enligt Bondepraktikan så ska det ju bli tvärtomväder på julafton mot Andersdagen, ni vet: "Anders braskar och julen slaskar". Men ICKE!! Det var faktiskt precis samma väder då som det varit idag!!
Alltså kan vi konstatera att man inte kan lita på Bondepraktikan!

Men visst är det skönt att det går mot ljusare tider från och med nu!?!
Rätt skönt också att julafton är typ slut! Imorgon blir en lat och slö dag om jag får bestämma!! Jag behöver i alla fall inte laga någon mat: jag har rester kvar till ett halvt kompani!! :D

Anneli.

God Jul!

En riktigt God Jul önskar jag alla mina bloggläsare med denna underbara Julsång!

Anneli.

torsdag 23 december 2010

Puh!

Nu är sista godiset gjort, potatissalladen färdig, granen klädd, paketen inslagna, och jag är utslagen...! ;-)
Jag har stått på benen hela dagen och det känns...! Så nu sitter jag en välförtjänt stund här vid datorn och vilar, för än finns mycket att göra innan jag kan krypa ner mellan lakanen...!

Äldste sonen kom som plannerat i förmiddags och det är bara äldsta dottern som inte är här.
Imorgon kommer svärföräldrarna en stund som vanligt innan de ska vidare till svärmors syster.

Nä, nu är det nog bäst jag sätter lite fart igen. Förbereda potatisgratäng och koka risgrynsgröt står på tur! Dessutom kom jag helt plötsligt på att jag glömt bort att äta...! Oops...! Bäst att börja med det!! :D

Ha det så bra allihop!!

Anneli.

onsdag 22 december 2010

Bråda dagar...

Nu är det bråda dagar! Jag fattar inte att det är julafton redan på fredag!! Jag är inte klar med allting än!!! Och det lär jag inte bli heller!! Jag får väl göra som jag alltid gör: försöker prioritera det jag tycker är viktigast. För varken tid eller ork räcker till!

Idag kom den yngre av mina två döttrar hit, och imorgon kommer äldste sonen!! Om tågen går vill säga! Men det ska vi väl hoppas att de gör! Det verkar vara värre att ta sig söder ut!

Maken och jag var in till stan för att handla Julmaten nu i eftermiddags. Usch va folk det är i affärerna! Jag avskyr den här stressen!! Tur att det bara är Jul en gång om året!

Nu ska jag faktiskt försöka komma isäng - imorgon har jag jättemycket att göra och behöver all energi jag kan uppbåda!

Anneli.

måndag 20 december 2010

Snö

Är det nån som saknar snö?? Då kan ni komma hit så ska ni få så mycket ni vill!! :D Vi har nästan 1 meter snö på tomten - trots att det blåst en del!
Men som tur är ska det inte snöa mer på ett tag nu - tydligen inte förrän på julafton! Tänk, det verkar som att det blir en vit jul i år!! :D

Idag har grabbarna och jag kokat knäck. Fy farao vad det är kladdigt!! Men vääldigt gott!! Inte för att jag kommer äta av den, men det är ju trots allt tradition med knäck på julen, och ungarna skulle inte vilja vara utan det. Efter jag skrivit klart det här blogginlägget så ska jag göra ischoklad, och det kan ju faktiskt även jag äta lite av!! :D Yey!!

Hörni, det är ju måndag idag igen och det betyder vägning och mätning! Och idag har det faktiskt gått åt rätt håll!! -5 cm runt midjan och 9 hg mindre än förra veckan!! Men så har jag knappt vågat äta det här veckan heller...! Och det är ju inte heller så bra...
Jag får jobba på att hitta balansen!!

Innan jag smiter ut i köket igen för att göra ischokladen så ska jag länka till min favoritlåt med Laleh. Låten har samma titel som det här blogginlägget: Snö. Håll till godo!

Anneli.

söndag 19 december 2010

Julebak

4:de advent har vi idag! Själv hade jag nog inte kommit ihåg det om det inte var för att jag läste om det på facebook...! Tur man har fejjan!! :D

Idag har jag bakat och gjort julgodis!

När jag skadade mitt finger härom dagen så trodde jag ju att det var slutbakat för min del, men med lite hjälp av maken så gick det riktigt bra!!

Saffransbullar var det jag bestämt mig för att baka och jag gjorde nästan allting själv! Det var bara när det sista mjölet skulle i som det blev för trögt för mig att röra om, så då fick Janne ta över! Men sen så kavlade jag och allting annat själv och så här fina blev de 57 bullarna:
Supersmaskiga sa mina 2 grabbar. ÄNNU godare än lussebullarna vi gjorde häromsisten! Ja, man är ju trots allt konditorsdotter!! :D

Medan bulldegen stod på jäsning gjorde jag julgodis: "Strykande åtgång". Det receptet vann jag en julrecepttävling med för ett 10-tal år sen!! Och precis som namnet avslöjar så är det väldigt gott!
Här ska ni få receptet, följt av en bild:

STRYKANDE ÅTGÅNG:
100 gr sötmandel: skållad, skalad, lätt rostad och hackad
4 dl (rårör-)socker
2 dl vispgrädde
100 gr smör
200 gr mörk blockchoklad Jag använder 70 %-ig ekologisk
Gör så här:
Smör, socker och grädde kokas på svag värme under omrörning i 5 minuter. Blanda i blockchokladen och låt smälta och sist rörs den hackade mandeln ner.
I en bakplåtspappersklädd form hälls smeten ner och får svalna på kall plats. Skär i lagom stora bitar. Förvara i kylen.
Jag gör alltid 1½ sats och min form är 25 X 35 cm, vilket är perfekt för den mängden.

Sen gjorde jag ½ sats till mig där jag bytte ut sockret mot Sukrin, som är en sockeralkohol som inte påverkar blodsockret och därmed är LCHF-godkänd. Så här blev mina godisar:
Men fy attan va sött det blev!! Huvva!! Jag är ju inte van vid sött längre!!
Sukrin har ca 75 % av vanligt sockers sötma, så därför följde jag receptet som det var och tänkte att det kanske skulle bli lagom, men om jag gör det här till nästa jul ska jag halvera sukrinmängden!! Men de blev jättebra i konsistensen!! :D
Förresten så har vi haft "live show" på köksgolvet här i några dagar!! Våran Norska Skogkatt Teyla har löpt och hankatten Totoro, 1 år, har äntligen lyckats klura ut vad man ska göra med en hona som löper!! :D Så om ca 2 månader blir det förhoppningsvis kattungar här igen!! :D
Foton ligger ute på Jannes katthemsida: http://kornsvede.se/ Klicka på "Nyheter".

Jaha...! Det var allt för denna gång!! :D
Anneli.

lördag 18 december 2010

Julpynt

På min facebooksida pågår en "debatt" om mitt paketerade finger...! Jag la upp samma bild som i förra inlägget och genast strömmade det in kommentarer!! :D
Först var folk väldigt deltagande men efter en stund lite mer skojfriska!
Här kommer några exempel på kommentarer jag fick:
Fint paket! Men jag tycker att så här i juletid så kan du dekorera det med lite glitter eller nåt... ska man ha paket på fingret så kan det lika gärna var lite glamouröst..(inte glamour-löst hihi) Kram!
Sen kom denna kommentar: Som en hemstoppad vegetarisk julkorv...;) snabbt följd av denna: Anneli: Sätt genast dit några dekorationer så att ingen börjar tugga på den.

OK, tänkte jag. Då får jag väl göra det!! Sagt och gjort, och resultatet ser ni här:

Tjusigt va!?! :D Dock vart det lite opraktiskt så jag har återgått till orginalutseendet! ;-)

Anneli.

torsdag 16 december 2010

På akuten...

Ibland är man lite klantig... och ibland är man väldigt klantig...! Idag var jag väldigt klantig!! Så klantig att det blev en tur till akuten på Avesta lasarett!!

Jag hade gjort en dippsås och skulle skära grönsaker till den som förrätt till middagen. Det slutade med att jag fick pekfingret i ett bandage...! Så här "fint" blev det!!
Min 16-årige son köpte en ny grönsaksskärare härom dagen och jag tänkte att jag skulle använda den för att slanta gurka och morötter. Gurka gick jättebra, men morot är så hårt att jag behövde ta i rätt mycket. Dum som jag var så hade jag moroten i handen istället för att sätta fast den i hållaren... och då går det som det går...! Här nedan en bild på "olycksskäraren".
Jag lovar att den är rakbladsvass!!
Och jäklar i min lilla låda vad jag blödde!! Det bara rann!!
Först tänkte jag fixa det själv, men såret såg rätt otäckt ut, så till slut bestämde jag mig för att åka in till akuten.
På akuten var det lugnt så jag fick komma in i stort sett på en gång. En sköterska försökte göra rent, men blodet bara rann!! Läkaren sa att det måste sys, men jag frågade om det inte gick att bara tejpa, vilket var vad jag hade gjort om jag stannat hemma, men läkaren sa att det behövdes sys. OK! Då var det väl så...!
Läkaren plockade fram en spruta med bedövningsmedel och tryckte i hela i fingret. Ingen effekt...! Hon tog en spruta till, väntade i 5 minuter och skulle börja sy, men se det gick inte! Fingret var fortfarande inte bedövat, så hon hämtade en tredje spruta och tryckte i mig och sa att mer än så kunde hon inte ge! Jag var alldeles svullen och spänd nertill på fingret av all bedövningsvätska!! Men inte fasen blev det bedövat!! När hon stack mig med nålen så bara skrek jag av smärta! Varken läkaren eller sköterskan hade varit med om nåt liknande någonsin!!
Så det blev till att tejpa ihop såret i alla fall!!
Bandaget ska sitta på till den 27 december, så nåt julbak blir det inte för min del!! Och jag som hade tänkt att både göra olika sorters julgodis och baka saffransbullar i helgen...!
Det blir till att leka konsult och förklara för karl'n och barnen vad de ska göra - för utan julgodis och saffransbullar kan vi INTE vara!!
Anneli.

Hopplös...

Det är lika bra att jag erkänner det: Jag är hopplös!! I alla fall när det kommer till att nattsudda!!
Att det ska vara såå svårt att gå och lägga sig i tid!!! Jag fattar inte!!
Det är faktiskt sant: jag förstår mig inte på mig själv!! Jag önskar att jag hade bättre karaktär (eller vad det nu beror på) så att jag kom i säng i tid! Men Nej!! *Suck*

Tänkte att jag skulle berätta om en spännande grej...!
Som de flesta av er vet så har jag struma och hjärtsvikt bland en hoper andra diagnoser...! Den sortens struma som jag har finns ingen medicin för, och hjärtmedicinen jag tvingats att äta har inte tillräcklig effekt. Många av mina nära och kära är oroliga för mig, och en av mina kompisar kom på att hon hade telefonnumret till en "klok gubbe" som hon hört ska vara jätteduktig. Hon frågade om jag ville ha hans nummer, och desperat som jag börjar bli så sa jag Ja.

För drygt en vecka sen så tog jag mod till mig och ringde honom. Jag stammade fram mitt namn och att jag inte hade en aning om vad han ev kunde hjälpa mig med, men att jag blivit rekommenderad av en kompis att ringa till honom.

Jag berättade om hjärtsvikten och medicinen. Gubben bad om mitt personnummer. Sen började han prata:

"Du har en obalans i mag- tamsystemet, därifrån kommer mycket av dina problem. Så måste du ha ramlat baklänges när du var liten för du har en skada på 10:onde och 11:te kotan och behöver gå till en kiropraktor. Det är från de kotorna + obalansen i tarmarna som dina hjärtbesvär kommer"!
Han rekommenderade några naturmedel jag enl honom behöver äta och sen sa han: "Du behöver bara titta på en smörgås så går du upp 2 kilo"! (Hur farao kunde han veta det???) "Det beror på tarmobalansen och så ska du inte äta vitlök - det är för starkt för dig"! (VA??? Jag som äääälskar vitlök!!!)
Sen pratade han lite om min ländrygg som också skulle må bra av en kiropraktor, och sa att när jag har ätit upp hälften av naturmedlen han rekommenderade så skulle jag ringa honom igen.

Det där medlen har jag delvis fått tag på, men det är ett par homeopatiska medel jag inte lyckats hitta än, men jag har en kompis som hjälper mig med det!! Så fort jag har allting hemma så ska jag börja ta dem! Det ska bli sååå spännande att se om de kan hjälpa mig!!
Och den som vill kan läsa fortsättnngen här på min blogg, för självklart kommer jag att berätta för er hur det går!! :D

Anneli.

tisdag 14 december 2010

Dag 30. Ett sista ögonblick.

Idag är sista dagen av temabloggandet!! Det är rätt skönt att det är över nu! Eller snart, rättare sagt - det här inlägget är ju inte färdigskrivet än!

Det är 3:dje gången som bloggtemat är nånting med "ögonblick" och jag fattar fortfarande inte vad det är meningen att man ska skriva om egentligen! (Vem farao är det som hittat på de här frågorna egentligen??)

"Blott en dag, ett ögonblick i sänder..." får jag i huvudet när jag försöker komma på vad jag ska skriva om. Det är ju en gammal psalm, och jag är inte religiös, så det gav ju inget tips...!

Näe, vet ni vad: Jag struntar i det där ögonblicket!! Det blir inget konstruktivt av det ändå!!

Från och med imorgon så "frilansar" jag ju igen, d v s skriver om vad jag vill och då ska jag uppdatera er på sånt jag säkert hade skrivit om om det inte var för de där temainläggen. Det är speciellt en sak jag gärna vill berätta om och som jag tror att ni kommer tycka är spännande!! Men det tar jag imorgon!! (Oh, vilken cliffhanger jag fick till!! ;-)

Anneli.

måndag 13 december 2010

Dag 29. Mina ambitioner.

Min första ambition var att vara en bra mamma. Redan som 18-åring ville jag ha barn!
Den ambitionen var länge den enda ambitionen jag hade - jag levde verkligen för mina barn! På gott och ont...! Fast mest gott!!
Jag antar att jag var så fokuserad på att vara mamma att jag inte hade några ambitioner utöver det...!
Nu - på äldre dar, när barnen till mångt och mycket klarar sig själva, så är mina ambitioner desto fler! Men lite svårdefinierade märker jag nu när jag försöker sätta dem på pränt...!

Liksom min äldsta dotter "Tiarafeministen" har jag nån slags ambition att rädda världen, men på helt andra sätt än min älskade dotter!

Jag vill få människor att må bra på alla plan: fysiskt, psykiskt, emotionellt och andligt, genom allt från Healing till Sorgbearbetningskurser, PSYCH-K-balanseringar, Medialt arbete och samtal. Jag älskar att få människor att skratta och försöker få människor som kommer till mig att se sin egen potential.

Min ambition just nu är att få till min lokal så bra det bara går så att människor kan komma dit och tanka energi på så många sätt som möjligt!

En annan ambition jag har är att bli frisk och smal(are)! Just nu går det inte så bra...! Vågen visade på ytterligare viktuppgång - 4 hg sen förra måndagen, och måttbandet visade + ½ cm. *Suck*
Mitt hjärta mår inte heller så bra. Min hjärtläkare ringde mig härom dagen och sa att han nu remitterat mig till kardiologen i Falun. Han förstår inte varför medicinen inte hjälper och såg ju på senaste 24-timmarsEKG:t att hjärtat fortfarande slår oregelbundet och "fel".
Tyvärr glömde jag att fråga honom om min plötsliga viktuppgång kan ha med medicinen att göra, men ska försöka ta det med honom så fort det går!

OK! Det får räcka så här!
Vi ses imorgon hoppas jag!! :D

Anneli.

söndag 12 december 2010

Dag 28. Det här saknar jag.

Vilket mysko ämne...!! Sakna kan man ju göra på olika sätt!
Jag saknar mina föräldrar jättemycket t ex!! Jag saknar att amma!! Jag saknar att kunna äta vad jag vill utan att fundera på hur mycket kolhydrater det innehåller! (Speciellt idag när vi bakat lussebullar som blev superfina, doftade ljuvligt och enligt grabbarna smakade supergott!)
Jag saknar att vara smal!! Jag saknar sommaren, mina kompisar som bor långt här ifrån, att ha en bra ekonomi, bra kondition och bra hälsa. Det finns mycket jag saknar!

Men mest av allt är jag så oändligt tacksam för det jag har! En fin familj; 5 underbara ungar och en fantastisk man! Ett hus på landet och egen bil! En lokal!! Alla mina vänner!! Jag behöver aldrig gå hungrig och inte frysa!
Jag älskar mig själv och jag älskar livet!! Varför fokusera på det jag saknar???

Anneli.

lördag 11 december 2010

Dag 27. Min favoritplats + lokaluppdatering!

Jag har 2 favoritplatser, om man nu pratar om hemmet/närmiljön.
Den första är hörnet på vår soffa i vardagsrummet. Där älskar jag att krypa upp och sitta och läsa eller se på TV.
Den andra är ute i min lilla "arbetslägenhet" tvärs över gräsmattan. Jag har en hörnsoffa där ute också, men oftast sitter jag i min sköna kontorsstol.

Vad gäller favoritplats rent geografiskt så ligger "Playa Del Storsjön" väldigt bra till! Det är en liten sjö mitt inne i skogen ca 1 mil härifrån och dit brukar vi åka på somrarna för att bada, simma och sola! :D

Apropå min lägenhet, så kommer ju den inte att vara en av mina favoritplatser så länge till...! Efter årsskiftet går ju flyttlasset till lokalen i stan!
Igår hyrde Janne och jag en släpkärra och körde ner till Stockholm för att köra hem 30 stolar och 3 bord som jag köpt på annons! :D De står nu i lokalen och väntar på att jag ska fräscha till dem så de kan börja användas!! Att jag köpte stolarna och borden gör att det börjar kännas verkligt det här med lokalen! Ni som varit med från början och följt mitt sökande och hittande av lokal, min vånda över om jag vågar ta den eller ej och sen mitt bestlut om att faktiskt ta den kanske kan förstå hur jag känner! Det pirrar ordentligt i hela mig!! Det känns sååå läskigt, och sååå rätt!!
Lägenheten ska fixas upp lite den med och sen kommer vi nog att hyra ut den. Om nu nån vill flytta hit ut i obygden! Hur det går med den saken får vi se!!

Anneli.

fredag 10 december 2010

Dag 26. Mina rädslor.

Hmmm...! Jag är inte rädd för speciellt mycket...!
Jag har ju min tro på att det finns en mening med allt som sker och att allt är utveckling, så vad finns det egentligen att vara rädd för?? Det är ju "bara" att hänga med i livets alla krumbukter och göra så gott jag kan!!
Having said that, så är jag naturligtvis inte så fri från rädslor som det här ovan ger sken av!
Jag kommer på 2 saker så här på direkten som jag är jätterädd för:
1. Att mina barn ska dö. Framför allt om de lider innan!!!
2. Att bli ett kolli på långvården och inte ens kunna borsta mina egna tänder eller torka mig i rumpan själv!!

Sen har jag ju såna här "smårädslor" som vid en jämförelse kan verka bagatellartade, t ex:
*Att inte bli accepterad eller omtyckt.
*Att "klampa i klaveret" så där ordentligt så att jag skäms över mig själv.
*Att verka dum/ointelligent.
*Att göra andra ledsna och besvikna.
*Att ha outhärdlig smärta.
*Att misslyckas.
*Att lyckas(!).
*Att inte vara tillräckligt ansvarsfull.
Och så vidare.... och så vidare....!!

Det man är rädd för drar man till sig! Det gäller att fokusera och ge sin energi till det man vill ha i livet!! Det jobbar jag på!!

Anneli.

torsdag 9 december 2010

Dag 25. Vad vill ni veta om mig?

Tack för era frågor! Då kör vi:

Jannica är först ut: Va gör du om dagarna? Jobbar med/vad är du utbildad till? Hur kommer de sig du så gärna vill hjälpa andra människor?
Svar: Jag sover ganska länge på mornarna!! Nån gång mellan 9 - 10 går jag vanligtvis upp. Jag är väldigt morgontrött och sover oftast ganska dåligt på nätterna. Det är tur att jag inte har ett "normalt" jobb att gå till! Jag har permanent sjukbidrag på 50 % och är numera inskriven hos Arbetsförmedlingen + att jag "frilansar" lite som Medium och Tarotkonsult på de andra 50 %. Jag sitter alldeles för mycket framför datorn!
Mina utbildningar är bl a: 9-årig grundskola, barnskötare, ungdomsledare, Miljöinformatör, Amningsrådgivare, Kursledare i Sorgbearbetning, PSYCH-K-coach/facilitator, Medium och Healer.
Jag vet egentligen inte varför jag tycker så mycket om att hjälpa andra människor...! Dels är det nog ett arv från min mamma och dels något jag verkar vara ganska bra på, så det "bara blir så"...! Det är dessutom mycket lättare att hjälpa andra än sig själv...! Och jag älskar människor!! Och jag försöker behandla andra som jag skulle vilja bli behandlad själv.

Nästa fråga kommer från Maria: Jag vill veta mer om din andliga resa!! Hur började det och vilka vägar har den tagit, hur långt har du kommit osv?? Det vore väldigt intressant för en nybörjare som mig :) Kram
Svar: Min andliga resa började redan när jag var liten - jag har liksom fått det med modersmjölken i och med att min mamma var medial. Men tyvärr kämpade jag väldigt hårt för att inte bli som mamma...! Dumt.... Mycket dumt....! Kan jag i alla fall tycka så här efteråt!!
Ett par år efter att mina föräldrar dött så träffade jag en kompis syster som precis hade börjat på en Mediumkurs. Jag hade ingen aning om att det fanns såna kurser och frågade henne om även jag kunde gå den kursen! Självklart, sa hon och innan jag visste ordet av så var jag på en sån kurs! På den visade det sig att jag utan att jag visste hur jag gjorde kunde kommunicera med döda människor! Den Engelska Mediumläraren sa till mig att: "You're going to be a natural medium, just as you are a natural mother". Och han hade inte fått nån information om vilken slags mamma jag var - men jag är verkligen en "naturlig" mamma som fött något så när naturligt, ammat länge (5 barn i sammanlagt 13 år), sovit med mina barn, haft tygblöjor, lagat egen barnmat o s v.
I ganska precis 5 år har jag utvecklat min medialitet på olika kurser i både Sverige och England och för ganska precis 3 år sen hade jag min första egna seans! Men utvecklingen fortsätter hela tiden - jag har bara inte gått nån kurs på ett par år! Men så fort jag sparat ihop tillräckligt med pengar så åker jag över till England igen och går fler kurser!! För fullärd blir man aldrig!!
Ungefär 1 timme norr om London, i Stansted ligger Arthur Findlay College - en mediumskola jag verkligen kan rekommendera!!
Min Mediumutveckling har mer eller mindre räddat livet på mig! Den har gett mig en styrka och förmåga att ta mig ur utbrändhet som förmodligen inget annat kunnat gjort! I mediumskapet har jag hittat mig själv och mitt "kall"!! KRAM tillbaka!!

Nästa fråga kommer från min kära vän "tantista": Tänk dig att du är på en middagsbjudning. Många gäster och du känner inte din bordskavaljer. När ni har satt er till bords och skall börja konversera sådär som man gör så säger han plötsligt: Stopp! Om du bara fick lov att berätta en enda sak om dig själv, vad skulle du berätta då?
Svar: VA??? What kind of question är det??? Bara EN??? Är du galen??? EN??? ;-)
Jag skulle nog berätta att jag är Medium! Jag gillar att provocera människor och se hur de reagerar, och dessutom är det viktigt för mig att andra vet vem jag är. Just det tror jag är en kvarleva från att ha växt upp med en tvilling som jag blivit jämförd med i hela mitt liv! Det har alltid varit viktigt för mig att bli sedd för den jag är, och bland det värsta jag visste när jag var liten var när folk sa: "Titta här kommer tvillingarna"! Som om vi satt ihop eller nåt!!

Sista frågan kommer från Vera: Vad är din favoritdoft?
Svar: Den här frågan är enkel!! Jag har 3 absoluta favoriter och det är: Ros, Liljekonvalj och Jasmin! :D

Med denna information stänger jag frågelådan för denna gång!
Tack Jannica, Maria, tantista och Vera för era frågor!!

Anneli.

Ta chansen!!

OK Folks!!
Om det är nåt ni vill veta om mig så är det hög tid att fråga, för ikväll är det meningen att jag ska svara på era frågor i det kommande temablogginlägget!!
Blir det inga frågor så blir det inget blogginlägg!! Så ta nu chansen - den kanske aldrig kommer tillbaka!! :D

Antingen så skriver ni er fråga i kommentarsfältet eller så kan ni maila den till mig!! Min mailadress ser ni ju i högra kolumnen under min presentation här på bloggen!!

Kom igen nu!!

Anneli.

onsdag 8 december 2010

Dag 24. Det här får mig att gråta.

Hur långt blogginlägg orkar ni läsa...?? ;-) *Blink, blink*

Jag är en person som har lätt till tårar - både av sorg och glädje!
Jag är nästan aldrig ledsen, så tårar av sorg är ganska sällsynta. Däremot är jag lättrörd till tusen och då kommer ju tårarna som ett brev på posten!!
Jag gråter när barn föds (jag har varit med på några förlossningar, förutom mina egna), på dop, bröllop och begravning. Jag grät t o m när jag själv stod framför altaret för 16 ½ år sen...!

Jag skrattar ofta tills jag gråter!! Särskilt när jag är trött eller tillsammans med gamla barndomskamrater - då är det ibland som att man blir en "fjortis" igen...!!
Men det är väl bra att jag också har nära till skratt - då blir det ju balanserat i alla fall!! :D

Jag har väldigt svårt att se när någon lider - oavsett om det är i verkligheten eller på film!
Eller om någon berättar något sorgligt... då gråter jag!

Även om det kan vara jobbigt ibland att inte kunna hålla tillbaka tårarna, så är jag trots allt glad att jag kan gråta! Det har inte alltid varit så...!
När jag var 19 år så gjorde min dåvarande kille slut efter 2 år tillsammans. För mig kom det som en blixt från klar himmel, för vi hade varit och tittat på en lägenhet och plannerade att flytta ihop. Så dimper det ner ett brev i brevlådan, som börjar som ett kärleksbrev men som helt plötsligt tar en oväntad vändning...! Jag minns att jag gallskrek - rakt ut i luften, av chock och av sorg...! Sen grät jag i 10 månader. Grät och grät och ville inte leva. Jag grät tills jag inte hade några tårar kvar och efter det kunde jag inte gråta på många år! Hur mycket jag än ville eller behövde!

Som tur är så släppte den där "gråtförlamningen" till slut! Jag minns hur förvånad jag blev första gången jag började gråta!! Trots att jag var så ledsen så kändes det fantastiskt att gråta igen - så renande och frigörande!!

Ja, det här blev lite mer information och historia än jag tänkte när jag började skriva, men som vanligt dansar fingrarna runt på tangenterna och det är sällan jag censurerar det jag "råkat" skriva! Det var tydligen så här det skulle bli den här gången!!

Anneli.

tisdag 7 december 2010

Dag 23. Det här får mig att må bättre.

Det här var lätt att skriva om!! :D
Bl a är vänner det som får mig att må bättre!!

Som ikväll t ex: 4 tjejkompisar + en 5-månaders baby har varit hos mig och pimplat té, käkat mackor och suttit och pratat om ditten och datten i några timmar!!
Jag älskar att vara lite "värdinna" och bjuda hem folk - i all anspråkslöshet!!

Nåt annat - också vänrelaterat - som får mig att må bättre är när mina fina bloggkompisar skriver kommentarer på mina blogginlägg, särskilt när ni ger mig peppande kommentarer!! Det uppskattas otroligt mycket ska ni veta!!

Egentligen är det mycket som får mig att må bättre, och för att nämna några till så säger jag barn i allmänhet och mina barn i synnerhet, och så förstås musik!!
Vad vore livet utan musik?? Det finns musik för alla sinnesstämningar, och jag har ganska bred musiksmak - även om riktig rackarns hårdrock ligger mig varmast om hjärtat!!

Vet ni, det här blogginlägget skulle kunna bli riktigt långt för det finns så mycket som får mig på bra humör, men jag tror det får räcka så här!! Jag behöver komma isäng så jag hinner få min skönhetssömn! Imorgon ska jag upp med tuppen för att vara med på Socialt företagarkursen igen!

Och hör ni: Tänk på vad ni vill veta om mig, och berätta det för mig i kommentarsrutan så jag har nåt att skriva om på fredag!!

Anneli.

!?! Morr!!

Snart åker den där jävla vågen ut genom fönstret!!
Ja, ni får ursäkta mitt språkbruk, men just nu är jag inget glad!! Snarare tvärt om...!

Som ni redan förstått så har det med morgonens vägning att göra, och Ja, jag har gått upp ännu mer!! 1,1 kg sen förra veckan och 4,3 kg på de senaste 3 månaderna! Så här fet har jag inte varit sen sommaren 2009!!
Vad gör jag för fel?? Ja, jag vet faktiskt inte riktigt! Och tyvärr har jag inte tillräckligt med ork till att föra kostdagbok, vilket jag verkligen skulle behöva!!

Helgen i Stockholm har jag inte kunnat sköta mig som jag borde - det har blivit lite för mycket kolhydrater, helt enkelt för att jag fått äta av det som finns. Men å andra sidan så har jag rört på mig en hel del mer än jag brukar, så det borde jämna ut det lite tycker man...!
Och så små förändringar som mitt matintag denna helg borde inte kunna ge så stor viktökning! Jag "fuskvägde" mig nämligen innan jag åkte till Stockholm och stod då på samma vikt som förra måndagen, så viktuppgången är bara över helgen...! Det borde inte vara möjligt, men sån är jag...!
Jag funderar lite på om det också kan ha nåt att göra med min hjärtmedicin som jag sen ett par, tre veckor sen äter full dos av. Det står nånstans på bipacksedeln att det kan försvåra viktnedgång. Kan försvåra.... Ja då är det ju typiskt om det också faktiskt gör...!! Morr!!

Som av en händelse så kommer dagens temablogginlägg att handla om vad som får mig att må bättre... men det skriver jag sent ikväll!
Om en stund ska jag iväg till Arbetsförmedlingen (Hurray... not), sen på utvecklingssamtal med 16-åringens klassföreståndare - eller Mentor som de heter på gymnasiet! Sen snabbt in på Coop, för ikväll kommer tjejgänget på fika och trevligt samkväm! :D

En sista sak innan jag publicerar detta inlägg:
Om 2 dagar heter temablogginlägget "Vad vill ni veta om mig", så börja tänk på det och skriv det i kommentarsfältet, så bloggar jag om det på fredag!!

Anneli.

måndag 6 december 2010

Dag 22. Det här upprör mig.

Jag är inte speciellt lättupprörd! Jag försöker alltid förstå motivet bakom varför någon gör/säger som den gör/säger. Jag tror att jag är ganska tolerant. Men visst 17 finns det grejer som gör mig upprörd!!

En av dem är när rika personer bara tänker på sig själva och är så ytliga och nonchalanta och bara ska ha massa statusprylar!
Speciellt såna som är så snuskigt rika att de mer eller mindre själva skulle kunna utrota all fattigdom i ett helt land - och så gör de inte det!! Jag skulle skämmas om det var jag!!

Det som upprör mig allra mest är att vi som bor i den rika delen av världen faktiskt är rika på de fattigas bekostnad!! I-länderna suger ut och utnyttjar U-länderna!! Jag mår illa!!

Tyvärr - och till min stora sorg - så är jag en av alla dem som utnyttjar de fattiga! Genom att t ex köpa mina kläder i affärer som knappt betalar de som sytt dem! (Ingen nämnd, ingen glömd). Visst, jag köper nästan aldrig kläder - jag avskyr att shoppa!! Men eftersom jag inte gärna kan gå naken så blir det ju några plagg då och då och min ekonomi tillåter inga utsvävningar i form av dyrare kläder på bättre butiker! Jag försöker hitta kläder på second hand, men det är inte så lätt när man är i min kaliber (läs storlek)...!

Min tröst mitt i allt detta är nåt min mamma brukade säga:
"Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite! Om alla gör lite så blir allting gjort"!

Jag gör så gott jag kan, och mer kan ingen människa begära!
Vad gör du?

Anneli.

Väntar...

Sitter här i Linnéas lägenhet och väntar på att Janne ska komma. Linnéa är på jobbet och jag har roat mig med att diska och plocka ihop mina grejer.
Janne har varit på en akupunkturbehandling hos våran favoritakupunktör Dr Yang i Ropsten och så fort Janne kommer hit ska vi ut och handla lite innan vi åker hem till Avesta.

Eftersom jag inte vaknade hemma imorse så har jag heller inte vägt och mätt mig som jag brukar på måndagsmornarna. Det får bli imorgon bitti istället! Men jag har inga förhoppningar om något positivt resultat...! Men det vet vi imorgon!

När jag kommer hem ikväll tänkte jag skriva dagens "temablogginlägg" som är "Det här upprör mig". Jag tillhör inte den lättupprörda typen, så det tål att tänkas på!! Men jag har ju till ikväll på mig!! :D
I'll be back!!

Anneli.

söndag 5 december 2010

Dag 21. Ett annat ögonblick.

Hela livet är en lång räcka ögonblick, så vilket av dem ska jag skriva om??
Jag måste fundera en stund!! Hmmm.....!!

Redan första gången som dagens tema hette "Ett ögonblick" tyckte jag att det var hopplöst att hitta nåt bra att skriva om, och idag känns det inte ett dugg lättare!!

Näe, jag kommer inte på nåt!!
Det kan bero på att jag är riktigt, riktigt trött efter att inte ha sovit så bra de här två nätterna hos min dotter. Jag sover i hennes hårda bäddsoffa så sömnen har det blivit lite si och så med...! Men nu är det bara en natt kvar!! Imorgon ska jag åka hem!
Ni vet ju vad man säger: Borta bra men hemma bäst!! Det kan jag skriva under på!!

Anneli.

lördag 4 december 2010

Dag 20. Den här månaden.

Den här månaden... December... Snart jul och snart ett nytt år...!!

Jag är inte den som pyntar och fejjar. Klart att ungarnas alla alster från dagis, lekis och skola plockas fram och placeras ut. Adventsstjärnorna och en adventsljusstake måste förstås upp till första advent och en gran har vi alltid. Men annars så pyntas det sparsamt i vårat hus!

Janne har redan huggit och tagit in en gran. Den fulaste jag nånsin sett!! Vi har lite olika kriterier för hur en bra julgran ska se ut...! Janne tittar efter att granen ska ha tjocka fina grenar och kraftiga, gröna barr.
Jag tittar efter att granen är snygg och någotsånär jämn runtom.
Den här granen är väldigt kraftig och grön, men väldigt spretig, ojämn och.... ja, ful!! Om jag får bestämma så åker den ut och en ny fin gran tas in!! Vi får väl se hur det blir!! (Jag är ju i Stockholm och kommer inte hem förrän på måndag kväll...)
Till saken hör att vi har egen skog och Janne tar i första hand de granar som växer på "fel" plats och ändå måste tas bort. Dessutom planterar han alltid nya granar för att ersätta de han hugger ner!
Men den här månaden var det...! Tänk att jag har så svårt att hålla mig till saken..!! ;-)

Den här månaden så hade vi ju tänkt börja fixa till lokalen, men vi har inte kommit till skott än.
Men vi har åtminstone fixat spackel!! Och en spis!! :D
Så mellan pepparkaksbak och lussebullsbak så ska vi försöka hinna åtminstone påbörja uppfräschningen av lokalen! Jag längtar!!

Som det verkar nu så kommer 2 av 3 utflyttade barn att komma hem och fira jul! Den äldsta - Linnéa, brukar alltid jobba på julen, men man kan ju alltid hoppas att hon kommer upp till oss i mellandagarna åtminstone!
Nyårsafton har jag ännu inga planer för. Vi får väl se om det blir en lugn hemmakväll eller en riktig rackarns fest nånstans! :D

Nu väntar sängen - eller rättare sagt Linnéas bäddsoffa!! :D
Vi ses igen imorgon hoppas jag, när ännu ett spännande blogginlägg skrivs och publiceras här på bloggen!! :D

Anneli.

fredag 3 december 2010

Dag 19. Detta ångrar jag.

Egentligen kan jag inte säga det bättre än vad fina Maria redan skrivit i sitt blogginlägg på samma tema!
MEN; något jag är väldigt, väldigt ledsen för är att jag inte har tagit hand om mig själv bättre!!
Jag hade inte behövt må så pass dåligt som jag faktiskt gör nu om jag hade fortsatt att t ex motionera (jag var ju Frisksportare när jag var ung!) och äta nyttigare!! Det är inte kunskapen som har fattats - men däremot motivationen och "djävlar anammat"!!

Jag är ju född in i en ovanligt medveten familj som redan innan det fanns KRAV-mat åt ekologisk och "ren" mat utan tillsatser. Men jag har inte förvaltat mitt arv så som jag tycker att jag borde och priset har varit och är högt!! Mina olika diagnoser, övervikten och den urusla konditionen känns väldigt onödiga!!
Nu när jag är i så usel kondition som jag är, så är det mycket svårare att komma igång med en positiv förändring, för vägen till bättre hälsa känns sååå lång och ouppnåbar! Det hade - med facit i hand - varit mycket lättare att hålla sig smal och frisk! Men försent ska syndaren vakna...!!

Med detta vill jag inte säga att jag ger upp och lägger mig ner för att dö, men jag önskar så att jag tagit bättre hand om mig!! Tänk så mycket lättare livet varit då!!

Om jag med min berättelse kan inspirera någon att ta bättre hand om sig, så har det varit värt det!!
Take care, folks!!

Anneli.

torsdag 2 december 2010

Dag 18. Min favoritfödelsedag.

Men HUR ska jag kunna välja ut bara EN av alla födelsedagar...?!?

Jag kommer från en familj som tog alla tillfällen i akt att fira! Trots att vi ekonomiskt sätt levde på marginalen under min uppväxt så ställde mamma alltid till med kalas, julgransplundring, midsommarfest o s v!
Pappa - som var konditor på den tiden - var alltid den som bakade och gjorde tårtorna! :D

Den födelsedagsfest som kommer till mig när jag letar i minnet efter en av alla födelsdagar, är min 90-årsdag!! :D
Ha, ha!! Ni visste inte att jag var så gammal, va!?! ;-)
Nä'rå'! Skoja bara!! Jag fyllde bara hälften - den andra halvan stod naturligtvis min kära tvillingsyrra för!! :D Vi fyller ju alltid dubbelt!!

På Rosalis och min 90-årsfest hade vi abonnerat en hel resturang här i Avesta och halva släkten kom för att fira oss! Och vi har stor släkt...! :D
Rosali och jag brukar alltid skriva låtar till släkt och vänner som fyller år - eller rättare sagt: vi brukar ta en känd melodi och hitta på en rolig text om den som fyller år. Nu tänkte vi att det är väl ingen som skriver nåt till oss, så vi får väl göra det själva!
Sagt och gjort!! Vi körde på temat gamla käringar och skrev "Käringarnas rap", som vi framförde utklädda till tanter!! Ingen av oss har rappat förut, men det gick riktigt bra och vi fick både applåder, visslingar och glada tillrop av publiken/gästerna!! :D

Våra barn - 9 stycken tillsammans - hade skrivit en låt de också, så det blev liksom dubbelt spex!! Och självklart fick även de applåder, visslingar och glada tillrop!!

Ja, det var verkligen en födelsedag värd att minnas!!

Anneli.

onsdag 1 december 2010

Dag 17. Mitt favoritminne. Varning för stark läsning!!

Klockan är snart midnatt och jag har just kommit hem ifrån en seans en bit utanför Avesta.
Jag fick ingen kontakt själv, men efter själva seansen så gjorde mediet Jane Lyzell nåt som kallas "Ticket reading" och den första biljetten hon "läste av" var min - och hon var klockren!! Det stämde till punkt och pricka vad hon sa om mig! Och observera att hon inte hade en aning om vems biljett hon läste av!! :D

Men: det var ju inte det som det här blogginlägget skulle handla om!
Mitt favoritminne var det ju!
Ja, förutom att jag har många härliga barndomsminnen och att mina 5 förlossningar är fantastiska upplevelser och minnen, så måste jag nog säga att mitt mest fantastiska minne är när jag var hos min pappa och såg honom dö för 9 år sen!
Ja, det där lät ju hemskt, men läs bara vidare så ska jag berätta! Det är inte så farligt som det låter!
Morgonen den 7 oktober 2001 ringde en sjuksköterska från det sjukhem min pappa var på efter en operation och sa att pappa hade sovit lugnt hela natten men att de nu inte kunde väcka honom och att han nog aldrig skulle vakna mer.
Jag ringde till min tvillingsyster Rosali och berättade, och hon skulle slänga sig i bilen och åka hit på en gång (hon bodde då i Stockholm). Med sig hade hon både sin äldsta dotter och min.
Jag hade suttit hos pappa i flera timmar när de äntligen kom och det var skönt att få lite sällskap och några att dela detta sorgliga med. Pappa var helt okontaktbar. Trots det hade jag pratat med honom och läst lite i en bok han höll på med, men som jag insåg att han aldrig skulle få höra slutet på.
Hörseln sägs ju vara det sista som lämnar oss!

Döttrarna var hungriga efter resan och frågade om de fick gå och köpa Pizza, och bäst som Rosali och jag stod och räknade efter om vi hade tillräckligt med pengar så hör Rosali hur pappa drar ett djupt andetag. "Va? Var det där sista sucken"? säger Rosali förskräckt.
Vi bara släpper pengarna vi har i våra händer, och mynten dansar och hoppar på bordet och golvet medans vi alla fyra springer fram till pappas säng för att se vad som händer. Klockan är precis 17.00.
Han ligger på sidan med täcke på sig, men ena handen sticker fram. Han ser så fridfull ut! Jag försöker hitta en puls men lyckas inte med det. Då försöker jag känna efter om han andas genom att hålla min hand straxt ovanför hans mun, men allt som kom ut ur den var värme.
Klockan 17.01 säger jag till de andra: "Nä, nu är han död"!
Precis när jag sagt det vinkar pappa med tummen!!! Han vickar tummen taktfast fram och tillbaka ca 5-6 gånger som om han vinkade farväl! Och det är jag helt övertygad om att han gjorde!!
Hörseln är det sista som lämnar en människa; han måste ha hört vad jag sa och med sina sista krafter tog han farväl av oss! Äskade pappa!! <3

Ord räcker inte till för att beskriva storheten i den lilla händelsen! Det är ett minne som jag bär med mig i hjärtat så länge jag lever!! Trots sorgen över att ha förlorat sin far så kan jag inte låta bli att le när jag tänker på hur det var! Det var så häftigt!!

Jag hoppas att ni inte tycker att det var "för mycket" att jag berättar det här för er. Vissa tycker ju inte att det är OK att prata om döden...

När det här hände så visste jag fortfarande inte att jag har gåvan att kunna kommunicera med döda, men jag har alltid trott på att den fysiska döden bara är en övergång till något annat och att det som verkligen är personen i fråga inte nånsin kan dö. (Vi är inte våra kroppar - de är bara de verktyg vi använder oss av för att kunna vara i den fysiska världen).
Min tro har gjort att döden inte blir så laddad och dramatisk för mig som det kanske är för andra och jag tror dessutom att vi generellt sett behöver prata mer om döden! Det är ju faktiskt så att dödligheten på den här planeten är 100 % - ingen kommer undan!!
Men med det sagt så vill jag förtydliga att jag inte menar att bara för att jag har min tro och min förmåga att tala med de döda så är allt det här med döden helt avdramatiserat för mig. Så är det inte! Jag sörjer lika mycket som nån annan!! För det är ju trots allt den fysiska personen man saknar och sörjer!!

Var inte rädd att kommentera det här inlägget!! Även om ni skriver/tycker att det var helt osmakligt att jag skrev om detta eller vad det nu kan vara!! Jag kan ta det och har ingenting emot att diskutera, så länge som det är på ett civiliserat sätt!

Här en länk till Mediet Jane Lyzell.

Anneli.