Hur långt är ett ögonblick?
En minut?
En sekund?
En millesekund?
Jag vet inte...! Men jag vet att ett ögonblick känns oerhört kort!! Eller så kan det kännas som att tiden står helt stilla! Det är märkligt det där med tid - att det kan kännas som att den går sakta ibland, och snabbt ibland! Mysko...!
Livet kan förändras på ett ögonblick, sägs det ju - och så kan det absolut vara!
Men hur man än vrider och vänder på det så är ett ögonblick något som försvinner väldigt, väldigt snabbt! Och min inspiration att skriva om ett ögonblick försvann för ett ögonblick sen, så nu byter jag ämne!! :D
Det är ju måndag idag och mina trogna bloggläsare vet ju vid det här laget att det innebär mät- och vägdag. Efter förra veckans viktuppgång, så måste jag erkänna att jag lite grann har struntat i hur det går med vikten och det har ju gett resultat... Inte!! Eller gett resultat åt fel håll kanske jag skulle säga.
Denna veckas viktkoll avslöjar att jag gått upp 7 hg och blivit ½ cm större runt midjan. :-( Och den enda skillnaden som jag tycker att jag gjort är att jag har tillåtit mig 2 -3 finncrisp med smör på utöver det jag vanligtvis äter. Kan det verkligen göra sån skillnad?? Ingen aning!!
Egentligen skulle jag skriva en kostdagbok och räkna ut hur mycket jag egentligen får i mig, men jag orkar inte!! Min mycket begränsade energi räcker inte till det, så det får vara som det är just nu! När jag får energi över ska jag försöka skriva upp och räkna ut - men det blir då det!!
Anneli.
måndag 22 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Mina damer är båda av rasen Jack Russell Terrier. Chili, med bruten päls och skägg, är ca 35cm hög och Frida, med slät päls, är mellan 20cm och 25cm hög. De har samma mamma, men eftersom Chilis pappa är strävhårig så har hon bruten päls istället för som Fridas släta. :)
Finn crisp gör ingenting! fortsätt kämpa på :)
Mato: Tack för det klargörandet!! Det är lätt att ta fel på en Jack Russel och en Dansk/Svensk Gårdshund - speciellt om de är släthåriga som din Frida!
Jannica: Jag misstänker att jag har väldigt låg tolerans för kolhydrater och eftersom den vegetariska LCHF-maten redan innehåller mer kh än en köttbaserad LCHFkost så kan det kanske i mitt fall bli för mycket om jag dessutom äter ett par finncrisp om dagen! Jag skulle aldrig kunna fuska med att äta vindruvor som jag läst att du gör!! Lyckos dig som gör det!!
Du har en enorm energi som ändå inte ger upp, Anneli! Eloge till dig. Kram
Tack Vera!! Men ibland känns det som att jag vill ge upp... Kanske t o m att jag äntligen skulle gå ner i vikt om jag släppte taget om kampen. Men det har inte lyckats förut så varför skulle det göra det nu?? Nä, det finns bara en väg och den går framåt och förhoppningsvis nedåt!! Inte fasen tänker jag ge upp!! :D
Hittade din blogg och blev nyfiken. Gillar den eftersom den innehåller allt möjligt. Jag har själv en blogg så titta gärna in. Den innehåller också allt.
kram Susanne
Hej susanne! Kul att du tittade in!!
Välkommen fler gånger!! Nu ska jag kolla in din blogg!! :D
Kostdagbok är ett bra tips. Men som du säger får man ha energi till det. Du kanske berättat det tidigare men hur länge har du varit vegetarian?
Hej "Anonym"!!
Jag är vegetarian av födsel och ohejdad vana faktiskt! Båda mina föräldrar var vegetarianer sen de var i 20-årsåldern!
Jag hade en kort period i tonåren då jag smakade lite på kött några gånger, men jag tyckte aldrig om det och kände mig "smutsig" på nåt vis... jag hade ju ätit lik...! Jag menar absolut inte att nån annan borde tycka eller känna som jag - nä, det står helt för mig, men kött har aldrig varit mat för mig. Det är liksom bara döda kroppar...! Det är ju skillnad när man som barn lär sig att "den här biffen är mat" istället för att "den här biffen har varit en del av ett djur"...!
Nu när jag äter enligt LCHF (så gott det går) så önskar jag ibland att jag åt kött... eller åtminstone fisk - det skulle vara såå mycket lättare då!! Men nej!! Det bara går inte!!!
Skicka en kommentar