Måndag.... igen...!
Ni som följer min blogg har väl vid det här laget lärt er vad som händer då. Jag tänker naturligtvis på att det är min väg- och mätdag!
När jag ställde mig på vågen imorse fick jag nästan en liten chock! Trots att jag tycker att jag skött mig riktigt bra så hade jag gått upp 6 hg!! Midjemåttet hade däremot inte förändrats av nån underlig anledning... Hur kan det vara så, undrar man...!
Jag kollade bland mina papper hur min viktkurva sett ut bakåt i tiden och upptäckte att så mycket som jag väger nu har jag inte vägt sen i september - förra året!!! Snacka om nedslående!!! Ibland vill jag bara ge upp... Men det kan man ju inte göra...
Jag får väl säga till mig själv som jag brukar säga till andra: "Man kan inte göra mer än sitt bästa. Och när man kan bättre så kommer man att göra bättre"!
Men nu över till något helt annat:
Jag har varit i min blivande lokal igen! :D Tänk; jag tycker rummen ser mindre ut för varje gång jag ser dem...!! Mysko!!
Jag får lite panik och undrar hur jag ska få plats med allt jag vill få in där och sen hur jag ska få plats med alla människorna jag hoppas kommer!
Mannen i mitt liv var med även denna gång med tumstocken i högsta hugg för att åter mäta alla väggar. Förra gången tänkte han inte på att märka ut var dörrhålen var, så nu fick han bakläxa!! ;-)
Väl hemma igen gick jag ut i lägenheten med tumstocken för att mäta upp hur stora alla möblerna är. Nu har jag börjat klippa ut skalenliga pappersfigurer av möblerna för att provmöblera på min ritning över lokalen. Det är jätteroligt, men lite pilligt!! :D
Men nu väntar sängen och min redan sovande man!!
Zzzzz......!
Anneli.
måndag 8 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Tråkigt om viktuppgången =( Vet inte vad jag ska säga, förstår mig inte alls på din vikt!
Men roligt om lokalen och allt detta!
Sov så gott! Kram =)
Skojar du vad spännande det måste vara att äntligen inse att det ska bli verklighet. Och sitta och klippa pappersmöbler för att provmöblera. Jag blir helt till mig! För din skull! Tihi.
Jag tror du ska skita i din vikt lite, och inte bry dig. Fortsätta äta som du bör, men inte väga dig. Möjligtvis mäta dig 1 gång i månaden. Men det är ju min åsikt givetvis. Men jag tror man kan bli helt blind på vikten.
Nya tag :) Skönt måtten inte ändrats. Vikten kan ju ha så mycket betydelse, mens, dålig dag, bra dag. Allt kan få den att svikta lite. Sen ät 6 hg inte så mkt. Kanske ska testa som mig, mäter/väger på onsdagar, varannan vecka. För om man äter lite mer på helgen (som jag på lördagen, godis) så är de inte så smart att mäta och väga direkt på måndagen, bättre vänta lite :). Testa om du känner för de. Och inte för ofta, som ovanstående, man blir lätt blind då .
Tack tjejer!! :D
Artemis: Jag förstår mig inte heller på min vikt!! Min hjärtmedicin KAN ha med saken att göra, för nånstans läste jag om att den kan hindra/försvåra viktnedgång! :-(
Men lokalen är en glädje i mitt liv!! :D
Vera: Ja du!! Spännande är bara förnamnet!! Jag blir alldeles pirrig bara av att tänka på det!! :D
Har också funderat på att skita i vågen, men jag har vägt mig en gång i veckan i så många år, så det är svårt att sluta med det...!
Jannica: Ja, att vikten fluktuerar är inget konstigt eller ovanligt! Och 6 hg är inte så mycket - om det inte var för att jag gått mer upp än ner på sista tiden! :-(
Jag fuskar nästan aldrig med maten, i alla fall inte så att jag äter nåt extra bara för att det är helg. Däremot så får jag i mig alldeles för mycket kolhydrater - mer än vad jag tål uppenbarligen!! Men det är svårt att leva LCHF style när man är vegetarian och inte gillar ägg...! Nästan allt jag stoppar i munnen har (för mycket) kolhydrater!! *Suck*
Jag hoppas du håller i! Fast det är kämpigt med bakslag eller när det står stilla. Fast även det kan vara en "rörelse". Det går inte uppåt. Eller man kan säga att du behåller det du uppnåt hittills. Så ge inte upp. Det du förvärvat och behållit, ja, det har du liksom. Svårt att förklara.
Lena: Ja, inte tänker jag ge upp!! Inte på allvar - det bara känns så ibland...! :-(
Hej
Det var ett tag sedan. Den viktökningen är väl kanske ingen viktökning? Jag har nu stabiliserat min vikt på lite under 30 kilo under min tidigare vikt. Men jag har en tolerans åt vardera hållet på ett kilo innan jag bryr mig. Dvs det pendlar två kilo. Som normaliserar sig om jag bara håller fast vid mina vanor.
Bli inte nedslagen av en liten svängning. Bättre att strunta i vikten eller annars vet du vad jag anser o jag vet att du inte håller med ,O) Inga proteintillskott, inga kurer - en sammsatt vegetarisk kost - unna sig lite fikabröd eller läsk etc. Röra sig lite. Funkar det inte så äter man lite mindre.
Men detta sagt av en ätstörd vegetarian och mathatare. Och EN sak är säker. Att det är individuellt och därför är påpekanden som mina värdelösa :) Jag bara, trots att du besvarat det förut, inte kan köpa att det är svårare för en vegetarian än en "animaliker". Det är därför jag åter slänger in en kommentar.
Enda rimliga skälet att man inte går ned i vikt är att man äter för mycket. För mycket är otroligt relativt, men för mycket i betydelsen att man stoppar i sig mer energi än man gör av med.
Hej nixpro!! Va' roligt att "se" dig igen!! :D
Tack för att du bryr dig och inte har gett upp på mig!! Som princip håller jag ju typ med dig...! Men: jag har super duper svårt att äta mindre!! Jag är faktiskt rädd för att bli/vara hungrig!! Vet egentligen inte riktigt varför, men det enda jag kan tänka mig är att min mamma höll på att svälta ihjäl när hon var liten för att de var så fattiga, och hennes berättelser om sin uppväxt gjorde stort intryck på mig!!
Rädslan för att vara hungrig har minskat med LCHF-kosten av nån anlening - men helt borta är den inte!! Så en del av sanningen är absolut att jag äter mer än jag borde, utan att för den sakens skull vräka i mig! Men lite nästan varje dag blir ändock för mycket!!
Det som var svårare för en veggis än för en köttätare var bara LCHF-dieten - inte i övrigt! Då är det nog svårare tvärt om! Vegetarianer brukar ju i allmänhet ha lättare att gå ner i vikt!
Men jag håller fast vid min övertygelse att jag inte tål kolhydrater - tycker jag sett så många bevis för det under min tid som LCHF:are!
Just nu i mitt liv har jag så mycket press och stress att jag inte orkar göra några förändringar, utan jag satsar på att bara försöka hålla vikten på samma nivå. Men lite längre fram hoppas jag få ork, tid och inspiration att verkligen göra förändringar som ger resultat!!
Det var roligt att höra att du har hittat din jämnvikt! Då är det "bara" att fortsätta så!! :D
hej!
aha, så då fanns en förklaring på det oförklarliga. somliga är rädda för att vara mätta, fördå kan man snabbt bli gigantisk tänker man i förlängningen och andra är rädda för att vara hungriga för då finns känslan av att svälta ihjäl. Hoppas du finner orken, tiden och inspirationen så du får till den förändring du vill ha. Och att dui väntan på det är nöjd med dig som du är :)
Jämnvikt - ja i betydelsen jämn vikt på bra nivå :) Men jag brottas ständigt med olika "onödiga" matfrågor. Men vikten, peppar peppar, håller sig still.
Det finns alltid en förklaring...! Problemet är att vi inte alltid förstår vad den kan vara...!
Jag ÄR rätt nöjd med mig själv som jag är...! Förutom när jag ser mig själv på ett foto så tänker jag inte på hur jag ser ut!! Jag är nog rätt ovanlig på det sättet...!! MEN; när jag rör mig blir jag plågsamt medveten om att överflödskilona hindrar mig att göra allt det jag vill - bl a p g a smärta! :-(
Bra att din vikt håller sig still!! Men hur blir man så "knäpp" som vi är?? Du är rädd för att vara mätt - jag är rädd för att vara hungrig...! Om vi kunde blanda ihop oss skulle vi bli alldeles "lagom"...!! ;-)
Skicka en kommentar