I detta nu sitter mina döttrar i en bil på väg upp för att hälsa på sin mamma!! Den äldsta - Linnéa - ringde just och sa att de kör förbi Sala och bara har 4 mil kvar. Soppan står på spisen och puttrar och blir nog färdig precis lagom till de kommer fram!
På frågan "vad är kärlek" kan jag inte annat än svara: BARN!! Barn i allmänhet och mina barn i synnerhet!!
Innan Linnéa föddes - ja, ganska långt innan - jobbade jag som barnflicka hos en liten pojke som heter Mårten. Och som jag älskade den ungen!! Jag blev jättestolt när nån trodde att jag var hans mamma!!
När jag blev gravid med Linnéa blev jag jätteglad! Jag kände mig såå redo för ett barn och att vara gravid kändes så stort! Jag älskade det där lilla livet som växte i min mage!! Och när hon föddes.... wow!! Det var det häftigaste jag någonsin varit med om!! Kärleken till henne fullkomligt knockade mig! Det var så stort!! Jag var inte beredd på den känslostormen! Snacka om att svepas med av känslor!!
När jag blev gravid med barn nr 2 undrade jag om jag skulle älska det lika mycket.
Det gjorde jag!! Och barn nr 3, 4 och 5.
Det är det som är så fantastiskt med kärlek: man kan älska hur många som helst utan att det blir mindre kärlek! :D
Kärlek är ju det enda som blir större ju mer man delar på det, eller hur!?!?! :D
Det finns de som säger att det finns olika sorts kärlek, men om ni frågar mig så säger jag att kärlek är kärlek - det tar sig bara olika uttryck beroende på om det är en vän, en partner, ett barn, ett djur eller nåt annat man älskar!
Och en sak kan vi nog enas om: Störst av allt är Kärleken!!
Anneli.
fredag 19 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag pratade med min chef igår och vi diskuterade kärlek och hon hade varit på en föreläsning där föreläsaren sade att kärlek är NÄRVARO. Finns inte närvaro så finns ingen kärlek. Det kan nog ligga något i det? (och då var det inte den fysiska närvaron föreläsaren menade). Vad tror du?
Närvaro.... Absolut!! Kärlek är ju så mycket mer än jag kunde skriva i ett blogginlägg, och jag tänker att de här 30 dagarna med givna ämnen är till för att bloggläsarna ska lära känna mig mer och därför utgick jag ju från det som ligger mig varmt om hjärtat!
Kärlek är Närvaro... Respekt... Empati... och alldeles, alldeles underbart!! :D
Närvaro, det var ju klockrent! Det ska bli spännande att uppleva hur kärleken till min (förhoppningsvis) framtida barn kommer att vara. Då kanske jag förstår min mammas kärlek till mig bättre. :D
Ja, med den lilla klausulen att alla faktiskt inte omedelbart känner den här s k moderskärleken! Jag vet några stycken som blivit så grymt besvikna på att de INTE kännt den, men hade förväntat sig det eftersom "alla" pratar om den.
Det bästa är att inte tro och/eller bestämma iförväg hur det kommer att vara, utan att bara vara i nuet och ta det som det kommer!
Men ett är då ganska så säkert: att man förstår sin egen mamma såå mycket bättre sen man fått egna barn!! :D
Skicka en kommentar