Det är konstigt.... Trots att jag varit sjukskriven hel- eller deltid mest hela tiden av de senaste 20 åren så har jag aldrig fått någon diagnos...! Eller; visst - jag har flera diagnoser, som struma, fetma, sömnapné och artros, men det motiverar inte heltids sjukskrivning under så lång tid som jag varit heltids sjukskriven.
Själv anser jag att jag har varit, och delvis fortfarande är utbränd/utmattad, men ingenstans i mina journaler står det ordet, någon synonym eller likvärdig benämning. Konstigt!!
Jag vet inte heller om det är bra eller dåligt...
Under de här 20 åren har jag blivit sämre och sämre, fått fler och fler diagnoser/besvär trots insatser som sjukgymnastik, psykologsamtal, Grön Rehab och viss medicin. Med viss medicin menar jag hjärtmedicinen - allt annat har jag vägrat ta och ersatt med naturmedel och homeopatmedicin.
Slutligen har jag blivit utförsäkrad och friskförklarad - trots att alla vet att jag blivit sämre!! Är det inte märkligt??
Tyvärr är jag inte ensam om detta!! Skrämmande många människor är drabbade av de nya, hårda, omänskliga reglerna.
Blir vi människor verkligen friska(re) av att piskas till "åtgärder", jobbsökande, praktikplats och tvingade på kurs?? Vissa kanske, men långt ifrån alla!! Inte ens de flesta vågar jag påstå!!
Antalet självmord har ökat, och människors upplevda lycka har nått bottenrekord!!
Vem ser individen?? Vem har mandatet att bestämma vad som är bra för mig??
Varför har samhället blivit så hårt, prestationsinriktat och omänskligt??
Vem har egentligen ansvaret?
Jag har inte några svar på alla de där frågorna, men ett vet jag: JAG och ingen annan än jag har det yttersta ansvaret för min hälsa!!
Det finns de i min bekantskapskrets som tycker att jag inte är riktigt klok som ifrågasätter läkarnas bedömningar och mediciner - som själva aldrig skulle komma på tanken att göra annat än vad doktorn ordinerar.
Men vilket ansvar tar de för sitt eget välmående? I mina ögon har många lagt allt ansvar utanför sig och med det också försvårat för sig själva att söka och hitta fler vägar att må bättre på! Kanske t o m bli friska - vilket inte är detsamma som symptomfria..!!
Jag har människor i min närhet som snällt tar de mediciner som läkaren föreskrivit, men bortser helt ifrån att den egna livsstilen har skapat det sjukdomstillstånd de drabbats av, och följdaktligen inte gör några förändringar för att verkligen bli friska.
Ex: Fru A har fått magsår och har fått tabletter utskrivna av läkaren för att dämpa symtomen. MEN: fru A fortsätter stressa och pimpla 8 koppar kaffe om dagen och undrar varför tabletterna inte gör henne frisk eller varför besvären kommer tillbaka gång på gång!
Jag skulle kunna rada upp massor av såna här exempel, men jag tror ni fattar vad jag menar!
OK! Vart vill jag då komma med allt det här? Jo; sjukvården är sjuk!! Vad vi behöver är friskvård!!
Bara för att jag ifrågasätter läkarna och medicinerna, så struntar jag ju inte i min hälsa! Tvärtom!! Jag försöker hela tiden hitta naturliga metoder och mediciner som inte bara dämpar symptomen, utan faktiskt förbättrar min hälsa! Jag är tämligen säker på att om jag hade följt läkarnas alla ordinationer så hade jag inte bara varit sjukare, utan också förgiftad och/eller tablettmissbrukare!!
Jag skulle kunna skriva mycket och länge om hur och varför jag kommit fram till ovanstående, men det skulle inte bli ett blogginlägg - det skulle bli en bok!! Men tro mig: jag har tillräckligt på fötterna för mina slutsatser!! Sen säger jag inte att skolmedicinen inte behövs - också!! Ibland!
Men det viktigaste av allt är att vi som individer tar tillbaka makten över och ansvaret för vårt eget välmående! Och jag har funderat på hur jag kan bidra till det...!
Jag kan ju en del om örter och naturmedicin bl a... Skulle ni tycka att det vore intressant att få läsa om sånt, här på bloggen?? Jag skulle kunna skriva lite om olika örters inverkan och användningsområden och hur man kan tillverka sin egen universalsalva m m.
Jag tar tacksamt emot era synpunkter på det och på det jag skrivit i detta blogginlägg, så kommentera!! Please!! ;-)
Anneli Da Witch Bitch! ;-)
lördag 19 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Jag håller med dig till hundra procent, men det vet du ju! Just det att ta ansvar för sin egen hälsa, det är det bästa man kan göra. Att sätta all sin tillit till någon annan gör bara att man känner sig så totalt maktlös och utsatt. Hade jag inte gått den naturliga vägen när jag var 16 och fick sköldkörtelproblem hade jag fått äta medicin hela livet som läkarna sa åt mig. Skriv gärna en hel bok, det är jätteintressant. Jag läser gärna mer om naturmedicin, men det vet du ;) Kram
Ja det är synd att det inte finns en större samhällsdebatt kring rätten att tacka nej till de föreskrivna åtgärderna och vad man i så fall kan ställa för krav istället på en patient som inte kan arbeta.
Det är klart att som samhällsmedborgare har man ju en skyldighet, tycker jag, att försöka bli arbetsför igen. Men som det nu är så tror jag att många blir straffade (med utförsäkring o.d.) om de "inte vill samarbeta". Det borde finnas inbyggt i systemet att någon frågar "Okej du vill inte ta dom här tabletterna, men hur vill du göra då, och hur lång tid tycker du att det är rimligt att vi väntar på effekt innan vi diskuterar att pröva nån annan metod?" Nåt sånt.
Men sen då, om man ändå inte lyckas bli arbetsför? Skall man då kunna påtvingas en medicinering man själv är skeptisk till? Det är inga lätta frågor - man är ju samhällsmedborgare också, inte bara individ. Har jag rätt att säga Nej tack jag väljer bort dom där pillren men jag säger Ja tack till sjukersättning resten av livet... Hm... jag har inga svar på det! Men saknar den debatten.
Maria: Tack för din kommentar!! Ja, vi är på samma våglängd du och jag! Det känns skönt att vara i så bra sällskap!! ♥
tantista: Mycket intressant det du tar upp! Jag har också funderat i de tankebanorna!
Tänkbara orsaker till att det INTE är nån debatt om det du skriver är nog att "etablissemanget" inser att det skulle bli ramaskri om de införde något som liknade tvång vad gäller åtgärder och medicinering! Dessutom vet vetenskapen att det man tror på funkar såå mycket bättre än om man tvingas ta nåt man inte tror på eller motsätter sig.
In addition to that; om behandlinstvång införs så kommer de också att tvingas stå till svars för alla biverkningar som de med största sannolikhet skulle bli anmälda för, så de inser nog att tvång inte är möjligt!
Sen är det ju hela debatten om var på skalan mellan livegen och fri människan behöver vara för att fungera i samhället...! Tror inte nån vill ta en sån debatt...!
Däremot så håller jag med dig om att dialogen mellan patienten och läkaren borde låta lite mer som du beskriver! Men med respekt för individen i fokus! Och med förståelsen att stress och press många gånger försvårar eller t o m förhindrar läkningsprocessen...!!! Jag tror inte på tvång som koncept!! Det är en mänsklig rättighet att ha en fri vilja!!
Sen om man ska kunna tacka Ja till livslång sjukersättning trots att man tackat Nej till de behandlingar som blivit erbjudna, så måste jag säga att i ett civiliserat samhälle tar vi hand om varandra - utan att dula på nån annan SIN sanning eller SINA lösningar!! Nåt annat är inte tänkabart om man hävdar att man lever i en civilisation!! Och det här samhället vi lever i är inte så civiliserat som det vill ge sken av...! *Suck*
And then some;-) Du har nog rätt i det mesta där. Fast jag vill ju då mena att det på sätt och vis redan föreligger "tvångsmedicinering" och tvingande rehabiliteringsåtgärder - eftersom folk blir utförsäkrade annars... och att detta är ett faktum utan att vi egentligen haft någon riktig debatt kring det.
Jag tror att nästan alla vill jobba och att om politiker bara vågade tro det så skulle samhället funka alldeles utmärkt. En del skulle jobba två timmar om dan, andra skulle jobba tio, tolv, fjorton. Några skulle jobba ihjäl sig, andra skulle ligga på soffan. Det skulle jämna ut sig. Och dom som säger Jag kan inte, jag orkar inte - dom skulle få lov att inte orka och det skulle lösa sig ändå, eftersom det finns människor som vill jobba dubbelt så mycket som "man måste".
Egentligen fattar politikerna nog detta tror jag - men det är väl själva övergången till ett sådant system som är svår att styra upp, kan jag tro...
And then some tillbaka!! ;-)
Ja, helt riktigt finns det redan massa tvång, men jag som har ordets gåva och står på mig och argumenterar har inte drabbats av det så mycket! Men det är ju egentligen inte riktigt klokt att folk blir "överkörda" för att de inte kan prata för sig...! Alla kan ju inte ha samma smorda munläder som undertecknad, men det borde inte spela nån roll... tycker man...!
Jag tror precis som du att alla vill bidra till det samhälle de lever i - det är liksom inbyggt!! MEN: då behöver man oftast känna att man är respekterad som man är, och att man får tillbaka nåt från samhället! Balans helt enkelt!!
För övrigt kan jag inte säga det bättre än vad du gjort här ovan!! :D ♥
Kära syster!
Jag tycker att du är sååå klok i mycket av det du säger. Men nu måste jag få kritisera lite. Exemplet du beskrev med fru A passar faktiskt även in på dig. Jag ska förklara: Du får medicin mot din hjärtklappning som du inte tycker hjälper. Kan det månne bero på att du äter LCHF-kost? Enligt mig helt fel fett ifrån djurriket (även om du inte äter kött), grädde och smör i massor.
Du vet att jag är orolig för dig och nu kommer du förstås bombardera mig med dina argument…. Men det är ingen ide, vi har olika syn på det här, så är det bara.
Älskar dig och hoppas att du får bukt med hjärtat och vikten.
Kram från din bästa tvillingsyster Rosali
Ha, ha Rosali!! Fru A kanske ÄR jag!?! ;-)
Jag tänker inte bombardera dig med argument!! Vi har ju redan kommit överrens om att vi inte är överrens på den punkten!! :D
Jag hoppas också att jag får bukt med hjärtproblemen, men LCHF-kosten ger jag inte upp med mindre än stenhårda otvivelaktiga bevis på dess "farlighet"!! Jag tror att det är mycket viktigare att jag går ner i vikt t ex!!
Jag älskar dig också, min bästaste tvillinsyrra!! :D
Intressant läsning!! Har inte orkat läsa bloggar på ett par dagar, men nu har jag lite krafter igen!
Jag upplever dock väldigt positivt bemötande från läkare och samhället gällande min situation, vilket känns väldigt skönt! Men förstår också att det är många som drabbats "negativt"... Men har man varit sjukskriven så pass länge och en ny reform träder i kraft, kan det ju vara många som faktiskt har en viss arbetsförmåga, men inte kan jobba pga. hur det såg ut tidigare, så jag tycker det är positivt att man också ger alla människor en chans och ser om de har någon arbetsförmåga! Jag tror att de flesta, i den mån de kan, mår gott av att vara ute i arbetslivet... Dock behövs det extra stöd, resurser och kanske bidrag för att kunna vara på ett ställe, som fungerar för en!
Kram på dig i fredagen!
/E.
Hej Elina!! Tack för din kommentar!!
Problemet är att det spelar så stor roll vilken läkare man har...! Det finns jättebra och det finns..... inte så jättebra läkare! Tyvärr är min läkare inte bland de jättebra...!
Vad gäller de nya reglerna för sjukskrivning så håller jag med om att det kan vara bra att pröva sin arbetsförmåga när man gått hemma länge, men som det är nu så är det inte värdigt en civilisation!! Detta nya system vi har är helt sjukt!! Och så länge man har system som inte kan anpassas till individen så lär det fortsätta vara så - mer eller mindre!!
Men nu ska vi inte vara negativa!! :D Det är ju fredag och vi har hela helgen framför oss!!
Kram till dig också!!
Skicka en kommentar