Han hette Anders och vi var sju år och gick i samma klass. Anders pappa jobbade på GB och jag brukade få glass ibland när jag var där - till min tvillingsysters stora förtret, för hon fick ju ingen!! På den tiden var glass något exklusivt som man nästan bara åt vid festliga tillfällen...!
Men Anders var det ju...!
Anders bodde i en villa och de hade en stor trädgård med en låg mur runtomkring. Jag minns att jag med en tavelkrita skrev A <3 A (A hjärta A) på hela muren en gång när jag varit där, och jag minns att jag på nåt sätt gladdes åt att våra namn hade samma förstabokstav!
En gång när vi lekte inne i huset så stod jag framför en stor spegel i deras hall. Då kom Anders fram till mig och pussade mig i nacken och jag var världens lyckligaste!! Åh va' jag var kär!!
Men av nån anledning så rann romansen ut i sanden, som den ju gör i den späda åldern. Men minnena kan ingen ta ifrån en - de kommer jag alltid att ha kvar! :D
Anneli.
tisdag 16 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Härligt :-)
Det är verkligen något speciellt med den första förälskelsen.
Håller med, det är något speciellt med den första kärleken. Jag får visa mina krukväxter på bloggen. ;)
Ja, visst är det nåt speciellt med just den första förälskelsen!! :D Det är så gulligt och oskyldigt på nåt vis!!
Skicka en kommentar