Wow!! Tjohoo!! Jippiiiii!! :D
Föredraget om Sorgbearbetning som jag hade i förmiddags gick jättebra!! Det gick nästan bättre än jättebra!! Mina kursare blev verkligen berörda och jag fick massor av beröm!! Och alla kom fram efteråt och gav mig en kram!! ♥ Det här kommer jag att leva på länge!! :D
Jag hoppas att det kan ge lite för framtiden också, genom att några av dem kanske vill gå en Sorgbearbetningskurs för mig!! Jag har ju redan två personer som vill gå, så omöjligt att få ihop till en kurs är det inte!! :D
Och så vill jag bekänna något: Forgive me fader for I have sinned!! ;-)
Nä, så allvarligt är det inte, men igår kväll så gräddade jag våfflor till "tjejerna" och två av våfflorna slank - som av en händelse ;-) - in i min mun....!! Med en stor klick vispad grädde på!! Mmmmmmm va gott det var!! Men jag fick lite ont i huvudet av det plötsliga intaget av kolhydrater och idag känner jag mig hungrigare än vanligt, så jag tänker nog inte göra om det på ett tag...!
Är ni förresten nyfikna på Sorgbearbetningen så gå in på Svenska Institutet för Sorgbearbetning's hemsida och läs om handlingsprogrammet!! Adressen är superenkel: www.sorg.se!! :D
Anneli.
tisdag 29 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Härligt att det gick så bra!! Grattis!! Jag åt våfflor i söndags, det va riktigt gott ;) Dock lite speciella med majsmjöl och spenat i.
Kram på dig!
Tack Maria!! Jag tycker det är jättekul att ha föredrag o dyl! Gillar verkligen att stå och prata inför folk!! :D
Spenatvåfflor..... är lite skeptisk... var det verkligen gott??
KRAAAM!! :D
Härligt att du fick så goe feedback. Då har jag all anledning att gå in på hemsidan som du föreslår. Utan att fördjupa mig allt för mycket i min "historia" :) så kan jag ändå berätta något om bakgrunden till det "utmattningssyndrom" som jag återhämtar mig ifrån idag. I slutet av 90-talet, närmare bestämt 1999, så stiger stämningen inför det sk " milleniumskiftet ", det börjar kännas som om alla upplever att miraklernas tid kommer att infinna sig och att alla som förmedlar domedagsprofetior kan ta semester ett tag :) Jag rycks oxå med och börjar se fram mot att nu kommer det säkert att bli en nystart i livet, på olika sätt ! Så här startade de första 10 åren; först får två närstående cancer och avlider, därefter två familjemedlemmar bl a min far, cancer och går bort, Min mamma är svårt sjuk redan när pappa går bort, jag är enda barnet och som lök på laxen så min känsla att jag aldrig har kunna levt upp till hennes föreställningar om hur jag bör leva mitt liv, hur hon än har försökt styra och ställa. Till slut, när jag bröt ihop efter ständiga resor ut och in frun sjukhuset, ständig oro om hur hon mådde och total oförmåga att kunna bekänna mig till henne, så fick jag mobilisera några av mina sista krafter för att säga nej, inte längre. Sjukvården ordnade mängder av insatser kring henne, hennes släktingar och vänner, som så gärna ville hjälpa henne, fick nu tillträde, vilket efter ett tag gladde henne. Jag är verksam som projektledare i frågor som rör samhälls- och näringslivsutveckling. En kollega till mig, 30 år, kommer in i projektet och jag uppfattar att nu kan jag backa några steg tillbaka. Han går bort, halspulsådern brister. En annan kär person går bort, men hon är 94 år gammal och hon var helt nöjd på livet, saknade sina vänner :). 2009 går min mamma bort, jag håller på att skriva fram ett större projekt som ska vara klart i slutet av mars. Projektansökan lämnas in och jag beviljas 17 miljoner under 3 år och nu gäller projektstart. I september hittar jag Janne i skogen svårt medtagen, vi far direkt till akuten och på några timmar konstateras att han har en hjärntumör. När hans behandling är klar och positiva resultat kommer, så är jag helt slut. Yttre påfrestningar, inres stress och ångest förvärvad genom modersmjölken, utan förmåga att känna så kunde jag till slut bara konstatera att jag var själsligen, mentalt och intellektuellt utmattad. Sedan maj månad har jag fått fantastisk fin hjälp och jag är så tacksam att det finns så kloka, så duktiga och varmhjärtade människor såväl professionelt, bland kollegor och vänner, sist men inte minst familjen. Det känns skönt att få mala detta om och om igen, för varje gång får jag distans och känner mindre och mindre smärta. :) :) :)
Anneli: Ja, du har då fått din beskärda del av livets jävligheter!! Jag tror absolut att Sorgbearbetning skulle vara nåt för dig!!
För mig har Sorgbearbetningen verkligen gjort stor skillnad! När mina föräldrar + min hundvalp dog inom 3 månader så blev jag skickad till en psykolog - som om det var nåt fel i huvudet på mig!! Flera år med samtalsterapi gjorde ingen skillnad i mitt mående, men efter jag gick kursen i Sorgbearbetning så kom jag upp på banan igen!! Det är bland det bästa jag gjort för mig själv!! Och att jag nu kan hjälpa andra är en bonus!! :D
Ta hand om dig!! ♥
Skicka en kommentar