Sitter i lokalen och kollar mail och bloggar. Adrian sover i sovrummet.
Imorgon börjar skolan igen, och Adrians skola ligger bara nerför backen från lokalen! Hur nära som helst!! 6:te klass börjar han i! Stora kalr'n!!
Själv ska jag vara med på ett nytt möte med oss 4 som nu försöker dra igång det sociala företaget. Bl a ska vi prata om hur vi ska börja ragga jobb och komma igång!
Än har vi inte hört nåt från kommunfolket från mötet i förra veckan - men det var inte heller förväntat! Byråkrati tar ju som bekant sin lilla tid....! :P
Igår ringde ÄNTLIGEN läkaren från Cardiologen i Falun!!
Han berättade att hjärtat trots allt såg bra ut! Ingen ärrbildning och klaffarna såg bra ut och fungerade som de ska. Men de vet fortfarande inte vad som egentligen är fel med hjärtat och vad det beror på, men en ny medicin har jag fått som ska trycka ner symptomen:
USCH!!! Den här vill jag verkligen inte ta!! Läskiga biverkningar!!! BLÄ!!!Men: Jag har varit en lydig liten flicka och tagit den första tabletten för ca en timme sen...! *Suck* Jag måste ju...!
Men nu ska jag straxt gå och lägga mig!! Adrian ska upp kvart över 7 imorgon bitti, så det lär ju jag också göra då...!! (Okristligt tidigt om nån frågar mig...!)
*Det enda jag vet om ljusets hastighet är att det kommer för snabbt om morgnarna...*
Anneli.
Inlägg
6 kommentarer:
Men JÄVLAR vilka goda nyheter!!! Vad blir nästa steg nu då, eller kastar dom in handduken nu och förklarar dig obegriplig, ha ha ha... MEN vad skönt att det ser bra ut även om det har hängt upp sig lite grann av nån anledning, gud vad härligt!
Tack tantista!!
Ja, jag antar att det var rätt goda nyheter, men för mig känns det inte riktigt så...! Oavsett om läkarna SER eller VET varför mitt hjärta är så dåligt eller INTE, så är det enda jag kan tänka på den där läskiga medicinen och alla biverkningar...! För mig känns det som ett nederlag att vara beroende av en - eller två faktiskt, kemiska mediciner som inte botar utan just som jag skrev: trycker ner symptomen. Den bistra sanningen är att läkarna famlar i mörkret och jag blir försökskanin...! Men jag antar att jag överlever....! :-/
Oops!! Insåg att jag inte svarade på din fråga, tantista! Men här kommer det:
Jo, läkaren sa att han hör av sig om några veckor för att höra sig för hur det funkar med den nya medicinen, och om jag får nåt problem innan dess så får jag höra av mig till honom. Men om allt är bra när han hör av sig så händer det nog inte så mycket mer misstänker jag. Kanske att jag får gå på nån årlig kontroll eller nåt... men det är inget jag vet för vi har inte pratat om det.
Kika gärna in på min matblogg och tävla i min 1 års tävling =)
Förstår precis hur du känner, Anneli... Men kanske kan bilden klarna i framtiden, genom att du läser nåt på nätet om nån som haft det likadant och som fått en förklaring och en lösning - och då är det ju skönt att hjärtat trots allt är oskadat och liksom bara väntar på rätt "svar" från dig:) (Men jag fattar hur du känner.) Kramar! xxxxx
Coquina: Det ska jag göra, men tävlingar är inte riktigt min grej...!
tantista: Ja, vi får se vad som händer och hur det blir...! Min plan är ju att bli helt återställd och slippa mediciner...!
Skicka en kommentar